Jag har aldrig varit någon halloweenfirare. Det står mig så långt borta att helgen passerar nästintill obemärkt. Så klart jag märker av det när jag går i affärer och sådant... och i dag när grannarna har partaj. Egentligen borde jag bjuda hem grannarna så de får höra hur illa det låter egentligen när de poppar. Tanken var ju att de skulle komma över förra året någon gång, men det blev aldrig så. Dessutom sa jag åt dem att skicka en lapp i brevlådan samma dag som de hade tänkt ha fest. Jag tycker inte att det är så mycket begärt om jag ska vara ärlig, det är dessutom deras skyldighet att informera när de ska ha fest. Som vid detta tillfälle hade jag kunnat vara hemma hos päronen i stället för att sitta här och lyssna på dunka dunka och skorr skorr från basen. Trist!!!

Normalt brukar väl vara att man kör lite "bus eller godis", men sådant har jag inte sett till heller. Jag stötte på det i Stockholm första gången för över 12 år sedan. Jag bodde i en lägenhet lite utanför Stockholm och var för kvällen ute... när jag kom hem mötte jag en mardröm. Någon hade kastat ett ägg på rutan... eftersom det var minusgrader var det ju inte bara att gå ut och skrubba rent heller. Jag fick så lov att vänta på varmare grader innan jag kunde ta hand om det. Jag säger bara yuck,... inte nog med att ägget luktade, det satt som klister. Det tog några timmar att få bort det. De som kastade ägget ska vara väldigt glad att jag inte var hemma den kvällen, jag hade blivit fly förbannad... 

En annan gång, när jag bodde tillsammans med mitt ex så hade vi några barn som knackade på. De sa godis eller bus och dessvärre hade vi inget godis hemma så vi fick ju välja bus dådå....  barnen sa ok och gick iväg. Vi väntade en stund och sedan gick vi ut med hundarna för de behövde göra sitt. Vi synade allt på gården men kunde inte hitta något som skulle vara ett tecken på bus. Skulle tro att barnen hade missuppfatat detta med bus. hehe...  I slutända får jag väl säga att jag är glad att det inte är större än vad det är häromkring.

Nu tror jag dock att jag ska göra kväll, speciellt jag ska upp relativt tidigt för att kolla på kattungen och eventuellt ta hem den. Hoppas och håller tummarna för att det där andra paret inte skulle ha katten.... eller att jag hinner före. :o)

Jag funderar allvarligt och starkt på att ta en katt till. Det blir förstås till mammas stora förtret, eftersom det är hon som åker på att vara kattvakt när jag åker bort... och det kan jag väl förstå. Jobbigast blir det förstås när de inte kan vara kattvakt. Vid sådana tillfällen får jag väl försöka lösa det på annat sätt, beställa plats på pensionat eller så. Nåja, den dagen, den sorgen...

Enda anledningen till att jag funderar på en andra katt är att den här damen går mig på nerverna. Jag har aldrig varit med om en sådan enerverande katt. Det skulle vara Fritz under tidig morgon som vill gå ut. Samtidigt har han inte varit i närheten av detta. Den här damen förstör saker och jäklas. När hon inte får som hon vill så går hon till attack. Hon är ett monster rent ut sagt. Därför tänkte jag att; om jag skaffar en till får hon något annat att tänka på. Nackdelen är förstås att den katt jag ringt på var en hane. Alla vet ju vad det kan bli av två katter - hane och hona om de inte är fixade - kattungar!

Jag har alla fall ringt på en kattgubbe idag, och ska i så fall åka och titta på honom imorgon. Saken var den att ett annat par skulle fundera och det är inte säkert att han finns kvar imorgon när jag tänkte åka dit och titta på honom. Men det finns ju telefon så klart... Först måste jag naturligtvis försöka övertala mor att följa med eller kära bror, då jag inte har någon bil själv. Det blir inte det lättaste. Måste tänka ut någon bra strategi.... hahah... Bäst hade varit om jag inte hade behövt vara beroende av någon av dem. Då hade jag ju kunnat åka iväg utan att fråga först. Det känns ju en aning löjligt att behöva fråga mor när man är över 30 år. hahaha.... Vaaa?? är det inte sjukt??? Självklart bestämmer jag ju själv och vem kan hindra mig? Det är bara en bil som är problemet.... av respekt så tänkte jag fråga... eller inte fråga.... tala om att jag tänkte. Jag vet att mor kommer säga: Men dra inte på dig något fler elände! heheh..  Har man en katt kan man lika väl ha två, det blir inte mer jobb. Har man tre kan man ha fyra.. men där tycker jag nog att gränsen går. ;o)

Ialla fall har jag pratat med mor och de ska plocka upp mig efter jobbet. Tänkte åka dit och förhandla lite... hehe..



