Jobbet börjar skrida mot normala takter och det känns riktigt bra. Eftersom mitt anställningsavtal börjar löpa mot sitt slut så passade jag på att fråga henne här om dagen, hur det skulle bli framöver. Jag menar, det kan ju vara bra att veta om man har ett jobb att gå till dagen efter. Hon ville ha mig kvar och det är ju positivt. Jag fortsätter som vanligt. :)

På kärleksfronten..... hmmm..... tror att det går ganska bra, hoppas jag. :) Gillar Mr T väldigt mycket. Gillar är fel ord, jag älskar honom. Yes! Han berör mig väldigt mycket. Blir så glad av att bara vara med honom, bredvid honom... ha honom under samma tak. :)


På återseende!

Japps, den "dejt" jag nu har haft sedan i Januari heter nu inte "dejt" längre utan har ett namn, Mr T! :D Yes yes! Vi har vandrat vidare i vår relation och gått från "vänner med förmåner" till ett förhållande och jag gillar det starkt. Känns mycket bra än så länge och hoppas att det bara känns bättre med tiden. Trodde aldrig att jag skulle ha några sambotankar sedan mitt sista samboförhållande, men samtidigt så är det något som växer fram med tiden även om det finns en viss rädsla till det. Man kanske inte ska blicka så mycket på historien utan se framåt med positiva ögon. Självklart vore allt mycket enklare om jag inte hade haft mina pälsbollar. Dock har jag dem nu och det är inte mycket att göra åt. :)

När det gäller studiefronten är jag väldigt besviken, dels på mig själv och dels på CSN och även universitetet ifråga. På mig själv mest för att jag har en stor jäkla latmask slingrad runt ryggraden och jag har svårt att komma igång och jobba med examensarbetet. Är besviken på CSN för att de gett mig fel info och de hävdar att de inte har gjort det. Dessvärre kan jag inte yrka för min rätt eftersom deras system gör att jag inte kan gå tillbaka och hämta den infon som jag fått. Det är bara att gilla läget. Universitetet är jag är jag besviken på för att de satte ett ultimatum när det gäller Bildkursen. Ville så gärna läsa den rakt igenom och ha med mig den när jag tar min examen - någon gång. Tyvärr, eftersom CSN krånglade med mig så fick jag inga studiepengar därifrån och därför har jag inte råd att åka ner till H-sand för att deltaga i kursens innedagar. Innan sista inneveckan informerade jag lärarna om att jag inte kunde åka dels pga jobbet och dels pga ekonomin. De tyckte att då kanske jag skulle ta och välja att hoppa av kursen eftersom jag kommer missa så mycket. Detta är förvisso en distanskurs och distanskurser i mina ögon ska väl bedrivas till mesta dels på distans att innedagar inte ska göra att hela kursen faller. Nåja, det är väl bara att gilla läget. På jobbet har sista tiden varit en krissituation att vi inte har kunnat vara lediga pga personalbrist. Visst går studier alltid i första hand, men när jag ser att vissa människor får jobba hela tiden och knappt vara ledig så känner jag ialla fall att jag vill ställa upp för dem. Jag vinner inget på dem om de jobbar ihjäl sig för då måste jag jobba ihjäl mig senare. Det tråkiga ödet har gjort att jag fått hoppa av bildkursen. Synd!

Jobbfronten har innefattat jobb i massor. Nu känns det som om det ändå är på väg till naturliga former igen och vi har ett schema att gå efter. Sedan får jag ju se om jag verkligen kommer ha kvar jobbet, mitt kontrakt går ut snart, om bara några dagar. Jag har inte hört något så jag tror inte att jag behöver sluta. Men man vet aldrig och kan aldrig vara säker. De behöver ju folk så .... det vore ju dumt att låta mig gå, jag som nu har erfarenhet och är insatt i rutiner och dylikt.


Nåja, vi får se vad framtiden erbjuder.

På återseende!