Om ca 24 timmar sitter jag säkert där med min date. Jepp, fredag är bestämt kring efter 22 någon gång. Vi ska gå ut på krogen en sväng. Jag slutar jobbet någonstans mellan 18.30-19.30... det är en ganska bra tid, för då hinner jag hem och duscha av mig jobbet samt att göra mig i ordning. Såå spännande. Jag har stora fjärilar i magen. Vet knappt var jag ska ta vägen. Tidigt, tidigt morse upptäckte jag ett litet inlägg från honom, det stod: Nyfiken,... kanske en nystart?? .... mmm... antar att det var detta han syftade på eftersom inlägget försvann någon timma senare. Positivt verkar det dock.... själv vet jag inte vad jag ska tro eller våga hoppas på. Definitivt ska det bli roligt att träffa honom igen efter alla dessa år. 20 års jubileum detta året, om jag inte räknat fel så klart. hehe.... Det vore väl hög tid! haha...

Igår fick jag ett sms som gjorde mig något nervös och det var att han informerade mig att han hade barnen en tid in på kvällen. Min rädsla för just detta är att jag får ett nyss sms imorgon där han skriver att han inte kan.....  man ska väl inte gå händelser i förväg, men det är klart man försöker ställa in sig på oförutsägna händelser. Bygga upp murar så man inte blir sårad i onödan.

Dagen till ära köpte jag mig en ny överdel och jag inhandlade även en ny kajalpenna och en ny maskara. Jag har inte sminkat mig på år och dar... det ska bli intressant. Dyker han inte upp så får jag väl göra något åt kvällen ialla fall. Jag jobbar ju natt på lördag.... det är lugna puckar. Det gör inget om jag blir lite bakis. haha....

Just nu sitter jag med hårfärg, första anblicken såg färgen blå ut... jag blev lite rädd. Vill ju inte ha blått hår imorgon. Det är det absolut sista jag vill.... vet inte vad jag skulle göra om håret skulle bli blått. Jag ska ju jobba också... hahaha..

Nåja, nu ska jag snart skölja ur färgen och fixa det sista här hemma ifall att jag får herrbesök imorgon kväll. hehe.... man vet aldrig och det är bara om man har lite framförhållning. 100% ordning blir det inte.... men det är mitt hem och mitt liv.... och ingen vet hur mitt liv har varit fram tills nu. Ingen kan förstå... som inte levt det.

I torsdags åkte jag ner med Rex, vi stannade till i Umeå för övernattning och åkte vidare på fredagen till hundens Husse. Det var inte direkt roligt, men tyvärr hade jag inte mycket att välja på. Det var hårt att lämna honom... men jag hade sorgligt nog inget val. Fick en liten tår i ögat när jag åkte hela långa vägen hem igen. :(

Nåja, jag har haft mina tankar på den här killen som skickade mig ett private mess med sina telefonnr. Jag må vara en aning fjantig, men jag har inte lyckats ringa honom än. haha.... Det är en sak att ringa om en räkning, men att ringa till en kille så där... det är jättejobbigt. Då får man vara glad att dagens moderniteter finns. Jag skickade ett sms. Igår tog jag mig modet av att skicka en förfrågan om en date. :oD Fick en positiv reaktion..... weeee..... !!! Är en mycket glad människa idag. Det verkar som om jag har en date på fredag om inget annat uppstår. Han meddelande även att han är barnfri. Det vore väl inte så lyckat om han har med sig barnen på daten.. hahah... även om jag hade godtagit det. Dock hade det nog varit en aning konstigt.


Nu ska jag fortsätta njuta av min lediga dag!

Snart har Rex varit med mig i två veckor och visst har det varit roligt att ha honom runtikring, även om jag bittert får erkänna att det har varit lite tungt. Tungt just för att han är så speciell och kräver så mycket, inte bara aktivering och motion utan också en hel massa översikt... Nog för att han har en viss lydnad och sköter sig så finns en sida hos honom som inte gör en hundägare till en stolt ägare. Det är en sida som man inte vill se hos sin hund och det krävs en hel del från ägaren för att hunden inte ska få ta fram just den sidan. Alla hundägare vill väl ha lugna och harmoniska hundar.... och inte stressade skitstövlar.

Det som varit mest jobbigt under dessa veckor är att jag har varit tvungen att åka eller promenera över till mamsen med honom... att ständigt vara beroende av att familjen hela tiden ska ställa upp som antingen hundvakt eller chaufför och att jag inte har kunnat lämna Rex någon längre stund själv mer än en halvtimme eller så. Det hade självklart underlättat om jag hade haft egen bil och eget hus, nu har jag vare sig egen bil eller eget hus.... då får man så lov att bita i det sura äpplet. Till helgen var tanken att Rex skulle få bli med familjen till stugan och jag räknade kallt med detta. Nu blev det andra planer och Rex kunde inte följa med... vilket innebär bekymmer för mig på lördag när jag jobbar. Jag har ingen lunch och kan inte bara lämna stället bara för att jag känner för att ta lunch. Det funkar inte på så sätt. Så förhoppningen ligger nu till fredagen, om mitt Ex kan möta upp mig och Rex vid lämpligt ställe, så jag kan överlämna honom. Det känns lite tråkigt att behöva lämna tillbaka honom till Exet, men det blir alldeles för komplicerat och förvirrat för Rex på annat sätt. Med mina arbetstider och nuläge så föröker jag intala mig själv att det är bästa lösningen. Ska jag ha hund måste jag ha en annan livssituation.

Förhoppningsvis blir allt bättre snart - i framtiden. Jag har tagit tag i studiefrågan efter många om och men. Nu har jag kontaktat lärarna och jag får hänga på denna termin, med andra ord har jag möjlighet att ta min examen i början av nästa år. Det låter toppen! Jag ser dock ett tungt arbete framför mig. :o/ Det svåraste blir att få tummen ur och komma igång.


För att övergå till något helt annat. Jag fick ett överraskande mess i min PMbox i helgen, det var från en kille som var min barndomskärlek, vi har aldrig haft ihop det, men jag var väldigt förälskad i honon när jag var yngre. Vi har som lite smått börjat prata med varandra det senaste året. Väldigt roligt enligt min åsikt... i helgen fick jag som sagt ett mess från den här killen, med hans nummer...  mmm...  Vore roligt att träffas och höra hans story! :) *tycka om* ...


Nog för den här gången!