Jag vet i alla fall vad den nya katten ska heta i så fall, han ska heta Nisse!!! :oD

Efter mycket om och men lyckades jag fixa till en form av banner. Dock vet jag inte om jag vill ha den just så där. Om sanningen ska fram så suger jag när det gäller att skapa egen grafik. Å andra sidan gör jag hellre min egen grafik än snor från andra. Ok, man kan ju alltid inspireras av andra. Jag försöker dock göra mitt eget i slutändan.

När jag läste till webproducent fick jag lära mig att man skulle begränsa antalet färger. Man skulle köra med 2 max 3 färger när man skapar websidor... jag försöker dock hålla mig till de regler som jag fick lära mig då. Det blir lite mer rent om man säger. Samtidigt är det väldigt lätt att man drar iväg för man vill ha det si eller så också. Nåja, detta får gå den här gången... Jag kanske kan ändra mig senare.  heh...

Snart har det gått ett år sedan jag flyttade från min sambo. Visst känns det ganska bra, då jag kände att vi levde skilda liv mot slutet och att vi var mer "kompisar" än ett par... och för att inte tala om att vi gick varandra på nerverna mot slutet. På så sätt njuter jag av mitt singelliv just nu. Det är ingen som jag måste ta hänsyn till förutom katten dådå. Ingen som flyttar runt mina grejor eller stökar ner förutom jag själv så klart, men då får jag också städa upp det själv. Om man ska väga fördelar mot nackdelar så är det ganska skönt att vara singel. Det jobbiga är förstås ekonomin, jag måste ju erkänna att jag hade det jäkligt bra när jag var sambo. Vi hade ju allt och man behövde inte fundera två gånger man man skulle ha råd att köpa en mjölkliter. Den biter saknar jag, och sällskap emellanåt. Att kunna köpa något gott och se på en film och enbart mysa.... att kunna ha en lördagsmiddag ihop etc... Men men, det kostar att ligga på topp, så är det ju bara!

Dagen till ära har vi, jag och min ex sambo jobbat på att städa upp det sista mellan oss. Så, om allt går enligt plan så kan ha ta över billånet på måndag. När det är klart är det bara för mig att skriva över bilen på honom och vi är relativt klara med varandra. Det som är hårt är att han har hundarna och min kattgubbe. Jag saknar dem väldigt mycket så klart.. dock försöker jag tänka på dem, att katten skulle inte fixa att bli innekatt, då han är van att vara utekatt och har varit så de senaste 8 åren. Det vore väldigt elakt att ta ifrån honom det som gör livet värt att leva för honom. Det bästa han vet är att kunna klättra i träd, jaga lite möss och fåglar... han vill inte sitta inne i en lägenhet och göra ingenting. Jag kan höra honom säga: det är inget liv för mig!

Samma när det gäller hundarna, de är inga "stadshundar". Ok, ena hunden skulle jag aldrig få ta... eftersom det är sambons jakthund. *fniss* Han kommer aldrig bli en riktig jakthund - Lill Barro. Dessutom är han en hårfager av desslike att jag skulle gå under. Barro kräver väldigt mycket, så väl hårvård som motion. Rex, däremot skulle väl gå att få till en stadshund, men jag tror att han uppskattar "friheten" bättre än att bo hos mig och gå i koppel hela tiden. Där borta kan han gå lös oftare.... och han har en stor gård att springa på. Borta bra men hemma bäst. Så tror jag att de tycker. För bägge hundarnas skull får de vara tillsammans.... det känns bättre än att börja dra ena hit och den andra dit. Det är bättre om de får fortsätta sitt liv tillsammans och de slipper vara ensamma i onödan. Det är klart att det känns hårt att ta detta beslut.. men jag försöker tänka bort mig själv och tänka på dem.



