Läste en artikel i NSD - en artiken om en tjej som hade blivit "biten" av Collies. När jag läste om henne och hennes hundar vaknade saknaden efter mina hundar. Saknar mina grabbar... de är ju i och för sig inte mina längre, de är ju min ex. sambos hundar. Jag vet ju att de har det mycket bättre där, nära till naturen och de får vara lös och de behöver inte bry sig om några grannar eller så. Dock var det ganska hårt  att ta det beslutet, jag vägde fördelar mot nackdelarna och det fick bli så. En av dem hade jag förvisso kunnat ta, men då är det lite taskigt om den andra som inte är van att vara ensam överhuvudtaget. Plus att Rex, som jag har i tanken, har ett behov att hävda sig och tala om att han är minsann störst, bäst och vackrast. Han har det så jobbigt när han måste stöta på andra hundar och det är oundvikligt när man bor i lägenhet och i det område som jag bor i. Jag har väl ganska god koll på min hund, men mardrömen är ju om man möter någon annan som inte har koll på sin.... eller om det är en hund som är lös. Det är inte roligt alla gånger. Då var det bättre att låta honom bo kvar...