Jag har aldrig varit någon halloweenfirare. Det står mig så långt borta att helgen passerar nästintill obemärkt. Så klart jag märker av det när jag går i affärer och sådant... och i dag när grannarna har partaj. Egentligen borde jag bjuda hem grannarna så de får höra hur illa det låter egentligen när de poppar. Tanken var ju att de skulle komma över förra året någon gång, men det blev aldrig så. Dessutom sa jag åt dem att skicka en lapp i brevlådan samma dag som de hade tänkt ha fest. Jag tycker inte att det är så mycket begärt om jag ska vara ärlig, det är dessutom deras skyldighet att informera när de ska ha fest. Som vid detta tillfälle hade jag kunnat vara hemma hos päronen i stället för att sitta här och lyssna på dunka dunka och skorr skorr från basen. Trist!!!

Normalt brukar väl vara att man kör lite "bus eller godis", men sådant har jag inte sett till heller. Jag stötte på det i Stockholm första gången för över 12 år sedan. Jag bodde i en lägenhet lite utanför Stockholm och var för kvällen ute... när jag kom hem mötte jag en mardröm. Någon hade kastat ett ägg på rutan... eftersom det var minusgrader var det ju inte bara att gå ut och skrubba rent heller. Jag fick så lov att vänta på varmare grader innan jag kunde ta hand om det. Jag säger bara yuck,... inte nog med att ägget luktade, det satt som klister. Det tog några timmar att få bort det. De som kastade ägget ska vara väldigt glad att jag inte var hemma den kvällen, jag hade blivit fly förbannad... 

En annan gång, när jag bodde tillsammans med mitt ex så hade vi några barn som knackade på. De sa godis eller bus och dessvärre hade vi inget godis hemma så vi fick ju välja bus dådå....  barnen sa ok och gick iväg. Vi väntade en stund och sedan gick vi ut med hundarna för de behövde göra sitt. Vi synade allt på gården men kunde inte hitta något som skulle vara ett tecken på bus. Skulle tro att barnen hade missuppfatat detta med bus. hehe...  I slutända får jag väl säga att jag är glad att det inte är större än vad det är häromkring.

Nu tror jag dock att jag ska göra kväll, speciellt jag ska upp relativt tidigt för att kolla på kattungen och eventuellt ta hem den. Hoppas och håller tummarna för att det där andra paret inte skulle ha katten.... eller att jag hinner före. :o)

Efter mycket om och men lyckades jag fixa till en form av banner. Dock vet jag inte om jag vill ha den just så där. Om sanningen ska fram så suger jag när det gäller att skapa egen grafik. Å andra sidan gör jag hellre min egen grafik än snor från andra. Ok, man kan ju alltid inspireras av andra. Jag försöker dock göra mitt eget i slutändan.

När jag läste till webproducent fick jag lära mig att man skulle begränsa antalet färger. Man skulle köra med 2 max 3 färger när man skapar websidor... jag försöker dock hålla mig till de regler som jag fick lära mig då. Det blir lite mer rent om man säger. Samtidigt är det väldigt lätt att man drar iväg för man vill ha det si eller så också. Nåja, detta får gå den här gången... Jag kanske kan ändra mig senare.  heh...

Grr... jag gilllar inte tidiga mornar, den saken är klar. Dagen till ära hade jag ställt klockan på jättetidigt och självklart skrek den kliv upp på utsatt tid. Med andra ord var det bara att kliva upp dådå. Precis som medvetandet hade vaknat till liv också upptäckte jag att jag hade fått ett sms. Det var från arbetsgivaren som jag skulle träffa idag. Hon meddelade att hon inte kunde komma till utsatt tid. Ok, saker och ting kan ju hända.. sådant får man ha förståelse för. Jag skickade ett svar tillbaka, ser fram emot ny tid. Så här någon timme senare ringde hon upp mig och vi bokade in Måndag som nytt alternativ.

Just nu sitter jag och funderar på om jag ska krypa tillbaka till sängen, för jag ser ingen anledning för mig att vara vaken just nu. Känner att två - tre timmars sömn till skulle vara skönt. Det har inte blivit mycket sovande i natt eftersom katten har fått för sig att man ska börja busa så fort jag går och lägger mig. Hon har sprungit järnet över mig emellanåt. Jag fattar inte var hon får energin ifrån. Önskar verkligen att jag bodde i hus eller träffar någon som bodde i hus, förstås på ett lämpligt ställe för att ha katt på, utan att man behöver oroa sig för barn och bilar. Tänka sig att jag hade ett hus i sådan miljö för ett år sedan, men jag lämnade det. Nu får jag så lov att bo i lägenhet och se glad ut... dock tror jag att min kära kissemiss skulle älska att ha möjligheten att vara ute så hon kan få springa på en större yta och få klättra i träd, jaga råttor och fåglar.... Detta är första katten som väljer att härja när vi ska sova. De andra katterna som jag har haft har åtminstone lagt sig och sova när jag har lagt mig, om de sedan har klivit upp när jag har somnat är en annan sak. Den här damen säger icke! när jag säger att vi ska krypa till kojs.  Om hon inte skärper till sig snart så slänger jag ut henne från sovrummet. Då får hon sova i vardagsrummet.  Jaja, en stund kan jag gå och blunda med gott samvete tror jag!

Nu minsann passar hon på att sova, så får se om hon kliver upp när jag lägger mig igen. Tokstolla till katt!!!

Jahapp, idag var det Rosa Bandet gala och jag kan inte påstå att jag såg allt, men en del såg jag dock. Ganska skrämmande när man tänker på cancer, inte bara bröstcancer. Det är ju något som finns överallt på ett eller annat sätt. Från början tänkte jag inte så mycket på cancer, men efter att en av mina yngre bröder gick bort i leukemi fick jag en tankeställare och allt som man fick gå igenom känslomässigt, och all ovisshet. Jag kan tänka mig vilken mardröm han fick gå igenom, när han fick veta det. I den åldern som han var i så har man ju en sådan livsgnista så en "nyhet" som det är ju som att släcka livet helt kan jag tänka mig. Stackarn! Precis som man börjar hämta sig från den persen så får vi reda på att min fd svärmor har cancer... från topp till tå i slutändan. Precis som jag har tagit mig förbi det får jag reda på att *min* far hade fått diagnosen leukemi, precis samma variant om min bror. Tala om att slå undan benen för mig, jag visste inte hur jag skulle hantera situationen. Jag menar, jag hade ju gått igenom samma sak med min bror... Bara för farmors och pappas kvinnas skull, samt andra på den sidan av släkten försökte jag vara så positiv som möjligt. Tack och lov har prognosen varit bra hittills och han har inte haft någon visning i proverna än. Han har haft goda prover de senaste halvåret ialla fall... peppar peppar...  Efter att pappa fick leukemin blev jag riktigt rädd, tänk om jag också får det.... jag menar min bror och min far, även om min bror och min far inte hade samma gener så berör det ju mig på något sätt eftersom jag har gener släktgener med min bror och jag har pappas gener.  Ja, det gör mig en aning rädd... frågan är om jag skulle orkar vara lika stark som dem. Samtidigt kan man ju inte ta ut något i förskott... Jag håller tummarna för botemedel för cancer av alla slag.