Att ha djur är lite som att ha barn... någonstans på vägen måste man bestämma vem som ska ha vårdnaden om något oförutsett händer. Vi hade 3 alternativ, antingen tog han hand om alla fyrbentingar eller jag.... och sista alternativet var att placera ut dem hos någon okänd människa och det var helt uteslutet. Då fick det bli så att han fick behålla djuren då han bor bäst till för dem. Som det ser ut nu kommer vi aldrig mer att flytta ihop heller... vi är ett avslutat kapitel även om vi inte har gått igenom ett världskrig.

Nåja, jag hoppas verkligen att han finner någon annan med samma intresse som honom, någon som tycker om djur och kan ta sig an hundarna och aktivera dem också. Någon som kan ta upp lydnadsträningen med Rex. Han var faktiskt ganska duktig och vi hade säkert kunna få bättre poäng om jag inte hade buklandat. Nåja, livet går vidare vare sig man vill eller inte... Jag har sagt att om något händer så är det till mig fyrbentingarna ska, inte till någon annan.

Grr... jag gilllar inte tidiga mornar, den saken är klar. Dagen till ära hade jag ställt klockan på jättetidigt och självklart skrek den kliv upp på utsatt tid. Med andra ord var det bara att kliva upp dådå. Precis som medvetandet hade vaknat till liv också upptäckte jag att jag hade fått ett sms. Det var från arbetsgivaren som jag skulle träffa idag. Hon meddelade att hon inte kunde komma till utsatt tid. Ok, saker och ting kan ju hända.. sådant får man ha förståelse för. Jag skickade ett svar tillbaka, ser fram emot ny tid. Så här någon timme senare ringde hon upp mig och vi bokade in Måndag som nytt alternativ.

Just nu sitter jag och funderar på om jag ska krypa tillbaka till sängen, för jag ser ingen anledning för mig att vara vaken just nu. Känner att två - tre timmars sömn till skulle vara skönt. Det har inte blivit mycket sovande i natt eftersom katten har fått för sig att man ska börja busa så fort jag går och lägger mig. Hon har sprungit järnet över mig emellanåt. Jag fattar inte var hon får energin ifrån. Önskar verkligen att jag bodde i hus eller träffar någon som bodde i hus, förstås på ett lämpligt ställe för att ha katt på, utan att man behöver oroa sig för barn och bilar. Tänka sig att jag hade ett hus i sådan miljö för ett år sedan, men jag lämnade det. Nu får jag så lov att bo i lägenhet och se glad ut... dock tror jag att min kära kissemiss skulle älska att ha möjligheten att vara ute så hon kan få springa på en större yta och få klättra i träd, jaga råttor och fåglar.... Detta är första katten som väljer att härja när vi ska sova. De andra katterna som jag har haft har åtminstone lagt sig och sova när jag har lagt mig, om de sedan har klivit upp när jag har somnat är en annan sak. Den här damen säger icke! när jag säger att vi ska krypa till kojs.  Om hon inte skärper till sig snart så slänger jag ut henne från sovrummet. Då får hon sova i vardagsrummet.  Jaja, en stund kan jag gå och blunda med gott samvete tror jag!

Nu minsann passar hon på att sova, så får se om hon kliver upp när jag lägger mig igen. Tokstolla till katt!!!

Jahapp, idag var det Rosa Bandet gala och jag kan inte påstå att jag såg allt, men en del såg jag dock. Ganska skrämmande när man tänker på cancer, inte bara bröstcancer. Det är ju något som finns överallt på ett eller annat sätt. Från början tänkte jag inte så mycket på cancer, men efter att en av mina yngre bröder gick bort i leukemi fick jag en tankeställare och allt som man fick gå igenom känslomässigt, och all ovisshet. Jag kan tänka mig vilken mardröm han fick gå igenom, när han fick veta det. I den åldern som han var i så har man ju en sådan livsgnista så en "nyhet" som det är ju som att släcka livet helt kan jag tänka mig. Stackarn! Precis som man börjar hämta sig från den persen så får vi reda på att min fd svärmor har cancer... från topp till tå i slutändan. Precis som jag har tagit mig förbi det får jag reda på att *min* far hade fått diagnosen leukemi, precis samma variant om min bror. Tala om att slå undan benen för mig, jag visste inte hur jag skulle hantera situationen. Jag menar, jag hade ju gått igenom samma sak med min bror... Bara för farmors och pappas kvinnas skull, samt andra på den sidan av släkten försökte jag vara så positiv som möjligt. Tack och lov har prognosen varit bra hittills och han har inte haft någon visning i proverna än. Han har haft goda prover de senaste halvåret ialla fall... peppar peppar...  Efter att pappa fick leukemin blev jag riktigt rädd, tänk om jag också får det.... jag menar min bror och min far, även om min bror och min far inte hade samma gener så berör det ju mig på något sätt eftersom jag har gener släktgener med min bror och jag har pappas gener.  Ja, det gör mig en aning rädd... frågan är om jag skulle orkar vara lika stark som dem. Samtidigt kan man ju inte ta ut något i förskott... Jag håller tummarna för botemedel för cancer av alla slag.

