Torsdag 10/6

Sedan några dagar tillbaka hade jag en tid hos doktorn. Jag blev inte alltför glad över den tid som jag fick vänta innan doktorn ropade in mig. Satt säkert i väntrummet i 45 minuter innan jag blev inkallad och då hade jag t o m bokat tiden i förväg. Helt otroligt... alltså, jag kan ju acceptera att man får vänta kanske 10 minuter eller en kvart.. men 45 minuter??? huh... det är ju rena rama vansinnet. Om jag går på dropp in kan jag acceptera några timmars väntan till och med, men inte bokad tid. Det får jag nämna nästa gång jag ringer och behöver en tid. heh..

Nu var ju vänta förvisso värd eftersom den doktorn som kallade in mig var ganska snygg och rolig för den delen också. Me like!!! Jag blev väldigt förvånad över att han gjorde en grundligare "undersökning" och ställde mer frågor om sådant som jag försökte slänga ur mig när jag var till den andra kvinnliga doktorn. Det kändes mer som att den här killen visste vad han gjorde. Det var inget överhastat. Jag hoppas verkligen att jag får gå hos honom någon fler gång. Ok, nu fick jag inte ut det jag behövde eftersom det inte handlade om ett sjukintyg. Dock kunde jag gå en annan väg om det var en "myndighet" eller så som behövde intyget. Om jag hade varit helt koko i planeten så hade jag förstås kunnat få ut ett sådant intyg, men nu är jag inte koko i planetet och jag saknar inga armar eller ben heller. Ur den synvinkeln är jag helt normal och min depression är inte något underlag för sjukskrivning och det var liksom inte det jag var ute efter heller. Nåja, det löser sig väl...

Efter mötet med doktorn fick jag skynda mig till jobbet och där var det kaos, vi hade fått nytt system. Det blev lite tufft. Trots allt gick det bra.... för mig ialla fall. :oP Chefen var på plat och gav mig ytterligare en arbetsdag. Min ledighet rök för morgondagen. Hmmm.. borde kanske sussa.