När jag ändå tittade på Rosa Bandet galan passade jag även på att surfa in på cancerfondens websida. Jag tänkte se om jag kunde hitta lite info om bröstcancer. Tänkte kolla upp när man brukar kallas för undersökning. Mycket riktigt, infon som jag hade i tanken var korrekt.. och min ålder börjar närmar sig. Snart ska man dit och klämma in tuttarna i den där maskinen. Jag har hört att den gör ont. Inget jag ser framemot alla fall, men det måste ändå vara bekvämare än att slänga upp råttan och låta gyn ta cellprov. Huu.. det är obehagligt. *ryser* ... Hmm... kanske bara jag som är känslig, men jag tycker att det är fruktansvärd obehagligt som sagt. Nåja, det är ju bara att bita ihop när den stunden är kommen. Finns inte så mycket annat att välja på... tja att gå ovetandes, men samtidigt så är det bäst att ta det i tidigt stadium.

Just nu tänkte jag släppa ämnet och fundera på vad jag ska göra här näst. Kanske sova med tanke på att jag ska på intervju imorgon... och tidigt dessutom. Allt innan 12 är tidigt för mig så jag bävar mig verkligen för den dagen då jag ska börja jobba på riktigt. :oS... 35 tim dygn skulle vara toppen! :o) Nåja, ska se klart på Navy CIS! sedan sussa. 

I morse vaknade jag med en förfärlig migrän, fick därför ringa och ställa in föreläsningen som jag skulle gå på. Attans, det hade verkligen varit bra att gå på den cv-föreläsningen. Tror att det hade varit väldigt intressant. Grr.. nåja, jag bokade en ny tid med min "karriärscoach"... Gud, så fint det heter. :o) Hmm.. undra vad det skulle stå på mitt visitkort: En slö drömmande faan? .. Skojade bara! Förmodligen skulle det stå: Stöttande mentor. Ibland känner jag mig som en sådan... Tänk om jag skulle haft mera folk runtom mig, då skulle jag kunna ta betalt för att vara mentor. ;o) Hmm, det skulle kunna stå Datorguide kanske! Eller Din Datormanual! Japp... that's me!!

Nåja, hur som helst, blev det ingen cv-föreläsning. Efter några timmars sömn försvann huvudvärken tack och lov. Jag väcktes av att telefon gapade. Det var en kvinna från min bank. Har precis varit i kontakt med banken för att fixa lite krediter och dyligt. pust..  Sedan hade jag lite andra samtal att ta hand om, så det blev en hel del ringande hit och dit. Antar att jag kommer att gråta när jag ser nästa månads telefonräkning. HUH!!! Baha!!! Men men... inte något att göra åt, det var ju viktiga samtal som var tvugna att göras nu.

När vi ändå är inne på telefonämnet så kan jag ju tillägga att jag ringde på ett jobb idag också... Mmmm... de du!!! Normalt brukar jag inte ringa på jobb, jag brukar maila. Jag hatar att ringa, inte bara för att det kostar pengar men det är obehagligt. Har alltid känt ett obehag för att ringa till främmat folk. Därför måste jag ju säga att jag är lite stolt över mig själv som har utfört detta. :oD Så, imorgon ska jag träffa den här kvinnan... förhoppningsvis har jag ett extra jobb snart.. jag hoppas det ialla fall. Det vore toppen toppen!

Japp, nu är jag inskriven på kursen också... hann fixa det imorse. Toppen toppen!! Det tar sig sa brandmannen...

Med andra ord har det varit en effektiv dag, jag har inte ens slagit igång TV och det är ett under. Det brukar vara bland det första jag gör på morgonen, förutom att starta datorn. Den i sin tur har stått igång hela natten - stackarn!!!  (skulle vilja ha en ny dator)... Mellan allt ringande hann jag med att hoppa in i dushen... så nu kan jag gå ut och vistas bland folk igen. Skulle behöva handla lite! Jag hinner det kanske... Ska fortsätta med lite pyssel här!

För ett tag sedan, eller rättare sagt ganska länge sedan, ungefär samma veckan som jag startade den här bloggen sa min kära syster: "Du måste ju göra bloggen mer personlig!" Alltså, nu har jag gjort bloggen mer personlig... jag är inte helt säker att detta är rätt stil då jag vill att den ska vara läsvänlig för ögonen också. Helst av allt hade jag väl föredragit att ha den helt vit. Men nu blev den gul och svart.. Vi får väl se! Det är inte så himla svårt att göra ändringarna. Vad som stör mig mest är när jag pillar i stilmallen och vill pilla lite i kodmallen så får jag ju så klart börja om eftersom jag inte har velat spara stilmallen. Jag menar, jag vill ha det designen/layouten helt klar innan jag släpper den public. Dessvärre var ju inte det möjligt.... så gissa om jag svor något när jag gjorde misstaget första gången. grr...


