Under gårdagen hände inte speciellt mycket. Sov ganska länge, tror klockan han bli halv ett eller så. Jag hade varit upp en stund på morgonkvisten för att se över mitt bankkonto. Det skrek: 0.00 kr!!!! När jag såg de sorgliga siffrorna begav jag mig åter till bädden. Baha… Blev väckt av telefon något senare. Ett möte bestämdes över telefon, vilket skulle vara idag tisdag.

Så, idag tisdag var jag uppe relativt tidigt, eftersom jag hade svårt att sova under nattens gång. Antar att jag hade för många tankar på mötet. Vid sjusnåret bestämde jag mig för att pallra mig ur sängen. Kunde ändå inte sova! Satte mig vid datorn som vanligt och pysslade på. När klockan närmade sig 10 var det dags för mig att bege mig iväg till mötet. På mötet bestämdes det att jag skulle ta hand om minst en kurs i nybörjardata. Det är ju helt ok, det ger ju lite pengar i varje fall. Woohoo!

När jag kom hem fortsatte jag spendera tid framför datorn. (Oooh, så ovanligt!) Jag spelade lite poker vilket inte heller är så ovanligt. Framåt eftermiddagen chattade jag lite med min gamla kärlek och det fick mig att tänka på min gamla svärmor. Tyvärr fick jag så lov att avsluta chattandet för att jag hade ett ärende ner på stan. Drog på mig kläderna och begav mig ner på stan eller rättare sagt mot stan. Fixade mitt ärende och därefter gjorde jag ett besök hos min gamla svärmor.

Det var ganska roligt att besöka henne, först blev hon lite förvånad och sedan blev hon överraskad över att det var jag. Huh.. det var så länge sedan som jag har varit dit. Vi pratade om både det ena och det andra – minnen hit och dit. Det var trevligt helt enkelt. Hon hade sin kärlek på besök och han gjorde oss sällskap i köket och hon presenterade mig; det är fritzy, henne som jag har berättat om, den gulliga tjejen som min son har haft ihop det med….

Mmm… det är ju så att man blir alldeles varm! Att vara ihågkommen är en sak, men att bli pratat om med positiva ord är en annan sak. Det verkligen värmde mitt hjärta. Något som verkligen förvånade mig var att hon hade uppe den paradhandduk som jag sydde henne för så många år sedan. En sak är säker, den finns bara i ett enda exemplar i hela världen och det exemplaret finns hos min gamla svärmor. Trevligt!

Efter besöket hos min gamla svärmor gick jag ner på stan och köpte mig lite kuvert och därefter ringde jag mor som fick komma och skjutsa hem mig. Jag hade missat sista bussen. pfft….

Helgen spenderades mer eller mindre med päronen i deras husvagn. Eftersom jag inte hade så mycket annat att göra tyckte jag att jag lika väl kunde vara lite med dem och få både frisk luft och lite mat i magen. hehe...  Visste väl att det fanns en anledning till varför man fick föräldrar. ha...

Under fredagseftermiddagen blev det inte så mycket friskluft, men det blev dock en middag. Jag spenderade inte nätterna med dem, jag åkte emellan. Det var ju bara 3 mil enkel tur, inte mycket att klaga över…. Hmmm…. Om jag hade varit lite rikare vill säga!

Under Lördagen åkte jag iväg ut till päronens husvagn relativt tidigt för att få en knutta sol på köpet. Dessvärre var solen ganska skygg till att börja med, det blev till att dra på sig täckjackan. När solen väl var framme var det riktigt skönt, även om utemöblerna inte var lika sköna. Huh… Det var bara ett trappsteg på en bro eller en träbänk uppe på bron. Nåja, det var ju tur att jag inte skulle vara där på heltid, annars hade jag nog velat ha något mer bekvämt att sitta på. Vad jag inte förstår är människor som kan sitta i timmar i solen och bara pressa. Jag har absolut ingen ro att stilla still någon längre stund utan att ha något att göra. Framför datorn går det hur bra som helst att sitta, men där har jag å andra sidan alltid något pyssel att göra. Synd att man inte får betalt för allt man göra på dator. Woi, vad jag skulle vara rik!

Nåja, det blev lite grillat kött och potatis till middagen. Åhh, så gott det var! Det var sååå länge sedan jag åt kött. Kött är verkligen något som jag saknar sedan jag flyttade ifrån min sambo. Vi hade i princip alltid något kött hemma.

Efter middagen åkte jag hemöver igen och föll i säng. Jag var helt färdig när jag kom hem. Att jag var färdig berodde nog mest på den friska luften. Ingen kan ju direkt anklaga mig för att vara van vid frisk luft när jag till ganska stor del av tiden väljer att sitta inne framför datorn. Jag måste försöka bli duktigare på att vara ute, om så bara ta en promenad eller så. Hmm… det blir nog lite bättre när det blir varmare ute – hoppas jag.

