Jag har inte skrivit något på några dagar. Kommer inte ens ihåg när jag skrev sist, men jag vet att det var ett tag sedan sist. Heh... måste ha berott på jobbet. Senaste tiden har jag liksom sjunkit in i arbetet och jag vill ju gärna göra det seriöst så att jag kanske kan få in en fot någonstans och komma igång med trygghetssystemen igen.



... så här någon timme senare efter att jag har försökt sova en liten stund så har jag fortfarande lite ont i benen och fötterna. Vette sjutton hur morgondagen kommer gå. Ringde ialla fall Chefen för att tala om att jag har ont i foten och att jag kanske får problem imorgon.... jag menar, det är ju löjligt att sjukskriva sig idag för imorgon... om jag kan gå på foten utan att det gör ont imorgon. Jag sa, skit i att ringa någon nu, så går jag till jobbet och hör av mig på morgonskvisten. Då får hon så lov att fixa någon efter halva dagen ialla fall.... grr... Vill ju inte göra saken komplicerad för henne. hehe...


Enda anledningen till varför jag klev upp så här sent ( kl. 01.00) för att skriva detta var att jag tog katterna på bar gärning. Emellanåt lämnar jag datorn igång och jag kanske måste börja slå av den.... huh!!! De senaste dagarna har jag tyckt att den har betett sig lite konstigt, konstiga program har varit öppna och emellanåt har den ställt sig i viloläge eller på annat sätt slagit av sig. Nu vet jag orsaken dock!! :oP Det är ialla fall bättre än att de försöker äta upp min julgran, som jag inte har klätt än.  HA!!

Jag var precis iväg till affären för att köpa lite gotta, det var ett tag sedan nu och jag fick pengar idag. Kändes som om jag hade varit jätteduktig och hållit mig ifrån gotta så länge, att jag var förtjänt av lite. Jag passade på att köpa batterier till min trådlösa råtta till datorn samt till kameran alt. fjärren till TVn.

Alldeles innan jag kom till kassan kom det in en karl, som sa till den som stod före mig: ska du dricka så där mycket öl på en vardag - alkis. Naturligtvis var det lite på skoj och jag kunde knappt hålla mig för skratt. Den betalande karln framför mig blev alldeles paff, han visste knappt var han skulle ta vägen efter den kommentaren. Tillslut lyckades han samla sig själv och få med sig både sig själv och påsen från kassan så att jag kunde betala mitt.

Samtidgit som jag skulle till att betala säger den här stolliga karln till ett barn, köp nu lite tidningar och godis samt lite bulla och kakor för din pappa kan inte baka.... jag visste knappt var jag skulle ta vägen. Jag ville bara börja asgarva, sådan tokstolle. haha... Jag skulle fråga kvinnan i kassan om batterier och jag tappade bort mig helt och hållet. Jag tror nog att hon tappade bort sig själv där också... både kvinnan och jag gjorde vårt bästa för att hålla oss för skratt. Även jag lyckades med att betala och få med mig påsen ut från affären, även om det blev lite trassel. Nåja! Det är alltid roligt när man stöter på stolligt folk som får en att skratta och le. Då är dagen gjord!

Det bästa var att jag upptäckte att affären hade fått in lite apoteksvaror som huvudvärkstabletter och nässpray. Det är ju toppen, då slipper man springa på apoteket varje gång man behöver något sådant.

Jag har precis, för en stund sedan, käkat middag! Jag orkade inte vänta på köttfärsen igår så jag slängde in den i kylskåpet över natten och tog hand om den idag. Jag försökte mig på något som jag inte har gjort tidigare, blev inspirerad av biffen som jag åt hos Mor. De hade fått älgfärs av en vän som var utkavlad i tunna tunna skivor. Jag finulade lite på om man kunde göra så med vanlig nötfärs. Det kunde man ju förstås, vet dock inte om jag gjorde exakt som de skivorna var gjorda.

När man gör tunnbiff eller var det nu heter så är det en fördel om man har plastfolie eller smörpapper till hands. Jag fick slösa lite av mina plastpåsar. Jag mosade färsen så det blev till en smet. Jag öste upp en slev köttfärs på plasten på min skärbräda och sedan kvalade jag ut färsen så den blev väldigt tunn. Eftersom det blir så tunn så är det svårt att steka den direkt, försöker man flytta på biffen så går den mest troligt sönder, därför är det bra om man har plastfolie eller smörpapper, så att man kan flytta på biffen. När man har gjort önskat antal så lägger man in de i frysen så att det stelnar. När de är frysta tar man ut önskat antal och steker dem rakt av... och kryddar med önskad krydda. Jag använde mig av vanlig grillkrydda och det blev yummi!!!

Eftersom jag är så jäkla lat av mig så tillagade jag snabbmakaroner till och visst går det men ack så tråkigt. Det hade varit roligare med pommisar eller potatisgratäng eller bara potatis och någon sås. Dessa biffar är klara på nolltid, snabbt och enkelt för stressade människor, bara man tar sig tid att fixa dem. Det som är bra att man kan tillreda dem direkt när man kommer från affären med köttfärsen... och sedan är det klart, bara ta fram och steka. Perrrfekt!

Man kan dela biffarna och köra någon form av skav om man vill, eller sätta dem i ett kebabbröd med lite sallad och någon dressing av något slag. Man kan göra mycket med det om man vill.

