Av någon anledning var jag väldigt rastlös under förmiddagen och bestämde mig för att göra något åt saken. Det normala hade förstås varit att ta hand om hemmet så som att dona och städa, men icke jag! Jag är icke så normal! Jag bestämde mig för att åka över till kära mors hus. Tänkt och gjort jag tog första bästa buss jag kunde hoppa på och åkte över till mor. Klockan var ca halv elva när jag kom fram. Mamma fick mer eller mindre en chock över att jag var där så tidigt, hon hade väl inte riktigt väntat sig att något sådant skulle hända, jag hade ju inte direkt talat om att jag skulle dit.

Hoppade av bussen och vandrade iväg till huset. Hemma hos mor möttes jag av den hästliknande hunden, skämt och sido. Hon är jättemysig när man lära känna henne, men hon är inte den allra smidigaste hunden. Hon försökte få mig att ta hand om en av mammas skor som hon sprang omkring med i munnen hela tiden. Det är ju alltid trevligt med en välkomstkommittée, men någon måtta får det vara ibland.

Mors yttrande, när jag klev in genom dörren var, vem har skrämt upp dig? Huh, Va?? var min respons. Jag skyndade mig att säga att jag kände matlukten då hon stod vid spisen och fixade lunchen. Man får väl säga att det var ganska bra timing. Nu var det ju inte bara för maten jag åkte över. Jag behövde få utskrivet lite papper. Eftersom jag inte har någon skrivare så är enda alternativet för mig att skriva ut hos dem. Snart kommer väl kära mor och säker att jag måste bidra till färg och papper. Jaja, det går väl bra än så länge, men jag tror nog att jag får sikta in mig på att skaffa en egen skrivare snart.

Nåja, efter lunchen åkte jag med mor som ändå skulle in till stan, för att gå på någon form av möte. Själv hade jag planen att gå hemåt. Så långt hann jag inte förrän jag ändrade mig och bestämde mig för att besöka en gammal barndomsvän. Jag knatade iväg till min väninna och blev där en stund. Därefter påbörjade jag promenaden hemöver. Sorgligt nog kändes det lite konstigt i ryggen, ner mot svanskotan. Det gjorde inte ont, men skumt var det. Bestämde mig därför att invänta bussen för det skulle antagligen börja göra ont om jag fortsatte gå och frågan var om jag skulle hålla ihop hela vägen hem. Därmed tog jag det säkra före det osäkra. I och med att jag hade promenerat till och från min väninnan så hade jag ändå gjort ett bra jobb.

Jag och min väninnan bestämde oss för att ta en gemensam tripp till en av de närliggande städerna. Frågan är bara när vi ska ta den trippen. När jag fyllde år fick jag lite sponsorpengar till en jacka och till en hårklippning. Det börjar ju bli varmt ute så att en sommarjacka börjar bli aktuellt inom kort eller väldigt snart. Sedan är jag ju så kräsen att vad som helst duger ju inte heller... Jaja, vi får se när det blir av!