Nåja, tur är ju att jag vet relativt vad jag pysslar med då jag är utbildad webproducent... huh, det där lät väl fint va? Faktum är att det är inte så himla fint som det låter. Min webproducentubildning var inaktuell redan när vi hade avklarat första terminen. Utveckligen gick fram med stormsteg under den tiden. Helt plötsligt kunde var och varannan skapa en personlig hemsida med hjälp av diverse verktyg. Idag är det mera fokus på programmering om jag inte är helt ute och cyklar. Visst fick vi läsa lite Perl, men hallå, jag och engelska... hmmm... jag kanske har utvecklat min engelska en hel del sedan den kursen så jag kanske hade fixat den biten om jag hade läst kursen idag. Tyvärr tappade jag intresset att hänga med i utvecklingen och jag ville mer eller mindre jobba med människor i stället för datorer. Sååå.... efter ett tufft beslut att läsa upp svenska betygen och andra betyg lyckade ta mig in på lärarutbildning. Det måste jag säga är det absolut bästa beslut som jag har tagit... jag har verkligen tyckt om att plugga. Tråkigt nog var att jag åkte på en buklandning... och blev osäker på om jag verkligen ville jobba som lärare. Dock har jag praktiserat med lärarämne den här sommaren som var, då jag höll i korta datorkurser. Jo, nog trivs jag med lärarämnet alla gånger... :oP


Jaja, men det var ju inte direkt utbildning det här inlägget skulle handla om, det skulle ju handla om mitt nya bloggutseende. :oP JAJA, mina tankar hijacked denna blogg. Bah...  och om jag ska vara lite kritisk till detta bloggverktyg. Jag saknar möjligheten att ändra storleken på bokstäverna och även ändra teckensnitt. Annars tycker jag att detta bloggverktyg är toppen. :oS ... och jag saknar smilies.  :o)

Hupsi dupsi!!! "vem har skrämt upp dig?" skulle mamma ha sagt nu! Faktum är att ingen har skrämt upp mig, jag har bra en del saker att göra. Dessvärre så är det ju inte "mina tider" som gäller utan jag måste tydligen rätta efter mig så kallade "normala" tider. Jag satt klockan för pingeling 09.00. Jo, faktiskt satte jag den på den tiden. Det känns lite galet för att vara mig, att helt spontant kliva upp den tiden utan någon direkt jättestor anledning. Jag hann bara vara in på toaletten innan telefon ringde och jag tänkte vad i hel... jag trodde att jag hade stängt av klockan. Faktum var dock att det inte var klockan som ringde utan min arbetsförmedlare. Ugh!!! Vilken tur att jag inte låg och sov. Han ville bara höra hur det gick för mig i jobbsökeriet. Tyvärr, sorry, nej... inget jobb än. :o(

Hur som helst, jag ska snart knata iväg ner på stan, men jag har ingen större lust för det regnar ute - kombinerat med snö. Jag känner mig redan blöt om fötterna. :o( Skulle verkligen behöva ett par ordentliga vinterskor. Kan man få ordentliga vinterskor med snygghet också? snygghet kombinerat med bekvämlighet. Jag skulle tro att mina fötter väljer bekvämlighet. Är så fruktansvärt känslig om fötterna. Jaja... tids nog får jag nog tag på ett par skor och tills dess får jag nog acceptera att jag blir lite blöt om fossarna. :oP.

Först ska jag lämna in ett papper så jag förhoppningsvis kan få några pengar någon gång. Allt har funkat jättebra i ett år, och nu helt plötsligt ska de ha in en massa papper av mig. grr.... Senare har jag stämt möte med banken och jag hoppas att jag kan få baka ihop mina krediter och lån till ett och samma. Hoppas verkligen, skulle behöva det. Speciellt nu när jag CSN knackar på dörren. Det var bättre tidigare... nu måste man ju betala till dem även då man knappt har några pengar. grr... och det är inget nådigt pris heller. Det kostar att ligga på topp!

Frågan är bara vad jag ska göra mellan att jag har lämnat in papperet och banken..... om jag går iväg nu så kan jag fånga upp bror innan han går på lunch kanske. Hmmm.... då kan jag åka hem till mor med honom. Vore ju toppen förstås, eller så går jag till farmor.... eller så ser jag om min kompis är hemma och går dit. hmmm.... beslutsångest. Nåja, det löser sig. Det var ju bara ett lyxproblem.

Huh, den rubriken lät... men lite så kändes det som när telefon ringde tidigare. Det var pappa som ringde och frågade vad jag gjorde. Jag klämde ur mig lite snabbt att jag bara vilar lite, men i ärlighetens namn så hade jag inte stigit upp än. Jag fick 5 min på mig att göra mig i ordning för han skulle komma och hämta mig. Vi var på Kina och käkade "middag" och sedan åkte vi upp till farmor och fixade lite.

Jag som hade tänkt sova 2 tim till när han ringde. Det kanske var lika bra det, så kom jag mig upp i alla fall. Kan ju inte direkt påstå att jag känner mig jättepig och det känns som om jag har sand i ögonen fortfarande. Nåja, jag kanske kan komma mig i säng lite tidigare idag ialla fall. haha...

Dagen till ära bjöd på en tripp över till mor. Innan jag kunde fullborda trippen till mor blev jag tvungen att spendera lite tid på stan, då bussen/chauffören hade en halvtimmas rast. Lyckligt nog lyckades jag tima in sista bussen över. Det hade kunnat vara så illa att jag hade fått ta apostlahästarna från stan. Nu hade jag tur att det gick en sista buss över. Jag passade på att handla lite, när jag ändå var i stan. Av en slump sprang jag på min barndomskompis mamma. Hon undrade varför jag aldrig tittar förbi... jag ursäktade mig med att jag är så sällan på stan och det är väl mer eller mindre ett faktum. Nåja, jag får väl ta mig i kragen och titta förbi någon gång här framöver. Jag vet ju att hon har velat ha skott från en blomma som jag har. Hmm.. får väl se om jag kan inhandla lite blomjord här framöver och sätta ett eller två skott åt henne. Min kompis mamma är så underbar. En väldigt gullig kvinna.....

Nåja, jag törs inte sätta något datum på när jag kan tänka mig att titta förbi. Snart får det väl bli. Ungefär lika snart som en annan kompis till mig fyller år. Fråga är vad jag ska inhandla till henne dådå. Får väl fundera på det ett tag till. Oooo.. får inte glömma farmor också. Egentligen borde jag spendera mer tid ute bland folk än hemma vid datorn. Jag får väl erkänna att jag är lite slö... får väl se till att baka något eller fixa något ätbart och bjuda hem folket i framtiden. Först vill jag ju fräsha till köksbordet. Har ju tänkt måla både stolar och bord svart - en tanke jag har haft i många många år. Alternativet är att jag går på återvinningen och ser om de har något billigt köksset. Jaja, detta får bli framtida bekymmer...

