Hupsi dupsi!!! "vem har skrämt upp dig?" skulle mamma ha sagt nu! Faktum är att ingen har skrämt upp mig, jag har bra en del saker att göra. Dessvärre så är det ju inte "mina tider" som gäller utan jag måste tydligen rätta efter mig så kallade "normala" tider. Jag satt klockan för pingeling 09.00. Jo, faktiskt satte jag den på den tiden. Det känns lite galet för att vara mig, att helt spontant kliva upp den tiden utan någon direkt jättestor anledning. Jag hann bara vara in på toaletten innan telefon ringde och jag tänkte vad i hel... jag trodde att jag hade stängt av klockan. Faktum var dock att det inte var klockan som ringde utan min arbetsförmedlare. Ugh!!! Vilken tur att jag inte låg och sov. Han ville bara höra hur det gick för mig i jobbsökeriet. Tyvärr, sorry, nej... inget jobb än. :o(

Hur som helst, jag ska snart knata iväg ner på stan, men jag har ingen större lust för det regnar ute - kombinerat med snö. Jag känner mig redan blöt om fötterna. :o( Skulle verkligen behöva ett par ordentliga vinterskor. Kan man få ordentliga vinterskor med snygghet också? snygghet kombinerat med bekvämlighet. Jag skulle tro att mina fötter väljer bekvämlighet. Är så fruktansvärt känslig om fötterna. Jaja... tids nog får jag nog tag på ett par skor och tills dess får jag nog acceptera att jag blir lite blöt om fossarna. :oP.

Först ska jag lämna in ett papper så jag förhoppningsvis kan få några pengar någon gång. Allt har funkat jättebra i ett år, och nu helt plötsligt ska de ha in en massa papper av mig. grr.... Senare har jag stämt möte med banken och jag hoppas att jag kan få baka ihop mina krediter och lån till ett och samma. Hoppas verkligen, skulle behöva det. Speciellt nu när jag CSN knackar på dörren. Det var bättre tidigare... nu måste man ju betala till dem även då man knappt har några pengar. grr... och det är inget nådigt pris heller. Det kostar att ligga på topp!

Frågan är bara vad jag ska göra mellan att jag har lämnat in papperet och banken..... om jag går iväg nu så kan jag fånga upp bror innan han går på lunch kanske. Hmmm.... då kan jag åka hem till mor med honom. Vore ju toppen förstås, eller så går jag till farmor.... eller så ser jag om min kompis är hemma och går dit. hmmm.... beslutsångest. Nåja, det löser sig. Det var ju bara ett lyxproblem.