Måndag 7/6

Dagen till ära spenderades på jobbet. Jag visste redan förra veckan att jag skulle jobba på måndag. Därefter hade jag lite uppdrag av chefen - att jag skulle göra både det ena och det andra... och nu börjar jag förstå vad saken handlar om. heh...  Nåja! Så länge det ramlar in pengar i min plånbok är jag inte den som är den, speciellt om jag nu överlever på jobbet dvs. Chefen sprang förbi mig i all hast och sa att jag ska jobba veckan ut... ok. vad bra. Det innebär att jag får så gott som en full lön även denna gång. Det var inte helt fel. Jag har 16 pass på mitt schema, dvs det som jag har gått på hittills och med helgen har jag jobbat 13 pass...  Det är helt ok. Plus att skatten ska väl trilla in så småning om också. Jag tror att det funkar.

Eftersom jag var så morgonpigg i måndags så passade jag på att ringa lite samtal, bokade en tid på vårdcentralen för att få ett intyg utskrivet. Jag passade även på att ringa veterinären för att boka tid till katterna eller någon av dem ialla fall. Mamsen hade sagt att det kostar kring 350 kr att sterilisera honkatter. Jo kyss mig!! det gjorde det definitivt inte... det kostade vad jag misstänkte, drygt 900 kr. Jag skule fått ta dem bägge för 1400 kr ca. Efter en snabb tankegång bestämde jag mig för endast en av dem, speciellt då jag inte vet hur framtiden kommer att se ut när det gäller ekonomin. Det fick bli Knuttis helt enkelt, det var billigast och enklast för tillfället.


Tisdag 8/6

Även denna dag började relativt tidigt med tanke på att jag skulle hämta mamsens bil innan jag skulle iväg med Knuttis till veterinären. Cyklade till mamsens jobb och hämtade bilen sedan hem för att hämta Knuttis. Tur att han är en ganska bra katt att ha att göra med. Det blev inga krångel eller strul när han skulle in i korgen, det var nästan så att det gick per automatik. På några sekunder var han innan i korgen. Han var så nyfiken och undrade vad jag skulle göra med hans tupplursplats. Jag bara hjälpte honom in i krogen och ett tu tre var även dörren stängd. oops!!!

Som alltid när man är iväg med ett djur till veterinären är det lite nervöst, det är som att gå till doktorn även om det inte berör en själv. Kände hur nerverna började fladdar medans vi satt i väntrummet. Tillslut var det vår tur och vi fick skriva in oss. Jag passade på att berätta för sköterskan hur han kunde bete sig. Det tycker jag är helt normalt att man gör. Jag tänker på Gumma till exempel. Hon hade förmodligen sprungit ur buren i ren panik. Eller ja, jag vet inte... men mest troligt. Jag överlämnade Knuttis och korgen till veterinären... normalt, eller på andra ställen så har man fått vara med till de fått sprutan. Men jag fick lämna honom och åka iväg. Jag hade förstås valet att sitta i väntrummet i 45 minuter, men det hade jag inte någon större lust till.

Eftersom jag hade bil passade jag på att gå på affärer som jag normalt inte gör om jag inte har bil, eftersom de affärerna inte ligger efter "huvudgatan" där jag går eller cyklar. Jag var blandannat in på djuraffären och kikade på klätterställning till katterna, en som går från golv till tak. Jag frågade lite om den, om det fanns möjlighet att bygga vidare på den om man kände för det. Det skulle vara häftigt med en enorm klätterställning, men nu har jag ingen sådan. Kantänkas att jag köper en som går till taken, den skulle gå på ca 1200 kr. Dock beror det lite på hur det ser ut med jobbet här framöver. Vet jag att jag får jobba nästa månad också, så kan jag slå till... annars inte. Jag köpte ialla fall en liten grej till katterna, en som liknar en tidigare leksak som jag köpte för ett tag sedan. Det är en mojäng som man sätter över listen till dörrkarmen och sedan hänger det en leksak i ett resårsnöre. Skitroligt tycker katterna! Den var så billig; 39 kr. Den förra kostade 129 kr.