Jag tog som sagt bussen över till mors hus och hundarna blev alldeles sjövilda och glada över att se mig. Lill skruttan hade nog saknat mig mest. Det känns ju ganska bra att man är saknad. Jag försöker vara förbi där relativt ofta just för att de inte ska springa omkull mig när jag väl kommer. Lillvalpen är en sådan studsboll. Lyckligtvis var de ute när jag kom så jag kunde skicka minstingen att göra av sig lite. I all iver är det så lätt att det händer en olycka. heh...

Om jag är kvar i krokarna framöver så har jag lovat att jag ska ta valpen och gå en kurs med henne och aktivera henne på ett bättre sätt. Hon behöver verkligen aktiveras för det är 120 knyck hela tiden. Synd att hon fortfarande är valp annars hade man kunnat motionera henne bättre... Nåja, syster yster ska ju hem snart så hon får ta itu med det lilla monstret. hehe..

Hursom helst blev det middag hos mor - korvstroganoff och ris - Mmmm.. yummy!!! Efter middagen tittade vi lite på tv, någon husmäklar serie av semesterhus på semesterparadis. Ganska intressant och fina hus. Därefter blev det dock hemfärd för mig, med ett stopp vid affären. Självklart hade jag ju inte de stora pengarna med mig, så mor fick gå in och betala mina varor. Så pinsamt... heh...

Kvällen hemma har spenderats framför TV:n med Idol! Vet fortfarande inte vem jag tycker är bäst. Kanske efter denna gång de börjar utmärka sig mera. Samtidigt som idol var passade jag på att kolla min mail. Upptäckte till förvåning att en vän hade skickat 25 dollar till ett av mina pokerkonton. Jag hade ju klart och tydligt sagt att hon inte fick göra det eftersom jag inte har råd att betala tillbaka pengarna till henne. Speciellt inte nu när jag håller på att reda upp min ekonomiska situation, som suger så ini hällsprätta. *grr*.... Jag talade om för henne att jag kommer inte kunna betala tillbaka detta nu, varpå hon sa att det vet hon om. Hon vet också att jag betalar tillbaka den dag jag har möjlighet.... Huh!! nästa år? lol... Det har gått riktigt dåligt på pokern här på slutet. :o( Hoppas dock att jag kan dubbla upp det jag fick så jag kan ge tillbaka pengarna till henne asap.  Jaja, nog om detta... nu är det nog snart dags för kudden eller något.

Jag har varit en aning off under sommaren, dels för att jag har försökt leva ett normalt liv. Jo visst är det skrattretande när jag säger att jag har försökt leva ett normalt liv. Just nu känns det som om ingen känner mig på nära håll längre. Ingen vet vem jag egentligen är...  Jag kanske var en person en gång och den personen kanske lever kvar i mångas tankar eller så har de en viss föreställning om vem jag är. Hmm...

Egentligen är jag nog en ganska inåtvänd och inständ person, även om andra kanske ser något annat. Så kan det förvisso vara när man ser andra människor. Detta med folks inre känslor är ganska intressant tycker jag. När jag tänker på det inre får det mig att backa bandet 10 år tillbaka när jag träffade ett antal underbara människor som har kommit att betyda väldigt mycket för mig och min framtid. Det tråkiga är att vi har tappat kontakten... av någon anledning. Jag hoppas verkligen, om de läser detta och känner igen mitt tryne att de hör av sig, att vi kan återskapa kontakten som en gång var. Saknar verkligen den tiden! Jo, för att gå tillbaka till ämnet. Detta med känslor...

Min väninna som jag hade så god kontakt med för 10-12 år sedan diskuterade känslor väldigt mycket och det fantastiska var att hon kunde se sig själv i mig liksom jag kunde se mig själv i henne. När hon vidare läste upp lite utdrag från hennes gamla dagböcker, som hon hade skrivit när hon var i min ålder.... så var det som om hon berättade min historia, vilket jag tycker är helt otroligt egentligen. När det gäller detta ämne kan man förstås flumma iväg väldigt mycket. Naturligtvis hänger mycket på vad man själv har för åskådning när det gäller saker och ting som sker i världen, i och runt om oss själva och våra vänner etc etc. Har livet en mening? eller lever vi efter ödet? eller styrs vi inte av något..  ja vem vet!

Med detta ställer jag frågan; är det egentligen någon som känner mig och förstår mig? Jag tror inte att det finns så många tankeläsare där ute som kan läsa ens tankar... och livet går framåt och varje dag utvecklas man på något sätt även om man inte lägger märket till det just vid den tidpunkten. Sedan finns det ju alltid tjurskallar som alltid väljer att stanna kvar vid sina gamla tankar och värderingar... för att citera min väninnan: "det finns bara två måsten, leva och dö.  Allt annat är valmöjligheter."

Så, om vi nu bortser från alla inre känslor så har min sommar bestått av diverse arbete, så väl på dagis som i café verksamhet. När jag inte har jobbat har jag naturligtvis spenderat lite tid med familj och vänner men även framför datorn.  Sedan sist har jag även fått mig en rumskompis - en huligan! (men ack så söt).


Lite bilder på min rumskompis - Scrollan!


Förresten, de kommer sedan, måste frisera dem lite.

Tiden går alldeles för snabbt. Det känns som om jag inte hinner med något… Jag har tankar, men de hinner sällan komma till handling innan tiden har sprungit iväg och jag har glömt bort vad det var jag skulle göra. Hmm… glömt… jojo, förträngt skulle väl kunna vara ett annat skojigt ord som jag skulle kunna använda mig av. Hur som helst är det i princip klart med praktiken, det är bara att det ska godkännas och sådant från Arbetsförmedligens sida. På något sätt känns det toppen att komma igång med ett normalt liv. Jag undrar dock om jag har förletts in på fel spår pga påtryckningar från AF sida. Förvisso ska det bli intressant att få jobba med små barn för ovanlighetens skull… men hallå, 1-5åringar. Nåja, det är bara 4 veckor så det är väl bara att bita ihop och fixa det.