Tanken var att jag skulle vara hemma på söndag och inte göra så väldigt mycket. Dessvärre fick min lägenhet besök av någon väldigt illaluktande doft. Det var som om det var en blandning mellan dy och skit. Doften var så stark att jag inte fixade att vara hemma. Jag åkte hem direkt till mor och spenderade dagen där istället. Förstås var det ju ett alldeles utmärkt beslut då jag bara råkade vara där när det var middagsdags. Hehe… Så det kan gå! Förhoppningsvis dyker det upp någon form av pengar på mitt konto imorgon. Jag börjar bli lite less på att vara fattig, behöver fylla mitt kylskåp med något ätbart.

Dagen till ära spenderades hos mor! Jag hade tappat mitt Internet på grund av en obetald räkning. Av någon konstig anledning hade jag lagt räkningen in ”betalda högen” och tänkte inte mera på det. Jag hade inte heller fått någon påminnelse… jag har därmed surfat vidare utan att ens ha en tanke på den. När jag startade min dator imorse blev jag något förvånad när det stod att mitt abonnemang var stängt. Tur var att det fanns en möjlighet att åtgärda problemet relativt omgående.

 

Egentligen får jag väl säga att det var ödets ironi. När jag fyllde år fick jag lite pengar från kära mor för att köpa mig en sommarjacka. Hmm… ibland går ju inte planerna åt rätt håll. Eftersom jag var relativt fattig passade jag på att köpa lite mat för mina födelsedagspengar vilket var ok förstås. Jag passade också på att inhandla lite nya gardiner till min mors stora förtret. Jaja, jag hade ju ganska mycket pengar kvar efter mat- och gardininköpet. Jag valde att spara pengarna ett tag och tittade efter en jacka under 500 kr. Till att börja med letade jag här på orten och hittills har jag inte hitta något. Därför tänkte jag att det måste finnas en jacka i närmsta större stad. De måste ha ett bättre utbud. I och med det satt jag mig i bilen igår och åkte iväg för att köpa mig en jacka. Jag sprang i olika affärer utan att hitta någon jacka jag kunde tänka mig att köpa. Alla kostade så väldigt mycket i min smak. Någon jacka blev det inte, dock blev det en ny behå och det var ju välbehövligt då bågarna i min gamla hade gått av en efter en. Så, kvar på mitt konto hade jag 322 kr. woohoo… Min tanka var att spara dessa pengar till nästa gång jag får pengar.

 

Såå,… imorse när jag upptäckte att mitt Internet var borta fick jag mer eller mindre panik. Vad gör man utan Internet? Jag är ju van att ha tillgång till Internet 100% av dygnet. Ok, jag måste inte använda det… men bara vetskapen att det finns är bra. Tur var att min Internetleverantör hade en möjlighet där jag kunde betala med kort och gå igång mitt Internet under dagen. Jag fick uppgifter om den förfallna fakturan och på något sätt kanske det var tänkt att jag skulle spara dessa pengar. Summan jag behövde betala för mitt Internet var 322 kr. Inte illa må jag säga!

 

Tur i oturen att det inte fanns någon jacka på mig. Nu kan jag dock inte säga att jag har så där jättemycket pengar kvar. Några tjugor är väl allt. Grr… I och med att jag är fattig passade jag på att panta lite flaskor idag. Jag brukar samla på mig ett gäng bara för att jag hatar att panta och det är så fjantigt att lämna en lapp med 4 kr till kassörskan. Jag pantar rejält när jag pantar. När jag åkte till affären hade jag med mig 6 påsar med pantflaskor. Alltid när jag pantar brukar jag ha oturen att maskinen strejkar, idag var inget undantag. Nåja, efter lite om och men fick de igång maskinen och jag kunde fortsätta att panta. Jag stod där i godan ro och pantade mina flaskor. Jag uppmärksammade en skum tant… hon gick förbi mig några gånger, satte sig på en bänk i närheten av mig. Egentligen tänkte jag inte så mycket på denna tant, bara att jag uppmärksammade henne. För att slippa hålla i alla påsar med flaskor hade jag ställt ner dem på golvet. Medan jag pantade spanade jag på folken som gick omkring i gallerian. Jag tycker att det är lite intressant att iaktta människor. Tydligen var jag inte medveten om vad som hände i det närmsta området. Då jag höll på att panta flaskorna i 5.e påsen kom den här märkliga tanten mot mig. Jag reflekterade inte över det just då, men tanken slog mig när jag skulle plocka upp 6:e påsen med flaskor! HUH… 6:e påsen med flaskor var borta. Den arma tanten hade stulit den! Hahaha..  

