Gaaahh!!! Jag tror jag håller på att få psykbryt på gumma just nu. Hon skriker och skriker och skriker. Tur är att det inte är 24 tim av dygnet. Just nu är det tillräckligt mycket för att irritera mig. Jag har inte retat mig så mycket på skrikandet förrän nu. Enda anledningen till att jag har blivit irriterad är att hon började skrika tidigt på morgonen. Jag trodde jag skulle bli tokig, hade god lust att knyckla ihop henne till en boll och slänga ut henne. Jag vet ju att det inte är hennes fel och hon förstår ju inte varför och definitivt förstår hon inte ordet "tyst nu" heller. Knuttis han fattar inte heller varför hon går runt och skriker som ett fjån. Han blir ju också drabbad av detta skrikande. Imorse hade han hittat en perfekt plats i sovrummet där han låg och njöt.... och vad händer; jo, han blev utslängd från sovrummet tillsammans med Scrollisgumma. Jag orkade inte med att höra henne så jag slängde ut henne och då fick jag dåligt samvete över att bara stänga ut henne från sovrummet så jag skickade ut Knuttis också - han som var oskyldig till allt. Jag var så trött, sur och väldigt grinig.

Jag bryr mig inte att hon jamar, men det är när hon skriker från tårna så att det nästan låter som att ett barn gråter... det är då det är jobbigt. Jamandet kan jag stänga av. heh...


För att gå över till något annat, snart är det dags för jobb för mig. Känner mig inte dirket manad just nu. Enda anledningen är att jag vet inte hur framtiden kommer att bli. Vet inte om jag får vara kvar eller inte. Så struligt så! Vill gärna veta vad som händer imorgon, vill veta att jag har ett jobb imorgon att gå till.... eller om två veckor, en månad etc. Vill kunna slappna av utan att veta att endera dagen får jag ett samtal där jag blir informerad att det är dags att gå hem. Det är ganska påfrestande för psyket, men nu försöker jag bita ihop och inte tänka på det. Försöker tänka på att jag blir kvar och försöker gör det bästa jobbet som möjligt så klart.

Måste försöka kontaka universitetet snart också, för att se om jag kan ta tag i mina studier igen. Känner mig lite taggad. Det som känns jobbigast på den fronten är att det är så långt till universitetet och min handledare för examensarbetet i så fall... plus att jag måste ner och göra examinationer. Sedan är det lite besvärligt detta med bokfrågorna. Men de kanske kan hjälpa mig här på bibblan. Vet inte! Nåja, ska kolla upp saken. Det bästa vore om jag kunde slutföra mina studier på ett annat studiesäte, men det är nog inte möjligt.

Nu är det dock dags för arbete igen!