Jag har varit en aning off under sommaren, dels för att jag har försökt leva ett normalt liv. Jo visst är det skrattretande när jag säger att jag har försökt leva ett normalt liv. Just nu känns det som om ingen känner mig på nära håll längre. Ingen vet vem jag egentligen är...  Jag kanske var en person en gång och den personen kanske lever kvar i mångas tankar eller så har de en viss föreställning om vem jag är. Hmm...

Egentligen är jag nog en ganska inåtvänd och inständ person, även om andra kanske ser något annat. Så kan det förvisso vara när man ser andra människor. Detta med folks inre känslor är ganska intressant tycker jag. När jag tänker på det inre får det mig att backa bandet 10 år tillbaka när jag träffade ett antal underbara människor som har kommit att betyda väldigt mycket för mig och min framtid. Det tråkiga är att vi har tappat kontakten... av någon anledning. Jag hoppas verkligen, om de läser detta och känner igen mitt tryne att de hör av sig, att vi kan återskapa kontakten som en gång var. Saknar verkligen den tiden! Jo, för att gå tillbaka till ämnet. Detta med känslor...

Min väninna som jag hade så god kontakt med för 10-12 år sedan diskuterade känslor väldigt mycket och det fantastiska var att hon kunde se sig själv i mig liksom jag kunde se mig själv i henne. När hon vidare läste upp lite utdrag från hennes gamla dagböcker, som hon hade skrivit när hon var i min ålder.... så var det som om hon berättade min historia, vilket jag tycker är helt otroligt egentligen. När det gäller detta ämne kan man förstås flumma iväg väldigt mycket. Naturligtvis hänger mycket på vad man själv har för åskådning när det gäller saker och ting som sker i världen, i och runt om oss själva och våra vänner etc etc. Har livet en mening? eller lever vi efter ödet? eller styrs vi inte av något..  ja vem vet!

Med detta ställer jag frågan; är det egentligen någon som känner mig och förstår mig? Jag tror inte att det finns så många tankeläsare där ute som kan läsa ens tankar... och livet går framåt och varje dag utvecklas man på något sätt även om man inte lägger märket till det just vid den tidpunkten. Sedan finns det ju alltid tjurskallar som alltid väljer att stanna kvar vid sina gamla tankar och värderingar... för att citera min väninnan: "det finns bara två måsten, leva och dö.  Allt annat är valmöjligheter."

Så, om vi nu bortser från alla inre känslor så har min sommar bestått av diverse arbete, så väl på dagis som i café verksamhet. När jag inte har jobbat har jag naturligtvis spenderat lite tid med familj och vänner men även framför datorn.  Sedan sist har jag även fått mig en rumskompis - en huligan! (men ack så söt).


Lite bilder på min rumskompis - Scrollan!


Förresten, de kommer sedan, måste frisera dem lite.