Under de här senaste dagarna har jag haft kontakt med min första kärlek. Jag är lite förvånad över mina egna känslor. Förvisso har det inte gått ett år sedan vi bröt upp utan att jag har tänkt på honom mer eller mindre. Kanhända att vi bröt upp av fel anledning. Jag vet inte, men det finns ju ett uttryck som heter: "ung och dum"! Till 99% skulle jag kunna säga att det är så. Många gånger har jag funderat över varför vi egentligen splittrade och än idag kan jag inte komma på någon bra anledning. Enda sättet för mig att få reda på varför vi splittrade är att fråga vederbörande.... huh... vågar inte! Min stolthet var alldeles för stor i mina yngre dagar, det fanns inte något som hette; jag ångar mig! Förlåt! Till stor del är det fortfarande så när jag tänker efter.

Mmm... jag har väl försökt glömma och gå vidare och jag var väl en relativt kylig person när jag var yngre. Någon har dock hänt med åren. Jag bryr mig mera om andra och att de har de bra etc. Vet inte riktigt varför jag är sådan kylig person, om det har något med hemmalivet att göra eller om det bara är så... Nåja, det är väl inte värt att spekulera om det så där väldigt mycket. Det är väl bara att acceptera att det är så.

Hur som helst har jag väl på ett eller annat sätt försökt ha lite koll på denna person. Jag tog väl mer avstånd när jag fick veta att han hade fått barn... och det största avståndet tog jag när min gamla ICQ blev kidnappad. Efter det har inget varit sig lik på min ICQ-lista. Grr...  Nåja, på ett sätt var det väl bra att ta detta avstånd. Jag har fått en utmärkt möjlighet att utveckla mig själv. Jag kanske inte har kommit så långt fram i livet, men jag har träffat otroligt många intressanta människor genom åren. Människor som jag har gett mig något, mer eller mindre. Kanske var det så att vi splittrade av just den anledning, för att vi skulle utvecklas på ett eller annat sätt. Vad vet jag!

Under de år som gått har jag känt att det är något som har varit konstigt på ett obeskrivligt sätt. Något som inte stämmer. Jag har inte kunnat sätta fingret på det... Även om dessa år har inbringat både glädje och sorg så har det aldrig varit helt på topp. Jag har mer eller mindre känt mig nedstämd. Så, under påskdagarna träffade jag en gammal kompis till min gamla kärlek. Mina tankar föll naturligtvis tillbaka på min gamla kärlek. Hur kunde jag vara så korkad som lämnade honom? Jag kan inte förstå! Efter den lilla pratstund med denna kompis kände jag att min kropp började småle.... huh... vadan detta? Jag kände mig glad, igen! Jag tänkte inte mera på det utan vandrade vidare.

När jag någon dag senare satt vid datorn som vanligt började jag surfa runt lite. Ibland måste jag säga: Tacka Gud för att Internet finns! Jag fann min gamla kärlek och skickade en vänförfrågan till honom via en site. Jag fick ganska snabbt respons och ett tu tre satt vi och chattade. Helt underbart! Hela min kropp log och allt kändes så bra, även om vi inte har ett förhållande. Det känns bra att ha kontakt med min gamla kärlek igen. På något sätt gick mina fingrar av sig själv över tangentbordet och jag skrev frasen, kom förbi nästa gång du är hem. Huh... Jag kan inte fatta att jag gjorde, men det kändes så naturligt! Mmm... Då är det bara att vänta och se om det dyker upp någon gammal kärlek nästa gång den gamla kärleken kommer hem. :o)

Jag skulle nog inte vilja säga att gammal kärlek aldrig rostar, jag skulle nog vilja säga att allt beror på hur man avslutar förhållandet. Just i detta läger heter det nog: Gammal kärlek rostar aldrig! Det finns massor som jag skulle vilja veta och vilja prata om, men hallå! Jag kan inte vara så påflugen efter alla år! Men det är en god start... förresten, jag ska se om jag kan göra ett besök hos min gamla svärmor.... min bästa svärmor så här länge. :o)