Nåja, en dag kanske jag har middagsgäster så jag kan tillaga något skojigt. Nog för att jag hatar att laga mat, men det är ännu tråkigare att laga mat till sig själv. Jaja, nu är det dags för mig att tänka på refrängen snart... jobb imorgon.

Här på morgonskvisten drömde jag att jag var uppe till fjälls. Jag hade bokat rum på ett hotell - all inclusive och jag åkte upp helt på egen hand. Dock har jag ett vagt minne av att jag hade frågat en vän om han skulle åka med, men han avböjde för att han hade planer. Hur som helst, så när jag kom dit letade jag reda på mitt rum, det var tydligen ett 6 bäddsrum jag hamnade i och fick dela rummet med andra människor. Hmm... men ändå var det som en liten "privat håla". Mitt rum var ett hörnrum... och av någon konstig anledning använda alla på hotellet mitt rum som genomfartsrum... eller rättare sagt, man gick igenom alla rum så det var inget speciellt med mitt rum. Jag kände mig bara lite utsatt. Bredvid varje säng stod en korg, ungefär som en tvättkorg. I korgen fanns det lakan, påslakan, örngott, nattkläder (byxa och som en skjorta), det fanns också underkläder trosor för tjejerna och kalsonger för killarna. Allt var ny tvättat, men trosorna såg inte alls fräsha ut, ville inte ens ta i dem. Yuck.. Pjamasen som fanns där, den skulle man tydligen använda när man gick till kyrkan. Det skulle vara lite av en mysstund i kyrkan. Denna pjamas var dock väldigt mysig så jag hade en fundering på att ta hem den.

Efter att jag hade varit på hotellet en liten stund dök min kompis upp, som inte skulle komma egentligen. Han hade med sig sin son... den här sonen hade en ögonskada och var nästan blind. Han skulle ialla fall åka snowboard. Jag var där för att åka slalom ialla fall. Min kompis skulle åka snowboad också. Vi bestämde för att dra iväg till backen som låg inom promenadavstånd.

Min kära kompis blev nödig och kände att han behövde uppsöka toaletten... vi letade reda på en toalett, och detta var alldeles i närheten av backen. Tillslut fann vi ett "utedass". Normala dass har väggar och tak, detta hade inga väggar eller tak, det stod bara lite undanskymt. Själva dasset var som gjort av 4 st ihåliga stockar som de hade satt ihop och den var ca 1 meter hög.

En bit från dasset stod sonen och stampade på vad vi trodde var en pöl, det låg som ett islager över pölen. Så där som det blir när det precis har blivit frost ute. Min kompis gick till den här pölen för att stampa på isen också och tillslut brast isen och det visade sig vara en sjö och inte en pöl.... sedan slutade min dröm av någon konstig anledning.

Det som jag fann lite lustig dock var när jag tittade ut och upptäckte att vi har fått snö över natten. I några dagar har det varit helt bart på marken, men i natt har vi fått ny snö. Med tanken på att jag drömde om snö och slalom så blev jag en aning förvånad över att det hade kommit snö, vilken slump. Sådant är skrämmande när man kan härleda till verkliga livet. Eller när man får deja vu-känslor, om att man har upplevt något tidigare exakt på samma vis tidigare, och som sker i nuläget. Jag kan tycka att det är både intressant och skrämmande. Det får mig att fundera lite...

Geeze!!! Jag tog mig ett bad tidigare och upptäckte till min stora fasa att jag hade en blå nagel på min stortå. Hatar blå naglar, det är inget trevligt alls. Först fick jag fundera över hur i hela världen jag hade fått den, jag har inget minne av att jag har varesig klämt tån eller tappat någonting på den. Efter ett tags funderande slog tanke mig. Det är svedan från första dagen på jobbet.

Det är inget vidare att arbeta i för små skor. Skorna var köpt som nödlösning, inte något som jag skulle använda på heltid. Kanske dags att köpa nya skor... skulle ha gjort det för 2 år sedan. Förutom att skorna var för små så var tånaglarna några millimeter för långa, så antagligen blev det väl någon form av press så att något blodkärl brast under nagel. Dock är det märkligt att jag inte har märkt det tidigare, det har dock gjort ont under tånageln en längre tid.

Ja hu, vem vill läsa om tånaglar? hahahah...

Dagen började med att katterna väckte mig före väckarklockan. Me not like!! Är det något som jag verkligen hatar så är det när någon väcker mig före min väckarklockan har ringt eller före utsatt tid. Jag vaknade av tjat om mat av lillkatten "knuttis"(Han är som en liten Knutte). Gumma var inte sen att haka på i tjatandet... jag försökte övertala dem om att vi måste sova längre, åtminstone tills klockan ringer. Om de kunde lära sig någon gång att inte väcka mig före klockan.

När klockan väl ringde klev jag upp och gjorde i ordning kattmaten och seda något åt migsjälv. Jag hade en stund tillgodo innan jag skulle börja jobbet så jag tog det lite lugnt för att vila fossarna i det längsta. Eftersom det är helg fick jag så lov att använda apostlahästarna till jobbet. Lite drygt är det! Då jag fick gå till jobbet ledde det till att jag fick ont i fossarna ganska tidigt, eftersom det var mycket stående och språng idag. Vi hade mycket att göra på jobbet. Alldeles innan jag slutade ringde jag mor och bad henne hämta mig....  Dessvärre fick jag så lov att jobba över eftersom vi fick en folkanstormning bara en stund innan jag slutade. Pust! Hade inte samvete att lämna min arbetskompis i sticket, bara för att jag bara har praktik. Jag hjälpe henne tills vi hade kontroll över läget och det hade lugnat ner sig lite. Mamma fick så lov att vänta en liten stund.