Så, den här veckan bestämde jag och mitt ex, eller vad vi nu är för något, att jag skulle hämta hundarna i onsdags. I min värld är ”vi” över och har varit det de senast 2-3 åren. Jag skulle plocka upp hundarna i Umeå var det planerat. Vad jag inte tänkte på är att det tar 7 timmar med buss till Umeå, jag var inne på 4 timmar som det tar med bil. När det slog mig att det tar 7 timmar började jag bli lite osäker på om jag skulle fixa det. Först sitta på bussen och skumpa i 7 timmar och sedan åka tillbaka hem i 4 timmar till, då jag skulle köra bilen och hundarna uppöver igen. Hu hu….

Samtidigt som jag satt och kollade efter eventuellt boende i Umeå dök min första sambo upp på msn, min gamla kärlek som jag hade för ca 12 år sedan. Vi började prata lite… ett tu tre nämnde jag mina planer och att jag höll på att söka ev övernattning. Eftersom han bor i stan så tyckte han, men natta över hos mig då. Hmm… efter några sekunders tänkande sa jag att det inte var någon dum idé. Det enda som skulle vara problemet skulle vara hundarna, men jag gav förslaget om att jag kunde åka neråt dagen innan…. Så fick det bli.

På något sätt trodde jag att allting skulle falla på plats…. Jag menar, jag har ju ändå haft dolda känslor för min första sambo under alla dessa 12 år och har mer eller mindre dumförklarat mig själv så många gånger. Nu hade jag chansen att antingen göra mig av mina känslor för gott eller få nya… Humm…. Jojo, det var inte så bara! Så här efteråt är allt ett ännu värre virrvarr.

Visst, det var min gamla kärlek jag besökte… bara några år äldre. Lika underbar som förr… hmmm… förutom att han inte var min nu. Det var lite grann som att ha en karamellskål framför sig som hade en lapp där det stod: ”Se, men inte röra!”.  Därför var det lite jobbigt, samtidigt som jag ville ta itu med saker i hans lägenhet, så som jag skulle ha gjort om vi hade varit ett par, så kunde jag inte… jag fick verkligen hålla mig i skinnet. Jag vet inte, det kanske var bra dumt att träffa honom. Samtidigt hade han sagt innan: Vänner ja! Kanske lite mera… men inga garantier!… eftersom han hade haft en tuff tid med sitt ex. Jag respekterar om han vill ta det lilla lugna…. men ge mig ett ja eller nej. Haha… Nåja, jag gick i alla fall ut med hans hund på morgonen. Lite ansvar tog jag!  

Det jäkliga är att han är här uppe på besök den här helgen, men har inte varit förbi, å andra sidan har han inte lovat något heller. Han vet väl lika bra som jag att om han kommer hit, så kanske det leder in ett förhållande. Jag låter honom vara så länge, det får bli vad det blir…

Jag har haft möjligheten att vara hemma i ett antal år pga distansstudier. I början var det lite jobbigt och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra även om det fanns massor med saker att göra. Såhär efter några år, så har jag blivit lite bekväm. Det är ganska skönt att vara hemma…

Men nu är det slut på friden och lyxlivet. Från och med den 1:a juni påbörjar jag en praktik på ett Montessori inspirerad förskola. Det ska bli väldigt intressant att få vara där. Dock känner jag en viss bävan då jag har varit borta så länge och har inte egentligen tillräckligt med energi. Inför varje möte och tillfälle får jag alltid ladda för att orka med.. och när jag kommer hem är jag helt slut. Jag är helt slut hela dagen efter också. Förvisso har det blivit lite bättre sedan jag flyttade ifrån min sambo, men fortfarande är det saker som är lite jobbiga. På något sätt försöker jag inbilla mig att jag har en 10 meter lång latmask lindad runt ryggraden, samtidigt som jag har svårt att tro att det bara hänger på en dum latmask. Det känns inte speciellt normalt att behöver ladda så mycket inför varje grej som ska göras och sedan vara helt knäckt när man kommer hem och dagen efter. Bara att skala en apelsin har varit oerhört jobbigt ett tag… Möjligen kan jag ha drabbats av någon form av stress eller depression, jag vet inte… kanske en kombination. Jag hoppas att jag kan komma över tröskeln lagom till starten av min praktik.

Att vara hemma och arbetslös är ingen lyxliv direkt, men lite bekvämt har det varit i varje fall den sista tiden. Jag har verkligen försökt njuta av det.

Det har varit mycket poker de senaste dagarna! Dessvärre har vinsterna varit mindre… igår lyckades jag få ihop 20 dollar. Ok, alltid något förstås, men lite i alla fall. Även om jag inte har vunnit just något så känner jag mig som en vinnare. Jag menar, det känns ganska bra när man sitter vid pokerbordet och det är någon spelare som har uppmärksammat den utveckling i spelet som man gjort. Det känns väldigt uppskattande. Bäst är de tillfällen då man har en bra hand och folk fortsätter att spela sina händer trots att de inte kommer att vinna, när man gör allt för att visa att man har den bästa handen och ingen bryr sig. Hehe… idag var det någon, vet inte om det var en kille eller en tjej som sa: OMG, you HIT!. (Jag hade den bästa handen.)… han fortsatta och sa: as always! Han tyckte att jag alltid träffar mina händer när han spelar mot mig. Personligen tycker jag inte att jag träffar mina händer så ofta. Jag svarade honom med att säga; Nej, nej, inte alls alltid!.... han, tyckte jo, nästan alltid! :oP

Jag får väl säga att jag är nöjd i alla fall! Ibland kan man inte göra bättre.. man kan inte slå den som har tur, så enkelt är det… och en del människor är för dumma för sitt eget bästa, när det gäller poker. Ok, de kanske träffar sina händer ibland, men fortsätter spela sina galna händer och blir förlorare i långa loppet bara för det. Jag är inget proffs, men jag har mina gränser. Hittills har det varit en hållbar utveckling. Det är förstås inget som jag kan leva på! Poker är alldeles för osäkert! Det är bättre att ha ett riktigt jobb där man vet att man får en inkomst varje månad. … enligt min åsikt!

Nåja, imorgon har jag mitt andra teamspel för denna månad. Hoppas att det går bättre imorgon än vad det har gjort idag. Idag har det verkligen sugit! Om jag träffar flush så har någon hus… om jag bluffar så har någon träffat något. Egentligen har det inte spelat någon större roll vad jag har spelat eller hur jag har spelat. Det har inte varit min turnering. Jag får väl ta och be till poker gudarna innan jag går och lägger mig.