Tiden gick och det blev dags att hämta Knuttis från veterinären. Sköterskan hämtade honom och han låg och sussade i korgen. Då jag ändå var på plats visade jag dem ett sår som han hade på ryggen, som han haft ett tag. De hade missat det i undersökningen. Det kostade inget extra för mig tack och lov. Sköterskan rengjorde såret och veterinären kom in och kikade. Sedan berättade hon att jag skulle hålla lite koll på kosten, att det fanns risk för att han kunde lägga på sig lite och gå upp i vikt. I samma veva kom det fram lite fint att hon tyckte att Knuttis var lite tjock. Jag förklarade att han alltid har varit en tjockis och att han hade haft problem med att hålla upp bakkroppen när han var liten kattunge. Att det har varit lite synd om honom som kattunge och att det är därför han är lite speciell för mig.

Efter veterinärbesöket insåg jag hur mycket jag egentligen tycker om mina katter även om de ställer till en massa jäkelskap. Hursome helst, Gumma tyckte att Knuttis var mycket konstig, för det första luktade han lite skumt, sedan kunde han ju inte gå som en normal katt. Han gick ju som en fyllare jue... och för det andra så skräms han. Gumma sprang och gömde sig nästan direk som jag hade öppnat korgen och Knuttis staplade ut. Gumma höll sig undan i flera timmar efteråt. Hon kunde studera honom på håll, men inte gå nära honom i onödan.

Det första Knuttis ville ha när han kom hem var mat, han staplade och vinglade ut till köket och långnäsa till honom för det fanns ingen mat där. Jag hade ställt undan den för honom. Jag tror att han led mest över att han inte hade fått äta något sedan igårkväll. Han blev nöjd när han vid senare tillfälle äntligen fick mat.

Han har lekt med den nya leksaken så han verkar må bra och inte bry sig så mycket över att han har tappat kulorna. Just nu ligger han och fläker ut sig över hela vardagsrumsbordet. Ja jäklar han är en stor kattgubbe.


Nåja, kanske dags att hoppa i säng, jag ska med en kompis på Gymmet imorgonförmiddag, om inget oplanerat händer så klart.

Lördag 8/5

Har varit ledig hela dagen. Jag hade en tanke på att fortsätta med operation utrensing och tillvisso har jag väl gjort det, men gav upp efter ett tag. Hela dagen har känts lite jobbig för att jag har varit så enormt trött. Jag kan inte fattar hur man kan bli så trött.... det har ju inte varit tråkigt väder, som annars kan leda till trötthet. Faktum är att det har varit riktigt fint väder. Solen har skinit och det har varit varmt. Jag passade på att njuta när jag cyklade till affären.

När jag kom hem satte jag mig vid datorn som vanligt och kikade lite på facebook, jag hade fått några nya vänner. Nya och nya vänner.... vänner som jag haft sedan tidigare med samma intresse som jag. heh...  från brukshundklubben där jag bodde tidigare. Det fick med att bli inte senimental. Började sakna Rex väldigt mycket. Min go vovve. Jag önskar jag hade honom här.... men jag vet ju att det är bättre att han är där han är.

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article6701054.ab

Hund som saknar ben, borde förses med hjul istället... hmm... först tanken var stackars hund, men när man ser till livsglädjen - självklart borde hunden få en chans att får leva sitt liv.

Detta får mig att tänka på en hund jag träffade i September. Hunden hette Monty och bodde i England hos en familj. Familjen hade haft hunden sedan valp och han var vid detta tillfälle, när jag träffade honom över 18 år, vilket är ganska ovanligt för en hund. Jag tyckte så synd om honom, han var så stel och han hade säkert ont också. Dock hade han en sådan energi så min spontana reaktion var, han behöver hjul. Framtassarna ville mycket mer än bakbenen... Jag led så med honom. Han ville ju verkligen springa och hoppa av glädje med bakbenen satte stopp för hela hans energi. Jag tror nog att han hade kunnat leva längre om han hade fått ha hjul i stället för dessa tragiska bakben, inte för att man skulle ha opererat bort bakbenen, men att han hade fått ha en ställning så att han hade kunnat ta sig fram lite snabbare. Två månader senare gick han bort..... jag kommer aldrig glömma den hunden.