Efter jobbet åkte jag hem till mor och käkade lite stekt palt och sylt,, det är nog en 10-15 år sedan sist. Väldigt länge sedan ialla fall. När jag hade ätit klart var jag bara sugen på att åka hem, innan hemgången passade jag på att ta med mig lite grejor från mamsen. Ibland är det bra att kunna "handla" i hennes kylskåp. heh... Längtar ganska mycket tills jag får någon form av pengar, är ganska så pank. Jag har en slant som jag har öronmärkt till kattmat om jag inte får pengar på måndag/tisdag. Det är viktigast att de har mat ialla fall! När jag väl får pengar så är prio att se till att katterna har mat och sand för hela månaden och sedan räkningarna så klart... Förhoppningsvis blir det väl någon peng över! Kan man väl alltid hoppas på!

Japp, så nu är jag hemma och tar det lugnt och ska väl snart tänka på att sussa. Ska bara "varva ner" först.

Har precis kommit hem från jobbet, hade arbetstid 16.00-23.30 och det blev så klart längre. Den här dagen var definitivt inte min dag. Inget fungerade...  Jag var som en förvirrad höna. Jag tappade saker, glömde saker etc. Allt var så "klumpigt" kändes det som. Det var dock en tuff dag. Tur var ju att det var lungt från början så jag inte ställde till för mycket oreda. Ett tag var det så lugnt att vi beklagade oss över lugnet, och helt plötsligt en halvtimma före stängning fick vi en beställning av ett helt "busslass". Det var nästan så att det blev kaos. Dock lyckades vi hålla situationen under kontroll, som tur var.

Jag får vara glad över att jag har syskon med körkort, hade en himla tur att kära bror kunde skjutsa hem mig. De andra hade åkt iväg över natten. Bara för att bror var så snäll och ställde upp med skjuts bjöd jag honom på mat. Jag tror jag hade varit död om jag hade blivit tvungen att gå hem, speciellt när jag ska upp imorgon och jobba. Imorgon och morgon, det blir ju idag fast senare. Klockan är nu 00.40 och det är dags för mig att dumpa mig i sängen.

Det känns drygt. Skulle ha frågat om jag fick gå kväll imorgon. Jag får ju vara ledig på Söndag, står nog pall för morgondagen, men det blir drygt!

Idag har jag varit ledig, även om jag tycker att det är ganska roligt att jobba så var det faktiskt ganska skönt att vara hemma, utan att tänka på tider. Jag har inte gjort mycket, spelat lite poker och diskat lite. Under eftermiddagen tog jag bussen in till stan och hälsade på min farmor. Tänkte passa på innan hon åker iväg till Thailand. Jag fick då veta att min ena syster från pappas sida skulle komma och bo hos farmor några dagar nästa vecka. Det ska bli skoja att äntligen få träffa sin lilla syster son. För snart ett år sedan blev jag moster och jag har inte sett honom än. Det är banne mig skandal!. Jag missade dopet för att jag var nere hos min ex.sambo.

Jag hoppas att jag hinner få pengar innan de kommer, det är klart att han ska ha en julklapp/present av sin moster. Jag längtar tills jag får se den lilla skrutten faktiskt. Kan bara inte fatta att det har hunnit gå ett år, ja nästan ialla fall. 13:e december förra året kom han till världen, så han blev en liten stjärngosse. Nåja, eftersom jag är singel så får jag lägga allt hopp på mina syskon. Jag å andra sidan har inga stora tankar på barn på så sett. Känner mig nog en aning bekväm för att skaffa några själv. Däremot skulle jag nog kunna tänka mig att vara som stödperson eller så. Kanske skulle slå kommun en pling och höra om de behöver några sådana människor. Jag menar jag har ju plats... hmm.. tid är väl en bristvara när man jobbar, men helgerna funkar ju alltid. Det får bli en framtidsfråga!

Det känns som om den här dagen har flygit iväg bara så där... Hade nog velat vara ledig åtminstone en dag till. Jag är ju nästan ledig imorgon, jag jobbar från 16.00 och då har man ju hela förmiddagen fri att göra vad man vill. Förutsatt att man stiger upp i tid. Dock tänkte jag försöka sova lite längre imorgon så jag orkar med kvällen.

Nåja, nu är det ialla fall sussa time för mig. Är trött i ögat!

Jag läste i Aftonbladet om att follk "vill inte flytta för at få ett jobb" i aftonbladet igår. Egentligen är inte inte så konstigt att folk inte vill flytta. Man kanske trivs bland vänner och familj. Att flytta är en stor grej, det betyder inte bara ett nytt hem och ett nytt jobb, det betyder också ett nytt liv och nya vänner. Den som säger att en ny vän kan bli precis lika bra som en gammal vän... är jag skeptisk till.

Att flytta kan leda till depressioner och sjukdomar för att man kanske inte trivs och/eller för att man känner sig ensam. Det är inte roligt att flytta om man inte vill. Jag har flyttat både hit och dit, fram och tillbaka av fri vilja och jag vet att inget blir som "hemma". Det tar tid att träffa vänner och frågan är om det någonsin kan bli som det man hade från början. För en del kan det förvisso bli bättre så klart. Allt hänger på hur man är som person också.