Under gårdagen hände inte speciellt mycket. Sov ganska länge, tror klockan han bli halv ett eller så. Jag hade varit upp en stund på morgonkvisten för att se över mitt bankkonto. Det skrek: 0.00 kr!!!! När jag såg de sorgliga siffrorna begav jag mig åter till bädden. Baha… Blev väckt av telefon något senare. Ett möte bestämdes över telefon, vilket skulle vara idag tisdag.

Så, idag tisdag var jag uppe relativt tidigt, eftersom jag hade svårt att sova under nattens gång. Antar att jag hade för många tankar på mötet. Vid sjusnåret bestämde jag mig för att pallra mig ur sängen. Kunde ändå inte sova! Satte mig vid datorn som vanligt och pysslade på. När klockan närmade sig 10 var det dags för mig att bege mig iväg till mötet. På mötet bestämdes det att jag skulle ta hand om minst en kurs i nybörjardata. Det är ju helt ok, det ger ju lite pengar i varje fall. Woohoo!

När jag kom hem fortsatte jag spendera tid framför datorn. (Oooh, så ovanligt!) Jag spelade lite poker vilket inte heller är så ovanligt. Framåt eftermiddagen chattade jag lite med min gamla kärlek och det fick mig att tänka på min gamla svärmor. Tyvärr fick jag så lov att avsluta chattandet för att jag hade ett ärende ner på stan. Drog på mig kläderna och begav mig ner på stan eller rättare sagt mot stan. Fixade mitt ärende och därefter gjorde jag ett besök hos min gamla svärmor.

Det var ganska roligt att besöka henne, först blev hon lite förvånad och sedan blev hon överraskad över att det var jag. Huh.. det var så länge sedan som jag har varit dit. Vi pratade om både det ena och det andra – minnen hit och dit. Det var trevligt helt enkelt. Hon hade sin kärlek på besök och han gjorde oss sällskap i köket och hon presenterade mig; det är fritzy, henne som jag har berättat om, den gulliga tjejen som min son har haft ihop det med….

Mmm… det är ju så att man blir alldeles varm! Att vara ihågkommen är en sak, men att bli pratat om med positiva ord är en annan sak. Det verkligen värmde mitt hjärta. Något som verkligen förvånade mig var att hon hade uppe den paradhandduk som jag sydde henne för så många år sedan. En sak är säker, den finns bara i ett enda exemplar i hela världen och det exemplaret finns hos min gamla svärmor. Trevligt!

Efter besöket hos min gamla svärmor gick jag ner på stan och köpte mig lite kuvert och därefter ringde jag mor som fick komma och skjutsa hem mig. Jag hade missat sista bussen. pfft….

Helgen spenderades mer eller mindre med päronen i deras husvagn. Eftersom jag inte hade så mycket annat att göra tyckte jag att jag lika väl kunde vara lite med dem och få både frisk luft och lite mat i magen. hehe...  Visste väl att det fanns en anledning till varför man fick föräldrar. ha...

Under fredagseftermiddagen blev det inte så mycket friskluft, men det blev dock en middag. Jag spenderade inte nätterna med dem, jag åkte emellan. Det var ju bara 3 mil enkel tur, inte mycket att klaga över…. Hmmm…. Om jag hade varit lite rikare vill säga!

Under Lördagen åkte jag iväg ut till päronens husvagn relativt tidigt för att få en knutta sol på köpet. Dessvärre var solen ganska skygg till att börja med, det blev till att dra på sig täckjackan. När solen väl var framme var det riktigt skönt, även om utemöblerna inte var lika sköna. Huh… Det var bara ett trappsteg på en bro eller en träbänk uppe på bron. Nåja, det var ju tur att jag inte skulle vara där på heltid, annars hade jag nog velat ha något mer bekvämt att sitta på. Vad jag inte förstår är människor som kan sitta i timmar i solen och bara pressa. Jag har absolut ingen ro att stilla still någon längre stund utan att ha något att göra. Framför datorn går det hur bra som helst att sitta, men där har jag å andra sidan alltid något pyssel att göra. Synd att man inte får betalt för allt man göra på dator. Woi, vad jag skulle vara rik!

Nåja, det blev lite grillat kött och potatis till middagen. Åhh, så gott det var! Det var sååå länge sedan jag åt kött. Kött är verkligen något som jag saknar sedan jag flyttade ifrån min sambo. Vi hade i princip alltid något kött hemma.

Efter middagen åkte jag hemöver igen och föll i säng. Jag var helt färdig när jag kom hem. Att jag var färdig berodde nog mest på den friska luften. Ingen kan ju direkt anklaga mig för att vara van vid frisk luft när jag till ganska stor del av tiden väljer att sitta inne framför datorn. Jag måste försöka bli duktigare på att vara ute, om så bara ta en promenad eller så. Hmm… det blir nog lite bättre när det blir varmare ute – hoppas jag.

Tanken var att jag skulle vara hemma på söndag och inte göra så väldigt mycket. Dessvärre fick min lägenhet besök av någon väldigt illaluktande doft. Det var som om det var en blandning mellan dy och skit. Doften var så stark att jag inte fixade att vara hemma. Jag åkte hem direkt till mor och spenderade dagen där istället. Förstås var det ju ett alldeles utmärkt beslut då jag bara råkade vara där när det var middagsdags. Hehe… Så det kan gå! Förhoppningsvis dyker det upp någon form av pengar på mitt konto imorgon. Jag börjar bli lite less på att vara fattig, behöver fylla mitt kylskåp med något ätbart.

Dagen till ära spenderades hos mor! Jag hade tappat mitt Internet på grund av en obetald räkning. Av någon konstig anledning hade jag lagt räkningen in ”betalda högen” och tänkte inte mera på det. Jag hade inte heller fått någon påminnelse… jag har därmed surfat vidare utan att ens ha en tanke på den. När jag startade min dator imorse blev jag något förvånad när det stod att mitt abonnemang var stängt. Tur var att det fanns en möjlighet att åtgärda problemet relativt omgående.

