Målsättning!
Nu har jag bestämt mig, jag ska skaffa en ny hund. När det bli är en annan femma, dock hoppas jag att det blir inom det här året. Det är en målsättning mer eller mindre ---> har jag bestämt. :oP
Jag saknar mina två grabbar, men eftersom de kräver så otroligt mycket så är det bäst att de är kvar där de är och att jag tar en ny som jag kan vänja med min nuvarande situation. Självklart, skulle en situation uppstå där mitt ex inte kan ha dem så tar jag mitt ansvar och jobbar på att få till Rex, så gott det går... eller hjälper till att hitta någon annan bättre lösning.
Så, min tanke och målsättning blir att spara ihop pengar till en ny hund. Jag behöver minst 10000-13000kr till den hunden. Lycka till mig!!! heh.... men jag jobbar ju så jag har räknat ut att jag ska kunna fixa det innan sommaren är slut och då har juli passerat som är den "värsta" månaden på jobbet. Frågan är dock om jag kommer vara kvar på jobbet... dvs om jag skulle falla över något annat mindre stressigt jobb så kanske jag byter arbetsplats.... dock trivs jag i dagsläget.
Jag ser framemot de där dagliga promenaderna igen. Jag hoppas att den här som jag har tänkt skaffa inte får samma dåliga beteende som Rex har. Drömmen är ju att kunna ta promenader utan att hunden blossar upp och gör utfall mot andra hundar och mötande människor. Det är bättre att de backar och gömmer sig.
Jag är också sugen på att träna igen, lydnad så väl som agility.... jag verkligen längtar efter en ny hund. Dock funderar jag på om jag ska försöka få tag på en lite äldre hund, som har passerat valpstadiet, så jag kan köra igång och träna på en gång. Eller om jag ska satsa på en valp och köra inlärning från grunden med rubb och stubb och få den sociala biten att funka på ett annat sätt. Vet inte! Jag vet dock vilken ras jag ska satsa på... Det blir en liten långhårig hund som är vaken, pigg och alert, förarbunden och signalkänslig.
Hmmm... då kommer vi sedan till katterna. Vad göra med dem?? Visst, ha kvar dem... men de behöver ett större boende, möjligtvis tvåplanshus där de kan springa upp och ner i trappen och/eller få möjligheten att få gå ut.... kanske någon som kan vara hemma med dem nästan hela tiden. Det känns som om jag är otillräcklig och min lägenhet lika så. Kanhända att de taggar ner snart, speciellt efter att de har blivit kastrerade. Vad vet jag! Jag kan inte komma ihåg att någon av mina tidigare katter har varit lika mycket monster som dessa två. Vi får se vad som blir med dessa två... men det känns som om de skulle behöva komma till ett hem som kan ge dem bättre möjligheter. Jag kan ju inte direkt ta ut dem och släppa loss dem här. Jag kan inte heller gå ut och gå med dem i koppel, kan och kan... heh. Det känns lite enklare med hund. Jag får väl erkänna att det var dumt att ta dessa katter, tanken var inte att jag skulle ta dem från början. Jag skulle bara se på dem... men Scrollan hade jag inget val med, hon smet i panik och sprang och gömde sig. Knuttis hade jag ju kunnat säga nej till. Samtidigt så är det som om det är Scrollan som lurar honom till att göra rackartyg, hon har ju alltid varit den som ställt till med saker och ting. Jaja, vad vet jag...
Nu ska här sussas ialla fall!! Trött efter en lång dag på jobbet!
Jag saknar mina två grabbar, men eftersom de kräver så otroligt mycket så är det bäst att de är kvar där de är och att jag tar en ny som jag kan vänja med min nuvarande situation. Självklart, skulle en situation uppstå där mitt ex inte kan ha dem så tar jag mitt ansvar och jobbar på att få till Rex, så gott det går... eller hjälper till att hitta någon annan bättre lösning.
Så, min tanke och målsättning blir att spara ihop pengar till en ny hund. Jag behöver minst 10000-13000kr till den hunden. Lycka till mig!!! heh.... men jag jobbar ju så jag har räknat ut att jag ska kunna fixa det innan sommaren är slut och då har juli passerat som är den "värsta" månaden på jobbet. Frågan är dock om jag kommer vara kvar på jobbet... dvs om jag skulle falla över något annat mindre stressigt jobb så kanske jag byter arbetsplats.... dock trivs jag i dagsläget.
Jag ser framemot de där dagliga promenaderna igen. Jag hoppas att den här som jag har tänkt skaffa inte får samma dåliga beteende som Rex har. Drömmen är ju att kunna ta promenader utan att hunden blossar upp och gör utfall mot andra hundar och mötande människor. Det är bättre att de backar och gömmer sig.
Jag är också sugen på att träna igen, lydnad så väl som agility.... jag verkligen längtar efter en ny hund. Dock funderar jag på om jag ska försöka få tag på en lite äldre hund, som har passerat valpstadiet, så jag kan köra igång och träna på en gång. Eller om jag ska satsa på en valp och köra inlärning från grunden med rubb och stubb och få den sociala biten att funka på ett annat sätt. Vet inte! Jag vet dock vilken ras jag ska satsa på... Det blir en liten långhårig hund som är vaken, pigg och alert, förarbunden och signalkänslig.