Hur som helst, på orten där jag bodde - innan jag flyttade "hem" - där sa man på arbetsförmedligen; att det var jobb i hela landet som gällde och att jag skulle vara beredd på att flytta för det fanns inga andra möjligheter. När jag besökte arbetsförmedligen på min hemort, dit jag senare flyttade och där jag bor för tillfället hade man en informationsträff för alla nyblivna arbetslösa människor. Arbetsförmedlaren informerade om vad arbetsförmedligen kunde göra för sina "kunder" för att hjälpa dem till arbetet. Arbetsförmedlaren var tydlig med att informera om att de ville inte att folk skulle flytta i första hand, men att det krävs också att man är öppen för andra jobb och möjligheter om man vill vara kvar. Att man måste vara kreativ själv, att man kanske inte kan jobba med det man utbildade sig till etc etc....

På gott och ont är jag glad att jag inte har varit medlem i A-kassan under min senaste arbetslösa tid, för annars hade jag kanske blivit piskad att söka mig till annan del av landet. Jag tycker att det är skandal att den pressen ska vara på arbetslösa människor. Jag tycker att detta med flytt ska vara frivilligt, men att man kanske måste vara öppen för andra jobb och kanske vara villig att pendla om man vill vara kvar. Jag tycker dock att man ska ge ett år för den arbetslösa att hitta något innan man börjar skicka ut personen till andra delar av landet och sätta press på folk.

Jag hör ofta att många säger: "arbetslösa vill inte jobba". Ja, är du själv villig att ta ett jobb där 25-35% av din gamla lön ryker till exempel. Är du själv villig att gå från ett kontorsarbete till att jobba som sopgubbe? Eller om du har jobbat inom industri, är du villig att sätta dig som telefonförsäljare? Enligt min åsikt är det väldigt lätt att slänga ur sig saker och ting om arbetslösa och jag kan hålla med om att man är som mest effektiv på att söka jobb de tre första månaderna... där efter börjar det bli lite vardag att gå hemma. Därför skulle jag nog tycka att tillsammans med den så kallade handlingsplanen att man får börja blogga om sin situation och väg till arbetet, på så sätt kan arbetsförmedlaren följa den arbetslöse samt att arbetsgivare kan få ta del av bloggen, förutsatt att den används på rätt sätt och "rätt saker skrivs i den". Saker som utbildningar, praktiker... man skulle väl kunna säga att det kan vara en levande CV... och man kan sätta en regel att den ska uppdateras minst en gång i veckan. Sedan är det bra om man kan få ta del av varandras arbets-/utbildningsbloggar för att kunna stötta varandra... man kan ha grupper för arbetslösa. Detta i stället för de så kallade jobb-/karriärscoacherna, som har skapat stor debatt den senaste tiden.

Jag har också haft/har en coach... Jag har en åsikt, men vet inte om jag vill dela med mig av den. Vet inte om den är bra eller dålig än, måste smälta och analysera först. Frågan är också om coachen har hjälpt mig att ta tag i livet eller om det är jag själv helt och hållet.... eller om coachen har påverkat mig att ta tag i livet. Vet inte!!! Jag utelämnar det så länge!

Så, om jag ska knyta ihop påsen på något sätt, så har jag förståelse om folk inte vill flytta till jobben. Man måste vilja flytta själv för att de ska kunna bli bra. Att flytta under "tvång" gör ingen glad, det kan leda till vantrivsel och depression. Att flytta är en stor process, inte bara att man får ett nytt hus/lägenhet, man ska ha nya vänner och bekanta. Vem vill leva i ensamhet om man är en social människa?

När jag träffade min arbetsförmedlare och han frågade mig hur jag ställde mig till att flytta (igen) sa jag helt sonika; Jag har nyss flyttat hem och jag har ingen tanke på att flytta igen! Hade jag haft A-kassa hade jag nog inte kunnat vara så kaxig! Då hade jag nog fått en och annan anvisning om jobb på annan ort. På ett sätt får jag väl vara glad över att jag ramlade ur A-kassesystemet. :oP

Det är lika bra att köra på med samma rutiner så man vänjer sig. I säng senast 22.00 och upp 07.00 ca. Inte för att jag valde själv att gå upp den tiden. Jag hade ställt klockan på 08.30, för bussen går ca 09.30 in till stan. Tänkte att jag åtminstone skulle få lite duschtid. Dock hade lillkillen - knuttis - en tanke om att jag skulle stiga upp tidigare. Vet inte vad klockan var, men det var någon gång mitt under natten som jag vaknade av att han låg och gnagde på mig. Antar att han var lite hungrig. Det var inte synd om honom för han hade mat i skålen - torrkulor. Jag ignorerade honom och gömde mina armar under täcket och vände ryggen till honom. Någon timme senare antar jag, vaknade jag av att han tuggade på mig igen och då var klockan kring 07.00. Jaja, jag går väl upp då. De fick mat direkt  och sedan får de en omgång till innan jag åker till jobbet. Helst vill jag ju inte ge dem mat så nära inpå, men jag har ju inget val, det är antingen det eller inget. Jag har ju ingen lunchrast och ingen bil.