Om jag skulle ha en hund som helt plötsligt skulle få problem med sina ben så kanske min tanke skulle vara att ge hunden ett hjul som alternativ. Jag vet inte hur jag ställer mig i ett läge där hunden är född utan två ben eller så, då den är valp. Hunden måste ju ändå få ett drägligt liv och det får ju inte påverka livsenergin.

Jag skulle verkligen vilja ha en ny hund... men just nu är det inte ett alternativ. Jag måste först ha en bil, eller träffa någon som har en bil. Sedan måste jag ha råd att ha hunden på ett "dagis".

Dagen till ära var jag ledig så jag tog mig en liten sovmorgon, hade gärna sovit längre om jag kunde. Tyvärr fick jag så ont i kroppen, vet inte riktigt vad det beror på. Det är väl inte helt omöjligt att det beror på sängen. Jag vet att jag brukar få ont när någon av katterna har legat på mig en stund. Kan ju tänkas att någon har använt mig som både madrass och kudde en stund.

Jag tog det lugnt första delen av dagen, ehum.. har väl tagit det lugnt hela dagen om jag ska vara ärlig. heh... Mot eftermiddagen åkte jag över till mamsen och käkade tårta då styvfar fyllde åt. Jag blev inte där så länge eftersom jag hade lite andra planer. Min plan var att se om jag kunde hitta en klätter/klösställning till mina ligister. Kära mor följde med mig in till stan, hon behövde ett halsband till Mejabus. Det var ju lite timing med andra ord. Dessvärre hade de inte något direkt utbud av klätter/klösställningar. De hade 3 olika.... en av dem var på extrapris som tillika var ett skyltexemplar som de ville bli av med. Priset var så bra att jag slog till. Egentligen ville jag ha en annan mycket häftigare, men en sådan får jag handla vid senare vid tillfälle.

Ställningen jag köpte var lite ranglig just vid tillfället så vi tog hem den till mor och justerade den lite och vi lade till en "gren" som ett stöd, den fick gå från en av plattorna och till golvet. Antagligen har vi haft grenen till den chinilla som jag hade för länge sedan. Men nu fungerar den som en stöttepelare och klösgren åt katterna. Perfekt!

Jag trodde inte att katterna skulle använda sig av klättergrejen, men den var nog lite roligt trots allt. Knuttis använder den flitigt, han klättrar in och ut ur "huset" på toppen och han klättrar upp på taget, han gnager och biter på den. Det var ju bra att de använder den, fast å andra sidan kanske det bara är ett nyhetens behag.


Jag ska ta en bild av den så snart jag har köpt nya batterier till kameran. Nu ska jag dock vispa ihop en liten dip och mumsa chips! Det var ett tag sedan! ... sedan är det sängen som gäller eftersom det är jobb imorgon.

Läste en artikel i NSD - en artiken om en tjej som hade blivit "biten" av Collies. När jag läste om henne och hennes hundar vaknade saknaden efter mina hundar. Saknar mina grabbar... de är ju i och för sig inte mina längre, de är ju min ex. sambos hundar. Jag vet ju att de har det mycket bättre där, nära till naturen och de får vara lös och de behöver inte bry sig om några grannar eller så. Dock var det ganska hårt  att ta det beslutet, jag vägde fördelar mot nackdelarna och det fick bli så. En av dem hade jag förvisso kunnat ta, men då är det lite taskigt om den andra som inte är van att vara ensam överhuvudtaget. Plus att Rex, som jag har i tanken, har ett behov att hävda sig och tala om att han är minsann störst, bäst och vackrast. Han har det så jobbigt när han måste stöta på andra hundar och det är oundvikligt när man bor i lägenhet och i det område som jag bor i. Jag har väl ganska god koll på min hund, men mardrömen är ju om man möter någon annan som inte har koll på sin.... eller om det är en hund som är lös. Det är inte roligt alla gånger. Då var det bättre att låta honom bo kvar...

Jag kom precis hem från jobbet, har jobbat hela långa dagen och antagligen hade någon av katterna någon form av åsikt över att jag har jobbet. Men jag får väl erkänna att jag gav dem en extra lång dag då jag tog mig en promenad hem till mor direkt efter jobbet.