När jag ändå tittade på Rosa Bandet galan passade jag även på att surfa in på cancerfondens websida. Jag tänkte se om jag kunde hitta lite info om bröstcancer. Tänkte kolla upp när man brukar kallas för undersökning. Mycket riktigt, infon som jag hade i tanken var korrekt.. och min ålder börjar närmar sig. Snart ska man dit och klämma in tuttarna i den där maskinen. Jag har hört att den gör ont. Inget jag ser framemot alla fall, men det måste ändå vara bekvämare än att slänga upp råttan och låta gyn ta cellprov. Huu.. det är obehagligt. *ryser* ... Hmm... kanske bara jag som är känslig, men jag tycker att det är fruktansvärd obehagligt som sagt. Nåja, det är ju bara att bita ihop när den stunden är kommen. Finns inte så mycket annat att välja på... tja att gå ovetandes, men samtidigt så är det bäst att ta det i tidigt stadium.

Just nu tänkte jag släppa ämnet och fundera på vad jag ska göra här näst. Kanske sova med tanke på att jag ska på intervju imorgon... och tidigt dessutom. Allt innan 12 är tidigt för mig så jag bävar mig verkligen för den dagen då jag ska börja jobba på riktigt. :oS... 35 tim dygn skulle vara toppen! :o) Nåja, ska se klart på Navy CIS! sedan sussa. 

I morse vaknade jag med en förfärlig migrän, fick därför ringa och ställa in föreläsningen som jag skulle gå på. Attans, det hade verkligen varit bra att gå på den cv-föreläsningen. Tror att det hade varit väldigt intressant. Grr.. nåja, jag bokade en ny tid med min "karriärscoach"... Gud, så fint det heter. :o) Hmm.. undra vad det skulle stå på mitt visitkort: En slö drömmande faan? .. Skojade bara! Förmodligen skulle det stå: Stöttande mentor. Ibland känner jag mig som en sådan... Tänk om jag skulle haft mera folk runtom mig, då skulle jag kunna ta betalt för att vara mentor. ;o) Hmm, det skulle kunna stå Datorguide kanske! Eller Din Datormanual! Japp... that's me!!

Nåja, hur som helst, blev det ingen cv-föreläsning. Efter några timmars sömn försvann huvudvärken tack och lov. Jag väcktes av att telefon gapade. Det var en kvinna från min bank. Har precis varit i kontakt med banken för att fixa lite krediter och dyligt. pust..  Sedan hade jag lite andra samtal att ta hand om, så det blev en hel del ringande hit och dit. Antar att jag kommer att gråta när jag ser nästa månads telefonräkning. HUH!!! Baha!!! Men men... inte något att göra åt, det var ju viktiga samtal som var tvugna att göras nu.

När vi ändå är inne på telefonämnet så kan jag ju tillägga att jag ringde på ett jobb idag också... Mmmm... de du!!! Normalt brukar jag inte ringa på jobb, jag brukar maila. Jag hatar att ringa, inte bara för att det kostar pengar men det är obehagligt. Har alltid känt ett obehag för att ringa till främmat folk. Därför måste jag ju säga att jag är lite stolt över mig själv som har utfört detta. :oD Så, imorgon ska jag träffa den här kvinnan... förhoppningsvis har jag ett extra jobb snart.. jag hoppas det ialla fall. Det vore toppen toppen!

Japp, nu är jag inskriven på kursen också... hann fixa det imorse. Toppen toppen!! Det tar sig sa brandmannen...