På ett sätt är det ganska skönt att stiga upp några timmar innan man ska iväg, då kan man ta det lite lugnt och man slipper stressa. Jag har blivit så otroligt duktig, hade det varit jag för ett år sedan så hade jag stressat ihjäl mig i slutändan ialla fall. Stress är ju inte bra och jag mår inte bra av negativ stress, därför försöker jag tänka på vad jag gör och hur jag gör det. Sedan jag lämnade min sambo så mår jag sååå mycket bätre. heh... det gör även vågen. Den har sagt - 20 kilo och jublade. weeee!!!! Jag hoppas att jag kan få bort i alla fall 10 till. Efter jul blir det att gå på gym/bad har jag bestämt.... snart ska jag börja gå till jobbet eller gå hem, gå en väg åtminstone, dvs när mina fötter slutar fjanta sig. Det är så skönt, jag börjar känna igen mig själv, komma in i mitt aktiva jag.

Nåja, nu ska jag snart hoppa in i duschen och börja göra mig i ordning för avfärd till jobbet. Undra om jag ska be om att få jobba kväll imorgon och vara ledig på tors... hmmm... får se. Lite drygt är det då jag inte har någon bil. Ett alternativ är dock att köra vilddjuren till päronen och sussa där en natt och få låna en bil. Det känns så taskigt att be om skjuts varje gång jag ska jobba kväll. Jaja...

Så där, då är helgen över och jag har inte gjort något speciellt alls. Har tagit det mest lugnt och glott på TV. Måste ju passa på när man är piskad att betala svindyr TV-license. Jag hoppas att det kommer en ändring på den fronten då jag ändå aldrig ser på dessa public service kanalerna. Jaja...

Lite duktig har jag dock varit, i fredags anmälde jag mitt examensarbete för vårterminen. weehoo.. det är ett framsteg, å andra sidan, det största arbetet är kvar, att läsa litteratur och skriva ihop det. doh..  Jag har även tagit en långpromenad till mor både i fredags och i lördags, det måste jag säga är ett under. Nog för att jag har gått den sträckan förr, både fram och tillbaka flera gånger om, men det var när man var ung och smärt. Nu är man ju inte direkt smärt och inte ung heller. :(...  Heh, under 12 års tid har jag levt på annan ort och under dessa år har jag även blivit slö och slapp, var av de senaste 10 åren har jag mest kört bil och levt i skogen. Det har inte blivit mycket till promenader där, då jag ogillar att gå själv i skogen och jag ogillar mörker. Så kilona har stigit i sky. Hur som helst, när jag flyttade tillbaka hit, så hade jag en annan tanke. Min minnesbild sa baggis när jag skulle ta min första promenad till min mor efter 10 års frånvaro. Jojo... det var värre än jag trodde. Jag var helt slut innan jag ens hade kommit in till centrala delarna av samhället. Dock har jag jobbat upp mina muskler under sommaren då jag har cyklat en del, så nu är det inte lika jobbigt att gå den där biten. Synd bara att vi är påväg mot vintern nu, då det ska vara både halt och kallt. Jag ha dock som målsättning att promenera lite varje dag. Mest får att hålla igång för jobbets skull. Helst skulle jag vilja ha både ett gym- och badkort. Det skulle ha varit toppen, nåja siktar in mig på nästa år. Känner att jag måste komma på fötter med ekonomin, även om man kan ta det som betalning per månad. Känns inte riktigt som att det är läge än, om inget mirakel händer.... med min tur så är chansen ganska liten.

... över till något annat!

Idag sålde jag min stationära dator. På ett sätt känns det bra att bli av med den samtidigt som det svider. Det kostade ganska många tusenlappar när jag köpte den och jag tycker inte att jag fick tillräckligt för den. Å andra sidan så har alla priser på den fronten gått ner. Idag är det ju billigt att köpa en stationär dator om man ska jämföra vad det kostade på den tiden då jag köpte min. Så det är inte så mycket att fundera över... bara gå vidare i livet och sikta in sig på en ny dator. Skulle vilja ha en ny laptop - med en fungerande touch pad och en fungerande DVD spelare. Jag får drömma om det än så länge... Jag kanske har möjlighet att köpa en ny efter jul och nyår om jag får jobbet på riktigt. Annars är det bara att be att min nuvarande laptop inte går sönder helt och hållet. Känns som att det är en tidsfråga innan fläkten brakar ihop på riktigt.

Nog om datorer och allt! Jag ska fundera på att sussa.... jobb imorgon. Måste ju hålla mina sömnrutiner.  :o\

Tanken var att jag skulle gå kväll för att se hur kvällsskiftet ser ut, ifall jag någon gång i framtiden får gå ut och jobba kväll. Det förutsätter förstås att det funkar... och bossen är nöjd med mig etc etc. Jag måste ju säga att det funkade ju bättre idag än igår, å andra sidan har vi inte haft sådan rush idag som det var igår. Det var ganska bra idag. Men men...

På ett sätt är det ju bra att jag bara har praktik, på så sätt kan de inte sätta mig på vare sig helger eller kvällar egentligen... jag får ju inte betalt - ob och helgtillägg. Plus att jag tjänar mindre än de andra som jobbar där. Nu har jag i alla fall hört av mig till A-kassan så jag kan säkert få upp min inkomst lite. Inte roligt att på den lägsta ersättningen som finns. Det täcker ju ens hyra.. jag vet inte vad som är tanke bakom det. Det är ju inte ens en skälig inkomst. Om det åtminstone kunde vara 7500 kr efter skatt. Men icke det! Förhoppningsvis kan jag kanske få upp min inkomst från och med nästa månad... fortfarande osäkert av två anledningar. Jag har inte skickat in ansökan än och jag vet inte hur de räknar, om de vill att man ska ha varit medlem ett tag först. Det återstår att se...