 

Jag har så svårt att fatta att jag blev av med en påsk plastflaskor, jag bor i en liten stad, om man ens kan kalla det för stad. Det är inte klokt! En påse plastflaskor… ok, den var väl värd 10 kr. Det kan jag väl bjuda på, men ändå! Jag kan inte fatta det! Så, det är bäst att se till att man håller i påsarna nästa gång.

 

Jaja… på återseende!

Av någon anledning var jag väldigt rastlös under förmiddagen och bestämde mig för att göra något åt saken. Det normala hade förstås varit att ta hand om hemmet så som att dona och städa, men icke jag! Jag är icke så normal! Jag bestämde mig för att åka över till kära mors hus. Tänkt och gjort jag tog första bästa buss jag kunde hoppa på och åkte över till mor. Klockan var ca halv elva när jag kom fram. Mamma fick mer eller mindre en chock över att jag var där så tidigt, hon hade väl inte riktigt väntat sig att något sådant skulle hända, jag hade ju inte direkt talat om att jag skulle dit.

Hoppade av bussen och vandrade iväg till huset. Hemma hos mor möttes jag av den hästliknande hunden, skämt och sido. Hon är jättemysig när man lära känna henne, men hon är inte den allra smidigaste hunden. Hon försökte få mig att ta hand om en av mammas skor som hon sprang omkring med i munnen hela tiden. Det är ju alltid trevligt med en välkomstkommittée, men någon måtta får det vara ibland.

Mors yttrande, när jag klev in genom dörren var, vem har skrämt upp dig? Huh, Va?? var min respons. Jag skyndade mig att säga att jag kände matlukten då hon stod vid spisen och fixade lunchen. Man får väl säga att det var ganska bra timing. Nu var det ju inte bara för maten jag åkte över. Jag behövde få utskrivet lite papper. Eftersom jag inte har någon skrivare så är enda alternativet för mig att skriva ut hos dem. Snart kommer väl kära mor och säker att jag måste bidra till färg och papper. Jaja, det går väl bra än så länge, men jag tror nog att jag får sikta in mig på att skaffa en egen skrivare snart.

Nåja, efter lunchen åkte jag med mor som ändå skulle in till stan, för att gå på någon form av möte. Själv hade jag planen att gå hemåt. Så långt hann jag inte förrän jag ändrade mig och bestämde mig för att besöka en gammal barndomsvän. Jag knatade iväg till min väninna och blev där en stund. Därefter påbörjade jag promenaden hemöver. Sorgligt nog kändes det lite konstigt i ryggen, ner mot svanskotan. Det gjorde inte ont, men skumt var det. Bestämde mig därför att invänta bussen för det skulle antagligen börja göra ont om jag fortsatte gå och frågan var om jag skulle hålla ihop hela vägen hem. Därmed tog jag det säkra före det osäkra. I och med att jag hade promenerat till och från min väninnan så hade jag ändå gjort ett bra jobb.

Jag och min väninnan bestämde oss för att ta en gemensam tripp till en av de närliggande städerna. Frågan är bara när vi ska ta den trippen. När jag fyllde år fick jag lite sponsorpengar till en jacka och till en hårklippning. Det börjar ju bli varmt ute så att en sommarjacka börjar bli aktuellt inom kort eller väldigt snart. Sedan är jag ju så kräsen att vad som helst duger ju inte heller... Jaja, vi får se när det blir av!

Under de här senaste dagarna har jag haft kontakt med min första kärlek. Jag är lite förvånad över mina egna känslor. Förvisso har det inte gått ett år sedan vi bröt upp utan att jag har tänkt på honom mer eller mindre. Kanhända att vi bröt upp av fel anledning. Jag vet inte, men det finns ju ett uttryck som heter: "ung och dum"! Till 99% skulle jag kunna säga att det är så. Många gånger har jag funderat över varför vi egentligen splittrade och än idag kan jag inte komma på någon bra anledning. Enda sättet för mig att få reda på varför vi splittrade är att fråga vederbörande.... huh... vågar inte! Min stolthet var alldeles för stor i mina yngre dagar, det fanns inte något som hette; jag ångar mig! Förlåt! Till stor del är det fortfarande så när jag tänker efter.

Mmm... jag har väl försökt glömma och gå vidare och jag var väl en relativt kylig person när jag var yngre. Någon har dock hänt med åren. Jag bryr mig mera om andra och att de har de bra etc. Vet inte riktigt varför jag är sådan kylig person, om det har något med hemmalivet att göra eller om det bara är så... Nåja, det är väl inte värt att spekulera om det så där väldigt mycket. Det är väl bara att acceptera att det är så.