 

Egentligen får jag väl säga att det var ödets ironi. När jag fyllde år fick jag lite pengar från kära mor för att köpa mig en sommarjacka. Hmm… ibland går ju inte planerna åt rätt håll. Eftersom jag var relativt fattig passade jag på att köpa lite mat för mina födelsedagspengar vilket var ok förstås. Jag passade också på att inhandla lite nya gardiner till min mors stora förtret. Jaja, jag hade ju ganska mycket pengar kvar efter mat- och gardininköpet. Jag valde att spara pengarna ett tag och tittade efter en jacka under 500 kr. Till att börja med letade jag här på orten och hittills har jag inte hitta något. Därför tänkte jag att det måste finnas en jacka i närmsta större stad. De måste ha ett bättre utbud. I och med det satt jag mig i bilen igår och åkte iväg för att köpa mig en jacka. Jag sprang i olika affärer utan att hitta någon jacka jag kunde tänka mig att köpa. Alla kostade så väldigt mycket i min smak. Någon jacka blev det inte, dock blev det en ny behå och det var ju välbehövligt då bågarna i min gamla hade gått av en efter en. Så, kvar på mitt konto hade jag 322 kr. woohoo… Min tanka var att spara dessa pengar till nästa gång jag får pengar.

 

Såå,… imorse när jag upptäckte att mitt Internet var borta fick jag mer eller mindre panik. Vad gör man utan Internet? Jag är ju van att ha tillgång till Internet 100% av dygnet. Ok, jag måste inte använda det… men bara vetskapen att det finns är bra. Tur var att min Internetleverantör hade en möjlighet där jag kunde betala med kort och gå igång mitt Internet under dagen. Jag fick uppgifter om den förfallna fakturan och på något sätt kanske det var tänkt att jag skulle spara dessa pengar. Summan jag behövde betala för mitt Internet var 322 kr. Inte illa må jag säga!

 

Tur i oturen att det inte fanns någon jacka på mig. Nu kan jag dock inte säga att jag har så där jättemycket pengar kvar. Några tjugor är väl allt. Grr… I och med att jag är fattig passade jag på att panta lite flaskor idag. Jag brukar samla på mig ett gäng bara för att jag hatar att panta och det är så fjantigt att lämna en lapp med 4 kr till kassörskan. Jag pantar rejält när jag pantar. När jag åkte till affären hade jag med mig 6 påsar med pantflaskor. Alltid när jag pantar brukar jag ha oturen att maskinen strejkar, idag var inget undantag. Nåja, efter lite om och men fick de igång maskinen och jag kunde fortsätta att panta. Jag stod där i godan ro och pantade mina flaskor. Jag uppmärksammade en skum tant… hon gick förbi mig några gånger, satte sig på en bänk i närheten av mig. Egentligen tänkte jag inte så mycket på denna tant, bara att jag uppmärksammade henne. För att slippa hålla i alla påsar med flaskor hade jag ställt ner dem på golvet. Medan jag pantade spanade jag på folken som gick omkring i gallerian. Jag tycker att det är lite intressant att iaktta människor. Tydligen var jag inte medveten om vad som hände i det närmsta området. Då jag höll på att panta flaskorna i 5.e påsen kom den här märkliga tanten mot mig. Jag reflekterade inte över det just då, men tanken slog mig när jag skulle plocka upp 6:e påsen med flaskor! HUH… 6:e påsen med flaskor var borta. Den arma tanten hade stulit den! Hahaha..  

 

Jag har så svårt att fatta att jag blev av med en påsk plastflaskor, jag bor i en liten stad, om man ens kan kalla det för stad. Det är inte klokt! En påse plastflaskor… ok, den var väl värd 10 kr. Det kan jag väl bjuda på, men ändå! Jag kan inte fatta det! Så, det är bäst att se till att man håller i påsarna nästa gång.

 

Jaja… på återseende!

Av någon anledning var jag väldigt rastlös under förmiddagen och bestämde mig för att göra något åt saken. Det normala hade förstås varit att ta hand om hemmet så som att dona och städa, men icke jag! Jag är icke så normal! Jag bestämde mig för att åka över till kära mors hus. Tänkt och gjort jag tog första bästa buss jag kunde hoppa på och åkte över till mor. Klockan var ca halv elva när jag kom fram. Mamma fick mer eller mindre en chock över att jag var där så tidigt, hon hade väl inte riktigt väntat sig att något sådant skulle hända, jag hade ju inte direkt talat om att jag skulle dit.

Hoppade av bussen och vandrade iväg till huset. Hemma hos mor möttes jag av den hästliknande hunden, skämt och sido. Hon är jättemysig när man lära känna henne, men hon är inte den allra smidigaste hunden. Hon försökte få mig att ta hand om en av mammas skor som hon sprang omkring med i munnen hela tiden. Det är ju alltid trevligt med en välkomstkommittée, men någon måtta får det vara ibland.

Mors yttrande, när jag klev in genom dörren var, vem har skrämt upp dig? Huh, Va?? var min respons. Jag skyndade mig att säga att jag kände matlukten då hon stod vid spisen och fixade lunchen. Man får väl säga att det var ganska bra timing. Nu var det ju inte bara för maten jag åkte över. Jag behövde få utskrivet lite papper. Eftersom jag inte har någon skrivare så är enda alternativet för mig att skriva ut hos dem. Snart kommer väl kära mor och säker att jag måste bidra till färg och papper. Jaja, det går väl bra än så länge, men jag tror nog att jag får sikta in mig på att skaffa en egen skrivare snart.

Nåja, efter lunchen åkte jag med mor som ändå skulle in till stan, för att gå på någon form av möte. Själv hade jag planen att gå hemåt. Så långt hann jag inte förrän jag ändrade mig och bestämde mig för att besöka en gammal barndomsvän. Jag knatade iväg till min väninna och blev där en stund. Därefter påbörjade jag promenaden hemöver. Sorgligt nog kändes det lite konstigt i ryggen, ner mot svanskotan. Det gjorde inte ont, men skumt var det. Bestämde mig därför att invänta bussen för det skulle antagligen börja göra ont om jag fortsatte gå och frågan var om jag skulle hålla ihop hela vägen hem. Därmed tog jag det säkra före det osäkra. I och med att jag hade promenerat till och från min väninnan så hade jag ändå gjort ett bra jobb.

Jag och min väninnan bestämde oss för att ta en gemensam tripp till en av de närliggande städerna. Frågan är bara när vi ska ta den trippen. När jag fyllde år fick jag lite sponsorpengar till en jacka och till en hårklippning. Det börjar ju bli varmt ute så att en sommarjacka börjar bli aktuellt inom kort eller väldigt snart. Sedan är jag ju så kräsen att vad som helst duger ju inte heller... Jaja, vi får se när det blir av!