Tack och lov har jag inte haft så ont i fötterna idag och ryggen höll. Igår var det betydligt värre och ryggen var inte alls med på noterna mot kvällskvisten. Jag hade väldigt ont i ryggen i morse också, men det gick tydligen över under dagen.

Jag saknar verkligen bekvämligheter som diskmaskin, tvättmaskin och soptunna i närheten. Nåja, tvättmaskin kan ju komma vilken dag som helst, men diskmaskin får jag nog vänta på ett bra tag. Helt uteslutet är dock soptunnan... Förr, när jag var liten och vi bodde i detta område som jag gör nu, då fick man slänga soporna i sopnedkastet, dock inte idag. Soprummet är förpassat till garagebyggnaderna som ligger så klart så långt bort som möjligt från mitt hus. Hade jag vetat att det skulle vara så komplicerat med soporna kanske jag hade valt en annan lägenhet. Nåja, det är väl bara att leva med det och se glad ut. Grr...

Igår var det fars dag och jag var över till Mor för att äta middag och tårta, jag haffade henne på msn och bad henne komma och hämta mig. Jag behövde min mobil... ifall att någon ringer. heh... Eftersom jag ändå skulle över till mor passade jag på att packa ner lite från tvättberget och tvätta det hos mor. Jag tycker att det är lite drygt att gå ner i källaren till andra sidan av huset bara för att tvätta och sedan bära upp allt. Jag är alldeles för lat för sådant... Jag bara väntar på tvättmaskinen nu. Det ska väl inte dröja alltför länge innan jag får hit systerysters tvättmaskin. Oftast är det ju så att när man vill tvätta då är tvättstugan bokad också... man kan inte tvätta när man har lust. När man bokar tid i tvättstugan så inträffar den dagen alltid när man inte har någon lust alls. Det är så typiskt! Nåja, jag behövde lite rena kläder, speciellt för idag när jag ska träffa arbetsgivaren för jobbet som jag har sökt.

Japp, kan tänkas att fredagen var sista arbetslösa dagen för ett tag framöver, och kan tänkas att jag få börja jobba redan idag. Vet inte! Kanske skulle packa ner några bekväma skor ifall jag ska jobba idag. Men samtidigt så tror jag att AF måste fatta beslut... huh, jag vet inte....

F'resten, jag ska ringa a-kassan idag, måste kolla om jag kan gå med, som det verkar har de ändrat reglerna och då finns det kanske en möjlighet att jag kan få upp min dagersättning. Weee....

Nåja, nu ska jag käka frukost och sedan ska jag göra mig i ordning och bege mig in till stan. Good luck me idag!

Tanken var att jag skulle hitta på något igår, något seriöst som att diska, tvätta och fixa en kontorshörna. Ha... måste ha varit blotta tanken på att anstränga mig som gjorde mig fruktansvärt trött. Kring 13.00 ca skulle jag bara lägga mig i sängen och mysa lite med katterna. De är ju så gulliga när de sover.... jag kunde höra mig själv snarka till. Jag bestämde mig för att vila en stund, men då jag inte har något väckarklocka blev det längre än tänkte. Jag har endast min mobil som väckarklocka och den är fortfarande hos mor... jippie! Annars hade jag nog satt tiden till 15 eller något sådant... nu nu är ju klockan nästan 3 på morgonen. HUH!!! Jag måste ju försöka somna om igen, om det nu går.

Jag måste försöka skaffa mig bättre dyngsrutiner... det är det jag säger, det borde vara 35 timmars dygn istället för 24.

Igår var telefon avstängd! Och tro på f*n... jag glömde den hos mina föräldrar igår när jag var dit. Nu är jag likförbajjat utan telefon. Helt otroligt!! Inte för att jag egentligen behöver den, men jag vill veta att jag blir nådd om det är något eller att jag kan ringa om jag vill något. Grr...

Idag snöar det ute och har gjort så i några timmar. Jag vet inte om jag ska gråta eller om jag ska vara glad över snön. Jag har inga direkta vinterskor... dem jag har är lite för små. Jag köpte dem på barnavdelningen bara för att jag var i akut behov av skor och jag behövde ett par snabbt. Dock fick jag i fötterna i dem, men det saknas några millimeter och sedan är det en kant i dem som är väldigt obekväm där också. När jag köpte dem så hade jag inte tid att springa runt och leta ett par bekäma och bra skor... så jag slog till med 198 kr på barnavdelningen. Tänkte att jag kunde köpa nya och bättre senare... hmm.. det har gått två år och jag har inte köpt några nya. haha.. Jag kan nog härda ut ett tag till, men inte om jag ska ta någon promenad, då är det kört. Vem vet vad tomten kommer med! :o)

Nog om telefon och snö, undra vad jag ska hitta på idag. Kanske ska gå och se om tvättstugan är ledig. Jag känner dock inte för att kånka tvättkorgen/väskan ner i källaren och till andra sidan av huset, det är ju alldeles för drygt. Undra om jag skulle ringa till mor och be dem komma med Syster ysters tvättmaskin som hon ändå inte har någon användning av. Ja, just det.. jag har ju ingen telefon. Jag kanske åker på att ta mina apostlahästar och promenera dit.


Nåja, klockan är ju bara 08.00 än! Håller på att öva mig på att kliva upp tidigt om jag får jobb från måndag.