Med andra ord har det varit en effektiv dag, jag har inte ens slagit igång TV och det är ett under. Det brukar vara bland det första jag gör på morgonen, förutom att starta datorn. Den i sin tur har stått igång hela natten - stackarn!!!  (skulle vilja ha en ny dator)... Mellan allt ringande hann jag med att hoppa in i dushen... så nu kan jag gå ut och vistas bland folk igen. Skulle behöva handla lite! Jag hinner det kanske... Ska fortsätta med lite pyssel här!

För ett tag sedan, eller rättare sagt ganska länge sedan, ungefär samma veckan som jag startade den här bloggen sa min kära syster: "Du måste ju göra bloggen mer personlig!" Alltså, nu har jag gjort bloggen mer personlig... jag är inte helt säker att detta är rätt stil då jag vill att den ska vara läsvänlig för ögonen också. Helst av allt hade jag väl föredragit att ha den helt vit. Men nu blev den gul och svart.. Vi får väl se! Det är inte så himla svårt att göra ändringarna. Vad som stör mig mest är när jag pillar i stilmallen och vill pilla lite i kodmallen så får jag ju så klart börja om eftersom jag inte har velat spara stilmallen. Jag menar, jag vill ha det designen/layouten helt klar innan jag släpper den public. Dessvärre var ju inte det möjligt.... så gissa om jag svor något när jag gjorde misstaget första gången. grr...


Nåja, tur är ju att jag vet relativt vad jag pysslar med då jag är utbildad webproducent... huh, det där lät väl fint va? Faktum är att det är inte så himla fint som det låter. Min webproducentubildning var inaktuell redan när vi hade avklarat första terminen. Utveckligen gick fram med stormsteg under den tiden. Helt plötsligt kunde var och varannan skapa en personlig hemsida med hjälp av diverse verktyg. Idag är det mera fokus på programmering om jag inte är helt ute och cyklar. Visst fick vi läsa lite Perl, men hallå, jag och engelska... hmmm... jag kanske har utvecklat min engelska en hel del sedan den kursen så jag kanske hade fixat den biten om jag hade läst kursen idag. Tyvärr tappade jag intresset att hänga med i utvecklingen och jag ville mer eller mindre jobba med människor i stället för datorer. Sååå.... efter ett tufft beslut att läsa upp svenska betygen och andra betyg lyckade ta mig in på lärarutbildning. Det måste jag säga är det absolut bästa beslut som jag har tagit... jag har verkligen tyckt om att plugga. Tråkigt nog var att jag åkte på en buklandning... och blev osäker på om jag verkligen ville jobba som lärare. Dock har jag praktiserat med lärarämne den här sommaren som var, då jag höll i korta datorkurser. Jo, nog trivs jag med lärarämnet alla gånger... :oP


Jaja, men det var ju inte direkt utbildning det här inlägget skulle handla om, det skulle ju handla om mitt nya bloggutseende. :oP JAJA, mina tankar hijacked denna blogg. Bah...  och om jag ska vara lite kritisk till detta bloggverktyg. Jag saknar möjligheten att ändra storleken på bokstäverna och även ändra teckensnitt. Annars tycker jag att detta bloggverktyg är toppen. :oS ... och jag saknar smilies.  :o)

Sådär, då har jag tagit reda på fakta om examensarbetet. Det var ju i grevens tid måste jag ju säga. På fredag öppnad reggningn för examensarbeten igen.. och då är det för vårteminens examineringar. Med andra ord är det helt uteslutet att skriva examensarbetet den här terminen. Nåja, det kanske inte göra så mycket. Jag menar, om jag skriver till våren får jag en handledare... om jag skulle haft möjligheten att färdigställa det till början av vårterminen så hade jag fått köra mitt eget race. Att skriva examensarbetet är ju inte så bara, det är så otroligt mycket att tänka på. Det är inte bara svenska språket utan det hur man uttrycker sig och att man ska vara objektiv, att syfte och frågeställningar är korrekt skriva i relation till resterande av arbetet... etc etc. 

