Snart har Rex varit med mig i två veckor och visst har det varit roligt att ha honom runtikring, även om jag bittert får erkänna att det har varit lite tungt. Tungt just för att han är så speciell och kräver så mycket, inte bara aktivering och motion utan också en hel massa översikt... Nog för att han har en viss lydnad och sköter sig så finns en sida hos honom som inte gör en hundägare till en stolt ägare. Det är en sida som man inte vill se hos sin hund och det krävs en hel del från ägaren för att hunden inte ska få ta fram just den sidan. Alla hundägare vill väl ha lugna och harmoniska hundar.... och inte stressade skitstövlar.

Det som varit mest jobbigt under dessa veckor är att jag har varit tvungen att åka eller promenera över till mamsen med honom... att ständigt vara beroende av att familjen hela tiden ska ställa upp som antingen hundvakt eller chaufför och att jag inte har kunnat lämna Rex någon längre stund själv mer än en halvtimme eller så. Det hade självklart underlättat om jag hade haft egen bil och eget hus, nu har jag vare sig egen bil eller eget hus.... då får man så lov att bita i det sura äpplet. Till helgen var tanken att Rex skulle få bli med familjen till stugan och jag räknade kallt med detta. Nu blev det andra planer och Rex kunde inte följa med... vilket innebär bekymmer för mig på lördag när jag jobbar. Jag har ingen lunch och kan inte bara lämna stället bara för att jag känner för att ta lunch. Det funkar inte på så sätt. Så förhoppningen ligger nu till fredagen, om mitt Ex kan möta upp mig och Rex vid lämpligt ställe, så jag kan överlämna honom. Det känns lite tråkigt att behöva lämna tillbaka honom till Exet, men det blir alldeles för komplicerat och förvirrat för Rex på annat sätt. Med mina arbetstider och nuläge så föröker jag intala mig själv att det är bästa lösningen. Ska jag ha hund måste jag ha en annan livssituation.

Förhoppningsvis blir allt bättre snart - i framtiden. Jag har tagit tag i studiefrågan efter många om och men. Nu har jag kontaktat lärarna och jag får hänga på denna termin, med andra ord har jag möjlighet att ta min examen i början av nästa år. Det låter toppen! Jag ser dock ett tungt arbete framför mig. :o/ Det svåraste blir att få tummen ur och komma igång.


För att övergå till något helt annat. Jag fick ett överraskande mess i min PMbox i helgen, det var från en kille som var min barndomskärlek, vi har aldrig haft ihop det, men jag var väldigt förälskad i honon när jag var yngre. Vi har som lite smått börjat prata med varandra det senaste året. Väldigt roligt enligt min åsikt... i helgen fick jag som sagt ett mess från den här killen, med hans nummer...  mmm...  Vore roligt att träffas och höra hans story! :) *tycka om* ...


Nog för den här gången!