Story med Telia continues...

När jag kom till mor ringde jag Telia direkt och jag förklarade situationen och att jag hade haft en dialog med dem. Jag berättade vad vi hade kommit överens om.... etc etc... kvinnan i luren sa att hon kunde se att allt var i sin ordning men dock var det en stängning där, något som hon inte kunde förstå varför. Så hon fixade det omgående! Tack så mycket! Jag gillar trevlig service och trevliga personer... men jag kan dock förstå om man blir lite trött, så väl som kundtjänst som kund. Been there done that! om man säger så...

Nåja! Jag har min telefon fungerande och jag vill aldrig mer ha en stängning! Det är ju egentligen ganska löjligt då jag inte har några mastodonträkningar. Det borde inte leda till stängning! Nåja, men ekonomi är upprensad så om jag håller mig till budget så borde det ordna sig i slutända. Dock tror jag att det går troll i min lägenhet och brev försvinner. Det är flera gånger som jag har fått leta halft ihjäl mig efter hyresavin... och inte hittat den, då jag har varit helt säker på var den har varit. Det är lite skrämmande!

Nåja, hyra på autogiro, andra fasta månadsräkningar på autogiro också medan en del är lagda som e-faktura. Nu är det ajabaja innan alla räkningar är betalda och dragna. Jag hatar pengar... det är verkligen ett nödvändigt ont! Hepp, nu orkar jag inte tänka på detta längre.

Alltså detta är ju inte sant!!! Vet inte vad som händer!!! Ok, jag gjorde en buklandning när det gäller eknomins och jag kämpar för brinnande livet at ta mig ur situationen. Jag har betalat räkningar en efter en den sista tiden.... får bara hoppas på att jag har kvar pengar till mat åt katterna ialla fall... *superfattig*

Min telefon blev avstängd i måndags och jag påbörjade min dialog med telia redan förra veckan..... och då kunde de inte hjälpa mig för att den jag pratade med för tillfället då, visste inte om det var jag eller någon annan som han/hon pratade med. Hepp, men hur ska jag då veta vad som gäller etc etc,... då får jag som svar: Jag vet inte, men det är så det är. FFS... skärp till... Jag hade all info som behövdes, för att kunna få den nödvändiga infon om min telefon. Ok, efter mycket om och men så kom jag i kontakt med reskontra på telia, men då var jag reda avstängd... och detta hade kunnat förhindrats tidigare. Grinigare människa får man leta efter, lyckligtvis vid det tillfället krashade min IP-telefoni så jag skickade ett mail i stället. Fick svar och de öppnade mitt abonnemang då allt var betalat till dem.

... och gissa vad!!! Jo, abonnemanget är avstängt igen! Jag tror jag blir knäpp på detta.... Allvarligt, säger man en sak får man väl hålla det också!!! *sur*


Sedan är jag något sur på bredbandsbolagets telefoni.. det är fanimig som att spela på lotteri. Man får vara glad om man kan lyfta luren innan det klipper. Det finns ingen som helst mening att använda telefonin när den inte funkar. Jäkla skit!!!! Vore det inte för internet så skulle jag inte ha det...


Vore det inte för mitt telefonnr så skulle jag skita i telia... men jag vill ju ha mitt nummer, vill inte ha något nytt om jag inte behöver skaffa det. Jag hoppas dock att denna stänging är ett misstag för jag har ju betalat allt. Detta suger verkligen!!!

Pust och stön...

Jag tänkte på allvar ta itu med mina studier idag. Helt seriöst sätta mig ner och försöka göra någon av uggifterna. Jippi då! När jag väl har motivation för ämnet så har jag inga böcker. Grrr.... Alltså härom dagen skrev jag att jag skulle leta reda på böckerna, jag gick faktiskt igenom en av mina bokkorgar utan succé. Jag har inte packat upp böckerna sedan jag flyttade in i lägenheten, har liksom ingenstans att ha dem, därför är det så "tjusigit" nerpackade i kartonger och korgar. Många böcker blev det under utbildningens gång! Finns det något som jag verkligen hatar så är det böcker med hundöron, understrukningar och anteckningar här och där. Jag vill ha rena böcker för att det ska vara roligt att läsa dem. Av den anledningen har jag köpt nästan varenda bok till lärarutbildningen. Om man tänker sig mellan 5 och 7 böcker till varje delkurs... och 3 år... det blir ett gäng med andra ord.

Innan jag började gå igenom alla böcker var jag helt säker på att jag hade böcker från sista terminen. Jag kunde se en påse med "nyinköpta" böcker framför mig... ouppackade. Jag kunde se dem där i skåpet som jag hade dem när jag bodde med mitt ex. Jag var också helt säker på att jag hade packat med dem, eftersom jag hade tömt skåpet. Efter att jag hade flyttat så har jag varit dit några gånger och det har definitivt varit tomt i skåpet. Böckerna borde vara med! Men nu slog tanken mig att de böcker som jag hade i minnet var till nästa sista kursen. Ahh.. det är ju sorgligt. Nu kommer jag ju ihåg, kursen var ju inte så intressant att jag kände någon större lust att köpa några böcker. Ok, det är jätteviktigt med miljötänk, men hållbar utveckling var nog ett av det tråkigaste ämnena i hela lärareutbildningen. Ugh!!! Jag vet att jag kollade igenom böckerna och kände direkt att jag inte ville lägga pengar på dem...

... så vad gör jag nu???