Nästa projekt blir att tänka ut ett bra syfte och frågeställningar, plus att söka böcker. Kvinnan jag pratade med sa att jag kan redan nu börjar rota i litteratur och läsa in mig på ämnet, vilket underlättar när det väl ska skrivas. Nu gäller det bara att jag håller ihop, jag är motiverad.. jag behöver bara få tanken att gå till handling också. Än så länge är det inte så bråttom med examensarbetet då mycket ska diskuteras med handledaren. Just nu ser jag framemot att färdigställa mina studier. Inte bara för min egen del men för min far och farmors skull... och mammas skull så klart. Farmor påpekar alltid på hur fina utbildningar en del av mina kusiner har och det känns ju alltid förstås. Då känner jag att jag inte har lyckats åstadkomma så mycket. Å andra sidan så har jag varit både här och där och har därmed en annan erfarenhet än vad som.

Nåja, nu ska jag sluta tänka på examensarbetet... vill ju inte köra slut på mig själv än. Det jag ska göra snart är att leta fram de böcker jag har för att kunna färdigställa den andra delkursen som jag läste på sidan om examensarbetet. Måste se om jag behöver inhandla någon bok, känns som om det är helkört att låna bok, men jag kan ju alltid kolla möjligheterna. Detta måste jag ju säga är en god början ialla fall. Jobbar ju mentalt. hahaha...

Woohoo! Så här på kvällskvisten fördrev jag tiden i en turnerng. Jag hade inga tanke om att vinna något eftersom det är många clowner som spelar just den turneringen. Jag har inga höga förväntningar. Väntade mig att bli donkat om jag skulle haft par i Ess. Lyckligtvis blev jag inte donkad tack och lov. Mina kungar höll, inte bara en gång utan flera gånger... weeee!!!

Just innan pengabubblan kändes det som att jag skulle bli den som åkte. Man kan väl säga att det är ganska vanligt att åka ut just då. Man förväntar sig att ens fina hand ska hålla, men av någon konstig anledning så håller den inte och innerst inne vet man med sig att den kommer att krossas av någon annan mindre bra hand. Så blev inte fallet idag och jag placerade mig på 3:e plats och det var ju toppen. Nu gav ju detta inte någon storvinst då det bara var en liten turnering, dock blev det en vinst ialla fal.

Hupsi dupsi!!! "vem har skrämt upp dig?" skulle mamma ha sagt nu! Faktum är att ingen har skrämt upp mig, jag har bra en del saker att göra. Dessvärre så är det ju inte "mina tider" som gäller utan jag måste tydligen rätta efter mig så kallade "normala" tider. Jag satt klockan för pingeling 09.00. Jo, faktiskt satte jag den på den tiden. Det känns lite galet för att vara mig, att helt spontant kliva upp den tiden utan någon direkt jättestor anledning. Jag hann bara vara in på toaletten innan telefon ringde och jag tänkte vad i hel... jag trodde att jag hade stängt av klockan. Faktum var dock att det inte var klockan som ringde utan min arbetsförmedlare. Ugh!!! Vilken tur att jag inte låg och sov. Han ville bara höra hur det gick för mig i jobbsökeriet. Tyvärr, sorry, nej... inget jobb än. :o(

Hur som helst, jag ska snart knata iväg ner på stan, men jag har ingen större lust för det regnar ute - kombinerat med snö. Jag känner mig redan blöt om fötterna. :o( Skulle verkligen behöva ett par ordentliga vinterskor. Kan man få ordentliga vinterskor med snygghet också? snygghet kombinerat med bekvämlighet. Jag skulle tro att mina fötter väljer bekvämlighet. Är så fruktansvärt känslig om fötterna. Jaja... tids nog får jag nog tag på ett par skor och tills dess får jag nog acceptera att jag blir lite blöt om fossarna. :oP.

Först ska jag lämna in ett papper så jag förhoppningsvis kan få några pengar någon gång. Allt har funkat jättebra i ett år, och nu helt plötsligt ska de ha in en massa papper av mig. grr.... Senare har jag stämt möte med banken och jag hoppas att jag kan få baka ihop mina krediter och lån till ett och samma. Hoppas verkligen, skulle behöva det. Speciellt nu när jag CSN knackar på dörren. Det var bättre tidigare... nu måste man ju betala till dem även då man knappt har några pengar. grr... och det är inget nådigt pris heller. Det kostar att ligga på topp!

Frågan är bara vad jag ska göra mellan att jag har lämnat in papperet och banken..... om jag går iväg nu så kan jag fånga upp bror innan han går på lunch kanske. Hmmm.... då kan jag åka hem till mor med honom. Vore ju toppen förstås, eller så går jag till farmor.... eller så ser jag om min kompis är hemma och går dit. hmmm.... beslutsångest. Nåja, det löser sig. Det var ju bara ett lyxproblem.