Hmmm... då kommer vi sedan till katterna. Vad göra med dem?? Visst, ha kvar dem... men de behöver ett större boende, möjligtvis tvåplanshus där de kan springa upp och ner i trappen och/eller få möjligheten att få gå ut.... kanske någon som kan vara hemma med dem nästan hela tiden. Det känns som om jag är otillräcklig och min lägenhet lika så. Kanhända att de taggar ner snart, speciellt efter att de har blivit kastrerade. Vad vet jag! Jag kan inte komma ihåg att någon av mina tidigare katter har varit lika mycket monster som dessa två. Vi får se vad som blir med dessa två... men det känns som om de skulle behöva komma till ett hem som kan ge dem bättre möjligheter. Jag kan ju inte direkt ta ut dem och släppa loss dem här. Jag kan inte heller gå ut och gå med dem i koppel, kan och kan... heh. Det känns lite enklare med hund. Jag får väl erkänna att det var dumt att ta dessa katter, tanken var inte att jag skulle ta dem från början. Jag skulle bara se på dem... men Scrollan hade jag inget val med, hon smet i panik och sprang och gömde sig. Knuttis hade jag ju kunnat säga nej till. Samtidigt så är det som om det är Scrollan som lurar honom till att göra rackartyg, hon har ju alltid varit den som ställt till med saker och ting. Jaja, vad vet jag...
Nu ska här sussas ialla fall!! Trött efter en lång dag på jobbet!
På återseende!
Hund på hjul!
http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article6701054.ab
Hund som saknar ben, borde förses med hjul istället... hmm... först tanken var stackars hund, men när man ser till livsglädjen - självklart borde hunden få en chans att får leva sitt liv.
Detta får mig att tänka på en hund jag träffade i September. Hunden hette Monty och bodde i England hos en familj. Familjen hade haft hunden sedan valp och han var vid detta tillfälle, när jag träffade honom över 18 år, vilket är ganska ovanligt för en hund. Jag tyckte så synd om honom, han var så stel och han hade säkert ont också. Dock hade han en sådan energi så min spontana reaktion var, han behöver hjul. Framtassarna ville mycket mer än bakbenen... Jag led så med honom. Han ville ju verkligen springa och hoppa av glädje med bakbenen satte stopp för hela hans energi. Jag tror nog att han hade kunnat leva längre om han hade fått ha hjul i stället för dessa tragiska bakben, inte för att man skulle ha opererat bort bakbenen, men att han hade fått ha en ställning så att han hade kunnat ta sig fram lite snabbare. Två månader senare gick han bort..... jag kommer aldrig glömma den hunden.
Om jag skulle ha en hund som helt plötsligt skulle få problem med sina ben så kanske min tanke skulle vara att ge hunden ett hjul som alternativ. Jag vet inte hur jag ställer mig i ett läge där hunden är född utan två ben eller så, då den är valp. Hunden måste ju ändå få ett drägligt liv och det får ju inte påverka livsenergin.
Jag skulle verkligen vilja ha en ny hund... men just nu är det inte ett alternativ. Jag måste först ha en bil, eller träffa någon som har en bil. Sedan måste jag ha råd att ha hunden på ett "dagis".
Hund som saknar ben, borde förses med hjul istället... hmm... först tanken var stackars hund, men när man ser till livsglädjen - självklart borde hunden få en chans att får leva sitt liv.
Detta får mig att tänka på en hund jag träffade i September. Hunden hette Monty och bodde i England hos en familj. Familjen hade haft hunden sedan valp och han var vid detta tillfälle, när jag träffade honom över 18 år, vilket är ganska ovanligt för en hund. Jag tyckte så synd om honom, han var så stel och han hade säkert ont också. Dock hade han en sådan energi så min spontana reaktion var, han behöver hjul. Framtassarna ville mycket mer än bakbenen... Jag led så med honom. Han ville ju verkligen springa och hoppa av glädje med bakbenen satte stopp för hela hans energi. Jag tror nog att han hade kunnat leva längre om han hade fått ha hjul i stället för dessa tragiska bakben, inte för att man skulle ha opererat bort bakbenen, men att han hade fått ha en ställning så att han hade kunnat ta sig fram lite snabbare. Två månader senare gick han bort..... jag kommer aldrig glömma den hunden.
Om jag skulle ha en hund som helt plötsligt skulle få problem med sina ben så kanske min tanke skulle vara att ge hunden ett hjul som alternativ. Jag vet inte hur jag ställer mig i ett läge där hunden är född utan två ben eller så, då den är valp. Hunden måste ju ändå få ett drägligt liv och det får ju inte påverka livsenergin.
Jag skulle verkligen vilja ha en ny hund... men just nu är det inte ett alternativ. Jag måste först ha en bil, eller träffa någon som har en bil. Sedan måste jag ha råd att ha hunden på ett "dagis".
Anpassad sökning