När jag kom hem tänkte jag att jag skulle varva ner med att sitta framför dator som vanligt och glo på TVn samtidigt. Tala om förvåning, när jag skulle till att slå igång datorn. HUH!!! Min första tanke var, vad konstigt, jag la inte musen på datorn när jag stängde den i morse. Jag blev lite fundersam, sedan tyckte jag att sladden såg lite konstig ut... och då tanken slog mig och jag fattade läget: What the f*ck!!!! GRR... Kattuslingar! Nog för att de är gulliga, men det bor smådjälvar i dem.

Jag fick nästan panik, min touch pad på lappen funkar inte som den ska. Jag kan flytta muspekaren, men jag kan inte använda knapparna, inget händer. Visste inte vad jag skulle ta mig till med, för jag har inget vanligt (gammalt) uttag för min gamla mus, utan jag har bara usb-uttag. Efter en stund kom jag ihåg att jag hade en "gammal" trådlös mus som jag köpte för ett tag sedan, men den var helt värdelös, den slukade batterier som bara den. Nåja, den får gå så länge den funkar. Jag hoppas att jag får pengar med det snaraste, för jag behöver både det ena och det andra nu och framför allt katt mat. Det är ju skandal att de ska behöver ta min datormus. 

Äntligen fick jag lite liv i kameran, så jag har kunnat ta lite bilder på hårbollarna och framför allt nykomlingen. Nisse är sååååå cool! Han är verkligen en härlig katt, helt oberörd av det mesta verkar det som. Han bara ändrar riktning och börjar busa med något helt annat.

Scrollan har ju mest morrat, spottat och fräst åt lillgrabben när han har kommit i närheten. Hon har väl inte riktigt förstått hur hon ska bete sig. hehe... och mest gett intryck av att hon tycker han är lite äcklig. Imorse fann jag dem dock tillsammans på sängen. Han var helnöjd när han fick ligga bredvid henne. Så gulligt! Dessvärre tog jag den bilden med mobiltelefonen... och jag har ingen sladd till den. Jag sålde min andra mobil som var lite bättre, bara för att jag var i desperat behov av pengar. Nåja, jag sparkade igång digitalkameran och det fanns lite batteri kvar som jag självklart använde upp ganska omgående. Jag tänkte passa på att lägga in bilderna på skruttarna.

Jag funderar allvarligt och starkt på att ta en katt till. Det blir förstås till mammas stora förtret, eftersom det är hon som åker på att vara kattvakt när jag åker bort... och det kan jag väl förstå. Jobbigast blir det förstås när de inte kan vara kattvakt. Vid sådana tillfällen får jag väl försöka lösa det på annat sätt, beställa plats på pensionat eller så. Nåja, den dagen, den sorgen...

Enda anledningen till att jag funderar på en andra katt är att den här damen går mig på nerverna. Jag har aldrig varit med om en sådan enerverande katt. Det skulle vara Fritz under tidig morgon som vill gå ut. Samtidigt har han inte varit i närheten av detta. Den här damen förstör saker och jäklas. När hon inte får som hon vill så går hon till attack. Hon är ett monster rent ut sagt. Därför tänkte jag att; om jag skaffar en till får hon något annat att tänka på. Nackdelen är förstås att den katt jag ringt på var en hane. Alla vet ju vad det kan bli av två katter - hane och hona om de inte är fixade - kattungar!

Jag har alla fall ringt på en kattgubbe idag, och ska i så fall åka och titta på honom imorgon. Saken var den att ett annat par skulle fundera och det är inte säkert att han finns kvar imorgon när jag tänkte åka dit och titta på honom. Men det finns ju telefon så klart... Först måste jag naturligtvis försöka övertala mor att följa med eller kära bror, då jag inte har någon bil själv. Det blir inte det lättaste. Måste tänka ut någon bra strategi.... hahah... Bäst hade varit om jag inte hade behövt vara beroende av någon av dem. Då hade jag ju kunnat åka iväg utan att fråga först. Det känns ju en aning löjligt att behöva fråga mor när man är över 30 år. hahaha.... Vaaa?? är det inte sjukt??? Självklart bestämmer jag ju själv och vem kan hindra mig? Det är bara en bil som är problemet.... av respekt så tänkte jag fråga... eller inte fråga.... tala om att jag tänkte. Jag vet att mor kommer säga: Men dra inte på dig något fler elände! heheh..  Har man en katt kan man lika väl ha två, det blir inte mer jobb. Har man tre kan man ha fyra.. men där tycker jag nog att gränsen går. ;o)

Ialla fall har jag pratat med mor och de ska plocka upp mig efter jobbet. Tänkte åka dit och förhandla lite... hehe..