Normalt spelar jag poker med mitt Diva team varje helg, men tidigare denna vecka bestämde jag mig för att inte spela den här helgen. Jag var så trött på vissa spelare för att de spelar så konstigt och alltid sparkar ut mig på river, även om jag har bästa handen pre flop eller på flopen. Det kändes bra att ta ett break... Just innan det började bestämde jag mig för att spela ialla fall. Vi hade få spelare så det kändes lite tarvligt att inte spela. Nog för att jag hade planerat att spela på andra skinn inom samma nätverk. Det blev lite konflikt för mitt program som jag tänkte använda mig av funkade inte. Jag kunde bara spela på ett skinn.. grr... därför blev det teamspelet endast.

Egentligen var det ganska bra eftersom många som spelade igår föll ut ganska tidigt. Jag slutade dock på 14 plats. Jag hade säkert kunnat hänga kvar ett tag till, men det var en tidsfråga och jag hade bara en blind som chip stack. Om jag får säga det själv så gjorde jag ett bra jobb för teamet ialla fall...

Hoppas på finalbordet nästa vecka. Inte för att jag vinner några pengar, men det är äran. :o)

Jag blir knäpp på mig själv! Helt seriöst, jag är för tusan en vuxen människa och borde veta bättre än detta. Man ska sova om natten och inte sitta vaken halva eller rättare sagt hela natten. Natten till ära har jag spenderat på pokerborden utan någon större succé. Jag hade hoppats på att vinna lite pengar, åtminstone så jag kan ge tillbaka de där pengarna som min kompis skickade häromdagen. Tja, egentligen borde jag väl göra så att jag skickar tillbaka det som är kvar... majoriteten av pengarna är ju faktiskt kvar. Men samtidigt så är det så förbenat drygt att spela alla dessa freerolls men XXXX människor. Jag vet ju att någon förr eller senare kommer slå sönder mina Kungar eller mina Ess på turn eller river men en riktig åsnehand som J2 eller något sådant. Just av den anledningen föredrar jag att spela turneringar med buyins av någon form. Man filterar bort en hel del galna människor. Ok, en åsnespark kommer man ju alltid förr eller senare att råka ut för även i en turnering med $$ buy in.

Sedan i fredags har jag placerat mig i top 20 i sex stycken turneringar, där utbetalning har skett till 20 pers. Nackdelen är förstås att det inte har gett just något. När jag sedan har köpt in till en ny så har hela vinsten gått åt. Det är så fruktansvärt frustrerande. Grr.... Om jag kunde vinna något så att det syns och känns att jag har vunnit. Just nu är det lite som plus minus noll.

Sista turneringen som jag gav mig på var en 1000 dollar garanterad prispool, en turbo turnering. Coolt, jag brukar göra rätt bra i den. Idag var det då öde bland korten. Jag fick in en hand som höll... efter den dubblingen med kungar så var det öde. Jag var totalt kortdöd. Grr... Kunde inte göra annat än att folda. Hade inte ens någon möjlighet att bluffa lite, det var alltid någon som hade träffat. En riktigt tråkig turnering var det och onödigt slöseri på pengar om jag får säga min mening. pfft....

Nåja, nu har John Blund hittat hem till mig, för nu har han kastat sand i mina ögon också. Det är dags att krama kudden. Klockan är endast 5... Ja, jag har ställt om klockan! hehe...

Huh, den rubriken lät... men lite så kändes det som när telefon ringde tidigare. Det var pappa som ringde och frågade vad jag gjorde. Jag klämde ur mig lite snabbt att jag bara vilar lite, men i ärlighetens namn så hade jag inte stigit upp än. Jag fick 5 min på mig att göra mig i ordning för han skulle komma och hämta mig. Vi var på Kina och käkade "middag" och sedan åkte vi upp till farmor och fixade lite.

Jag som hade tänkt sova 2 tim till när han ringde. Det kanske var lika bra det, så kom jag mig upp i alla fall. Kan ju inte direkt påstå att jag känner mig jättepig och det känns som om jag har sand i ögonen fortfarande. Nåja, jag kanske kan komma mig i säng lite tidigare idag ialla fall. haha...