Under de här senaste dagarna har jag haft kontakt med min första kärlek. Jag är lite förvånad över mina egna känslor. Förvisso har det inte gått ett år sedan vi bröt upp utan att jag har tänkt på honom mer eller mindre. Kanhända att vi bröt upp av fel anledning. Jag vet inte, men det finns ju ett uttryck som heter: "ung och dum"! Till 99% skulle jag kunna säga att det är så. Många gånger har jag funderat över varför vi egentligen splittrade och än idag kan jag inte komma på någon bra anledning. Enda sättet för mig att få reda på varför vi splittrade är att fråga vederbörande.... huh... vågar inte! Min stolthet var alldeles för stor i mina yngre dagar, det fanns inte något som hette; jag ångar mig! Förlåt! Till stor del är det fortfarande så när jag tänker efter.

Mmm... jag har väl försökt glömma och gå vidare och jag var väl en relativt kylig person när jag var yngre. Någon har dock hänt med åren. Jag bryr mig mera om andra och att de har de bra etc. Vet inte riktigt varför jag är sådan kylig person, om det har något med hemmalivet att göra eller om det bara är så... Nåja, det är väl inte värt att spekulera om det så där väldigt mycket. Det är väl bara att acceptera att det är så.

Hur som helst har jag väl på ett eller annat sätt försökt ha lite koll på denna person. Jag tog väl mer avstånd när jag fick veta att han hade fått barn... och det största avståndet tog jag när min gamla ICQ blev kidnappad. Efter det har inget varit sig lik på min ICQ-lista. Grr...  Nåja, på ett sätt var det väl bra att ta detta avstånd. Jag har fått en utmärkt möjlighet att utveckla mig själv. Jag kanske inte har kommit så långt fram i livet, men jag har träffat otroligt många intressanta människor genom åren. Människor som jag har gett mig något, mer eller mindre. Kanske var det så att vi splittrade av just den anledning, för att vi skulle utvecklas på ett eller annat sätt. Vad vet jag!

Under de år som gått har jag känt att det är något som har varit konstigt på ett obeskrivligt sätt. Något som inte stämmer. Jag har inte kunnat sätta fingret på det... Även om dessa år har inbringat både glädje och sorg så har det aldrig varit helt på topp. Jag har mer eller mindre känt mig nedstämd. Så, under påskdagarna träffade jag en gammal kompis till min gamla kärlek. Mina tankar föll naturligtvis tillbaka på min gamla kärlek. Hur kunde jag vara så korkad som lämnade honom? Jag kan inte förstå! Efter den lilla pratstund med denna kompis kände jag att min kropp började småle.... huh... vadan detta? Jag kände mig glad, igen! Jag tänkte inte mera på det utan vandrade vidare.

När jag någon dag senare satt vid datorn som vanligt började jag surfa runt lite. Ibland måste jag säga: Tacka Gud för att Internet finns! Jag fann min gamla kärlek och skickade en vänförfrågan till honom via en site. Jag fick ganska snabbt respons och ett tu tre satt vi och chattade. Helt underbart! Hela min kropp log och allt kändes så bra, även om vi inte har ett förhållande. Det känns bra att ha kontakt med min gamla kärlek igen. På något sätt gick mina fingrar av sig själv över tangentbordet och jag skrev frasen, kom förbi nästa gång du är hem. Huh... Jag kan inte fatta att jag gjorde, men det kändes så naturligt! Mmm... Då är det bara att vänta och se om det dyker upp någon gammal kärlek nästa gång den gamla kärleken kommer hem. :o)

Jag skulle nog inte vilja säga att gammal kärlek aldrig rostar, jag skulle nog vilja säga att allt beror på hur man avslutar förhållandet. Just i detta läger heter det nog: Gammal kärlek rostar aldrig! Det finns massor som jag skulle vilja veta och vilja prata om, men hallå! Jag kan inte vara så påflugen efter alla år! Men det är en god start... förresten, jag ska se om jag kan göra ett besök hos min gamla svärmor.... min bästa svärmor så här länge. :o)

Japp! Då har ytterligare ett år av mitt liv gått och inte vet jag om jag har blivit så mycket klokare. På ett sätt var det skönt att bara kära mor kom förbi under förmiddagen. Vet inte om jag hade orkat med så mycket mera folk. Hela dagen kände jag mig degig och ville mest bara spendera tiden i sängen. Förmodligen berodde det på att jag hade haft en uppesittarkväll kvällen innan. Det tär på kroppen av leka med dygnets tider. Antagligen får jag väl ett jobb snart så att jag är piskad att gå tillbaka till ett normalt liv igen.

På ett sätt är det relativt skönt att vara hemma om dagarna, men det beror inte på att jag inte vill jobba. Det som känns jobbigast med ett jobb är att man måste kliva upp på morgonen. Jag är en kvällsmänniska. Jag föredrar ett jobb som börjar kring 11.00 eller så... blotta tanken på att jag måste kliva upp klockan 06.00 gör mig helt slut. Jag är inte människa den tiden. Tänkte skriva, hur lätt är det att finna ett normalt jobb med de tiderna.... hmm... inom vården förstås och offra sig att jobba kväll varje kväll. Det är inte riktigt mitt ämne om jag ska vara ärlig. Det är som att sätta en snickar som hjärnkirurg och det skulle ju inte vara någon höjdare precis.

Nog för att jag nästan har en lärarexamen känner jag mig osäker inom yrket. Vet inte riktigt om jag passar som lärare! Jag har gjort bra ifrån mig under mina praktiktillfällen, men räcker det? Jag hoppas att alla min kurskompisar har kommit in och fått någon form av anställning. Själv föll jag på mållinjen och hoppas att jag kan fixa min examen någon gång. Just nu vill jag bara hämta andan efter allt som hänt det senaste 2-3 åren... Det går bättre och bättre dag för dag och det är positivt.

Nåja, dagen till ära är det sol... undra om jag kanske ska tillfället i akt och ta en promenad ute i solen. 


På återseende!

Hrmph! Jag hade nyss skrivit ett fint välkommenmeddelande, tydligen vill det sig inte riktigt. Undra vad som egentligen hände. Nåja, orkar inte grubbla på det nu...

Klockar tickar och det är dags för bädden! På återseende!

Tjing!