Ska jag försöka låna böckerna och få dem vid olika tidpunkter eller ska jag offra mig att köpa böcker? Jag känner inte att jag har någon större lust att köpa dem eftersom jag har inte riktigt den budgeten. Detta suger verkligen!!!


Vad less jag blev!!! Suck!!!


Det är ju hur många böcker som helst! Hmm... jag tror jag får packa ner datorn och åka hem till mor och göra lite utskrifter. Det är alltid lättare att ha pappersutskrifter så man kan bocka av det man har och inte har ... plus vad man har gjort och inte har gjort. Lite skillnad blir det, eftersom det handlar en del om "ersättningsuppgifter", då jag har gått kursen men inte gjort klart den. Jag fick mail från läraren efter samtalet med honom, han hade skrivit ihop vad som skulle göras och inte göras.

Jaja, det är inte mycket att göra på, enda positiva är att jag hittade en bok som syster yster är i behov av. Heh...


.. och nu ser det ut som en riktig rövarkula här!!! :o(

Huh, höll på att glömma av att jag skulle på jobbintervju idag. Jag visste att det var något så jag kollade klockan och busstider och sedan slog det mig att jag skulle på jobbintervju vid 10-tiden. Bussen skulle gå in till stan kring halv och när jag kollade på klockan så var den 09.33. Shit!!! Jag ringde arbetsgivaren för att höra om tiden, och jag frågade om det var ok om jag kom lite senare och då sa hon att det gick inte eftersom hon var på väg till annat ställe. Jag lovade att jag skulle göra mitt bästa för att ta mig dit i tid. Dock sa hon att det var ok om jag blev lite sen. Jag slängde på mig kläderna och började promenera ner mot stan. När jag hade gått några hundra meter kom jag på att jag hade kunnat ta taxi. Ok, det är dyrt men det var större chanse att jag skulle ta mig till arbetsplatsen i tid ialla fall. Jag tvärvände och gick hem igen, ringde taxi och hade turen att få en på en gång. Jag hann bara gå ut till bestämd plats och taxin kom alldeles precis. weee....

Lite orolig var jag över att jag skulle komma för sent, men enligt klockan i taxin så anlände jag i tid och det var ju toppen.

Vi satt och pratade ett tag och sedan visade hon mig runt. Hon hade också varit i kontakt med Arbetsförmedligen och det fanns en viss chanse att jag kunde jobbet som arbetsintro, vilket innebäst att AF betalar en del och Arbetsgivaren en annan... jag märker dock ingen skillnad eftersom arbetsgivaren skulle betala lön till mig som vanligt. Jag hoppas verkligen på att jag får jobbet, det är dock inget drömjobb, men det ger pengar och jag kan gå med i A-kassan igen och kanske komma mig på fötter än en gång. Hon skulle höra av sig här under dagen... och det lät ju positivt då de vill ha lite äldre människor och jag skulle tro att jag tillhör den kategorin just nu. Så nu är det bara att vänta och se. :o)

Igår åkte jag och brorsan och hämtade katten som jag hade ringt på dagen innan. Dessvärre har jag inga bilder på den än, måste skaffa batterier till kameran först. Om jag ska jämföra den här katten med Scrollan så är han ju helt klar mycket lugnare och coolare.... dock är han så fet att han är riktigt hjulbent - stackarn. Det ser ut och känns som om han har svalt en tennisboll minst. Nåja, ett par dagar här så ser han nog ut om en normal kattunge. Visst kan kattungar vara runda, men det här var överpris. Tyckte nästan synd om honom. Man kan dock inte anklaga de gamla ägarna för att inte ha gett honom tillräckligt med mat i alla fall. :o)

Jag trodde faktiskt att en kompis skulle vara med uppskattat från Scrollans sida, dock hade hon åsikter om den här nykomlingen. Hon morrar, spottat och fräser åt honom. Jag tror nog att hon tycker att han är ganska äcklig. hahah... Visst är hon nyfiken på honom, men hon vet nog inte hur hon ska hantera situationen... i stället för att nosa på honom så klappar hon till honom så det bara smäller på huvudet på honom. Stackars katt! Han försöker vara cool och inte bry sig.

Scrollan brukar ju vilja vara med mig hela tiden men idag valde hon att klättra upp på hatthyllan och ligga där och trycka. Hon gick ju och gömde sig hela tiden när hon kom till mig första gången så därför gick jag och hämtade henne och bestämde att hon skulle vara i närheten. Det har ialla fall kunnat sova i samma säng och busa lite med samma sak... egentligen tror jag inte att det är så farligt, bara en vanesak.

Scrollan påminner ganska mycket om Simbi, min ex gamla kattdam. Det tog henne 14 dagar att acceptera Fritz när jag och Fritz flyttade in hos ex sambon. Därefter behandlade hon Fritz som sin kattunge. Fritz fick sig ett antar tjongar av Simbi, skillnaden var att Fritz var mer påflugen än vad den här killen. Den här killen respekterar när Scrollan fräser åt honom. Han backar, frågan är hur länge han kommer att göra det. hehe...

Katter är roliga, även om det tog bara 14 dagar för Simbi att acceptera Fritz så var det inget mot vad det tog för henne att acceptera mig. Jag fick gå omvägar för hennen det första halvåret, men därefter var vi bästa kompisar. :oD

Kan knappt vänta till Scrollan och Nisse blir kompisar och börjar busa med varandra. Det är så underbart att se när katter busar med varandra. :o)