Förolämpning?

Torsdag 27/5

Hmm.... ok, dagen började relativt tidigt. Jag hade ställt klockan för att jag skulle hinna till AF under förmiddagen och göra bort den biten för att sedan kunna åka till IKEA! Pfft... långnäsa till mig så klart! Päronen hade inte en tanke på att åka åt det hållet utan de hade planen på att åka åt andra hållet - till en annan stad. Jag som hade tänkt få mig ett nytt köksbord. Typiskt!! Jag funderade ett slag och beslöt mig för att följa med dem, då kunde jag ju passa på att gå på Dollarstore, vilket inte fanns i den andra staden där IKEA finns. Nackdelen med att åka med päronen på sådana turer är att det finns sällan någon chanse till att titta, fundera och känna och sedan besluta. När man är med dem är det besluta, köpa och titta. Ungefär i den ordningen. Jag köpte ialla fall ett par handdukar och några byttor att frysa in mat i plus en sophink till toaletten, vilket jag behövde.

Under tiden Päronen var inne på Jula passade jag på att ringa min handläggare, då han inte var inne när jag var förbi AF innan jag drog över till päronen. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men jag tror nog att min handläggare hade lite problem att uttrycka sig. Han kände sig nog lite dum i andra änden av telefonen. Jag har aldrig träffat min handläggare, bara genom detta samtal.... Jag berättade för honom om läget. Av någon konstig anledning, från igenstans börjar han fundera över mitt sätt att prata... han tycker att jag var lite långsam när jag pratade, men jag var välformulerad.  Sedan hade han funderingar i om jag hade varit långsam hela mitt liv. Ehum... Bortom alla detta saker så menade han väl, det var bara att han undrade om det fanns någon som kunde vara anledningen till allt detta strul med jobbet. Jag blev lite full i skratt och visste knappt vad jag skulle säga om saken så jag pratade lite runt i kring ämnet. Vi bokade ialla fall en tid imorgon eftersom han tyckte att telefon var lite fel forum. Hade det varit någon annan så hade de säkerligen tagit detta som en förolämpning. Jag tog det delvis med ro...  Det är möjligt att jag har en liten skada i hjärnan. Jag menar, jag fick hjärnskakning när jag var liten och jag blev påkörd i tonåren och fick en hjärnskakning även om jag inte ville erkänna det. Jag har åkt med huvudet före i backen från altanräcket i mina yngra dagar bara för att jag trodde mig vara mer akrobatisk än vad jag egentligen var. Kaabom.. sa det när huvudet slog i. Tror jag förlorade 2 cm på kuppen. haha ... så nog finns det väl anledningar att tro att det har blivit en defekt på signaleraren i planeten. Det finns även andra saker som får mig att tro att jag har någon form av bokstavskombination. För ett par veckor sedan läste jag om ADHD och gjorde för skoj ett test och fick in en stor % av träffar... i slutändan rådde de mig att uppsöka läkare. hahah...

Faktum är ju att man kan få hjälp
om det finns ett problem och det behöver ju inte vara något negativt. Men det som det inte finns papper på finns inte, så är det! Om det nu skulle ligga något i luften så skulle det definitivt bli en förklaring till många saker.... kanske jag skulle beställa en utredning av det ialla fall. huh...

Vi får se varthän det bär, men jag skulle ju vara glad om jag fick ett jobb med lön för en lite längre tid än ett par månader. Samtidigt är det ju så viktigt att det är en bra sysselsättning så man inte tröttnar.


Hur som helst, när vi kom hem passade jag på att träna lite med Mejjabus medan Päronen flyttade staketet till en annan del av tomten. Det gick ganska bra och jag var sugen på att ta med henne hem och skapa en bättre relation och samtidigt blev jag verkligen sugen på att skaffa ny hund. Om jag måste gå över lik så vill jag hitta ett nytt jobb, med en hyfsad lön ialla fall...

Nu är det dags att sussa så man orkar upp till AF imorgon. Jag gav bort några timmar till en annan tjej, så jag får börja senare imorgon.


På återseende!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0