Hur som helst har jag väl på ett eller annat sätt försökt ha lite koll på denna person. Jag tog väl mer avstånd när jag fick veta att han hade fått barn... och det största avståndet tog jag när min gamla ICQ blev kidnappad. Efter det har inget varit sig lik på min ICQ-lista. Grr...  Nåja, på ett sätt var det väl bra att ta detta avstånd. Jag har fått en utmärkt möjlighet att utveckla mig själv. Jag kanske inte har kommit så långt fram i livet, men jag har träffat otroligt många intressanta människor genom åren. Människor som jag har gett mig något, mer eller mindre. Kanske var det så att vi splittrade av just den anledning, för att vi skulle utvecklas på ett eller annat sätt. Vad vet jag!

Under de år som gått har jag känt att det är något som har varit konstigt på ett obeskrivligt sätt. Något som inte stämmer. Jag har inte kunnat sätta fingret på det... Även om dessa år har inbringat både glädje och sorg så har det aldrig varit helt på topp. Jag har mer eller mindre känt mig nedstämd. Så, under påskdagarna träffade jag en gammal kompis till min gamla kärlek. Mina tankar föll naturligtvis tillbaka på min gamla kärlek. Hur kunde jag vara så korkad som lämnade honom? Jag kan inte förstå! Efter den lilla pratstund med denna kompis kände jag att min kropp började småle.... huh... vadan detta? Jag kände mig glad, igen! Jag tänkte inte mera på det utan vandrade vidare.

När jag någon dag senare satt vid datorn som vanligt började jag surfa runt lite. Ibland måste jag säga: Tacka Gud för att Internet finns! Jag fann min gamla kärlek och skickade en vänförfrågan till honom via en site. Jag fick ganska snabbt respons och ett tu tre satt vi och chattade. Helt underbart! Hela min kropp log och allt kändes så bra, även om vi inte har ett förhållande. Det känns bra att ha kontakt med min gamla kärlek igen. På något sätt gick mina fingrar av sig själv över tangentbordet och jag skrev frasen, kom förbi nästa gång du är hem. Huh... Jag kan inte fatta att jag gjorde, men det kändes så naturligt! Mmm... Då är det bara att vänta och se om det dyker upp någon gammal kärlek nästa gång den gamla kärleken kommer hem. :o)

Jag skulle nog inte vilja säga att gammal kärlek aldrig rostar, jag skulle nog vilja säga att allt beror på hur man avslutar förhållandet. Just i detta läger heter det nog: Gammal kärlek rostar aldrig! Det finns massor som jag skulle vilja veta och vilja prata om, men hallå! Jag kan inte vara så påflugen efter alla år! Men det är en god start... förresten, jag ska se om jag kan göra ett besök hos min gamla svärmor.... min bästa svärmor så här länge. :o)

Japp! Då har ytterligare ett år av mitt liv gått och inte vet jag om jag har blivit så mycket klokare. På ett sätt var det skönt att bara kära mor kom förbi under förmiddagen. Vet inte om jag hade orkat med så mycket mera folk. Hela dagen kände jag mig degig och ville mest bara spendera tiden i sängen. Förmodligen berodde det på att jag hade haft en uppesittarkväll kvällen innan. Det tär på kroppen av leka med dygnets tider. Antagligen får jag väl ett jobb snart så att jag är piskad att gå tillbaka till ett normalt liv igen.

På ett sätt är det relativt skönt att vara hemma om dagarna, men det beror inte på att jag inte vill jobba. Det som känns jobbigast med ett jobb är att man måste kliva upp på morgonen. Jag är en kvällsmänniska. Jag föredrar ett jobb som börjar kring 11.00 eller så... blotta tanken på att jag måste kliva upp klockan 06.00 gör mig helt slut. Jag är inte människa den tiden. Tänkte skriva, hur lätt är det att finna ett normalt jobb med de tiderna.... hmm... inom vården förstås och offra sig att jobba kväll varje kväll. Det är inte riktigt mitt ämne om jag ska vara ärlig. Det är som att sätta en snickar som hjärnkirurg och det skulle ju inte vara någon höjdare precis.

Nog för att jag nästan har en lärarexamen känner jag mig osäker inom yrket. Vet inte riktigt om jag passar som lärare! Jag har gjort bra ifrån mig under mina praktiktillfällen, men räcker det? Jag hoppas att alla min kurskompisar har kommit in och fått någon form av anställning. Själv föll jag på mållinjen och hoppas att jag kan fixa min examen någon gång. Just nu vill jag bara hämta andan efter allt som hänt det senaste 2-3 åren... Det går bättre och bättre dag för dag och det är positivt.

Nåja, dagen till ära är det sol... undra om jag kanske ska tillfället i akt och ta en promenad ute i solen. 


På återseende!

Hrmph! Jag hade nyss skrivit ett fint välkommenmeddelande, tydligen vill det sig inte riktigt. Undra vad som egentligen hände. Nåja, orkar inte grubbla på det nu...

Klockar tickar och det är dags för bädden! På återseende!

Tjing!