Jag vet i alla fall vad den nya katten ska heta i så fall, han ska heta Nisse!!! :oD

Snart har det gått ett år sedan jag flyttade från min sambo. Visst känns det ganska bra, då jag kände att vi levde skilda liv mot slutet och att vi var mer "kompisar" än ett par... och för att inte tala om att vi gick varandra på nerverna mot slutet. På så sätt njuter jag av mitt singelliv just nu. Det är ingen som jag måste ta hänsyn till förutom katten dådå. Ingen som flyttar runt mina grejor eller stökar ner förutom jag själv så klart, men då får jag också städa upp det själv. Om man ska väga fördelar mot nackdelar så är det ganska skönt att vara singel. Det jobbiga är förstås ekonomin, jag måste ju erkänna att jag hade det jäkligt bra när jag var sambo. Vi hade ju allt och man behövde inte fundera två gånger man man skulle ha råd att köpa en mjölkliter. Den biter saknar jag, och sällskap emellanåt. Att kunna köpa något gott och se på en film och enbart mysa.... att kunna ha en lördagsmiddag ihop etc... Men men, det kostar att ligga på topp, så är det ju bara!

Dagen till ära har vi, jag och min ex sambo jobbat på att städa upp det sista mellan oss. Så, om allt går enligt plan så kan ha ta över billånet på måndag. När det är klart är det bara för mig att skriva över bilen på honom och vi är relativt klara med varandra. Det som är hårt är att han har hundarna och min kattgubbe. Jag saknar dem väldigt mycket så klart.. dock försöker jag tänka på dem, att katten skulle inte fixa att bli innekatt, då han är van att vara utekatt och har varit så de senaste 8 åren. Det vore väldigt elakt att ta ifrån honom det som gör livet värt att leva för honom. Det bästa han vet är att kunna klättra i träd, jaga lite möss och fåglar... han vill inte sitta inne i en lägenhet och göra ingenting. Jag kan höra honom säga: det är inget liv för mig!

Samma när det gäller hundarna, de är inga "stadshundar". Ok, ena hunden skulle jag aldrig få ta... eftersom det är sambons jakthund. *fniss* Han kommer aldrig bli en riktig jakthund - Lill Barro. Dessutom är han en hårfager av desslike att jag skulle gå under. Barro kräver väldigt mycket, så väl hårvård som motion. Rex, däremot skulle väl gå att få till en stadshund, men jag tror att han uppskattar "friheten" bättre än att bo hos mig och gå i koppel hela tiden. Där borta kan han gå lös oftare.... och han har en stor gård att springa på. Borta bra men hemma bäst. Så tror jag att de tycker. För bägge hundarnas skull får de vara tillsammans.... det känns bättre än att börja dra ena hit och den andra dit. Det är bättre om de får fortsätta sitt liv tillsammans och de slipper vara ensamma i onödan. Det är klart att det känns hårt att ta detta beslut.. men jag försöker tänka bort mig själv och tänka på dem.



Att ha djur är lite som att ha barn... någonstans på vägen måste man bestämma vem som ska ha vårdnaden om något oförutsett händer. Vi hade 3 alternativ, antingen tog han hand om alla fyrbentingar eller jag.... och sista alternativet var att placera ut dem hos någon okänd människa och det var helt uteslutet. Då fick det bli så att han fick behålla djuren då han bor bäst till för dem. Som det ser ut nu kommer vi aldrig mer att flytta ihop heller... vi är ett avslutat kapitel även om vi inte har gått igenom ett världskrig.

Nåja, jag hoppas verkligen att han finner någon annan med samma intresse som honom, någon som tycker om djur och kan ta sig an hundarna och aktivera dem också. Någon som kan ta upp lydnadsträningen med Rex. Han var faktiskt ganska duktig och vi hade säkert kunna få bättre poäng om jag inte hade buklandat. Nåja, livet går vidare vare sig man vill eller inte... Jag har sagt att om något händer så är det till mig fyrbentingarna ska, inte till någon annan.