Jag nickade till i fotöljen igårkväll strax efter idol, när jag väl vaknade var jag hur pigg och alert som helst. Därför har jag pysslat lite med det ena och det andra, dels har jag skapat en hmm... ersättningsgrej i stället för gardinerna åt katten, men mest har jag spela poker utan någon större framgång. Bara några dollars upp, som sedan har försvunnit när jag har köpt in till en ny turnering. Man kan säga +-0.

Nåja, jag spelar ju bara för skoj inte för att bli rik eller vinna en massa pengar. Nåja, jag har reggat mig på ett par turneringar till. Från och med söndag måste jag börja vända tillbaka dygnet och bli mera seriös. Då är det färdigspelat på nätterna. Inte bra, inte bra... def inte om jag får ett jobb. Gaaaah... jag vill ha ett jobb.

Dagen till ära bjöd på en tripp över till mor. Innan jag kunde fullborda trippen till mor blev jag tvungen att spendera lite tid på stan, då bussen/chauffören hade en halvtimmas rast. Lyckligt nog lyckades jag tima in sista bussen över. Det hade kunnat vara så illa att jag hade fått ta apostlahästarna från stan. Nu hade jag tur att det gick en sista buss över. Jag passade på att handla lite, när jag ändå var i stan. Av en slump sprang jag på min barndomskompis mamma. Hon undrade varför jag aldrig tittar förbi... jag ursäktade mig med att jag är så sällan på stan och det är väl mer eller mindre ett faktum. Nåja, jag får väl ta mig i kragen och titta förbi någon gång här framöver. Jag vet ju att hon har velat ha skott från en blomma som jag har. Hmm.. får väl se om jag kan inhandla lite blomjord här framöver och sätta ett eller två skott åt henne. Min kompis mamma är så underbar. En väldigt gullig kvinna.....

Nåja, jag törs inte sätta något datum på när jag kan tänka mig att titta förbi. Snart får det väl bli. Ungefär lika snart som en annan kompis till mig fyller år. Fråga är vad jag ska inhandla till henne dådå. Får väl fundera på det ett tag till. Oooo.. får inte glömma farmor också. Egentligen borde jag spendera mer tid ute bland folk än hemma vid datorn. Jag får väl erkänna att jag är lite slö... får väl se till att baka något eller fixa något ätbart och bjuda hem folket i framtiden. Först vill jag ju fräsha till köksbordet. Har ju tänkt måla både stolar och bord svart - en tanke jag har haft i många många år. Alternativet är att jag går på återvinningen och ser om de har något billigt köksset. Jaja, detta får bli framtida bekymmer...

Jag tog som sagt bussen över till mors hus och hundarna blev alldeles sjövilda och glada över att se mig. Lill skruttan hade nog saknat mig mest. Det känns ju ganska bra att man är saknad. Jag försöker vara förbi där relativt ofta just för att de inte ska springa omkull mig när jag väl kommer. Lillvalpen är en sådan studsboll. Lyckligtvis var de ute när jag kom så jag kunde skicka minstingen att göra av sig lite. I all iver är det så lätt att det händer en olycka. heh...

Om jag är kvar i krokarna framöver så har jag lovat att jag ska ta valpen och gå en kurs med henne och aktivera henne på ett bättre sätt. Hon behöver verkligen aktiveras för det är 120 knyck hela tiden. Synd att hon fortfarande är valp annars hade man kunnat motionera henne bättre... Nåja, syster yster ska ju hem snart så hon får ta itu med det lilla monstret. hehe..

Hursom helst blev det middag hos mor - korvstroganoff och ris - Mmmm.. yummy!!! Efter middagen tittade vi lite på tv, någon husmäklar serie av semesterhus på semesterparadis. Ganska intressant och fina hus. Därefter blev det dock hemfärd för mig, med ett stopp vid affären. Självklart hade jag ju inte de stora pengarna med mig, så mor fick gå in och betala mina varor. Så pinsamt... heh...

Kvällen hemma har spenderats framför TV:n med Idol! Vet fortfarande inte vem jag tycker är bäst. Kanske efter denna gång de börjar utmärka sig mera. Samtidigt som idol var passade jag på att kolla min mail. Upptäckte till förvåning att en vän hade skickat 25 dollar till ett av mina pokerkonton. Jag hade ju klart och tydligt sagt att hon inte fick göra det eftersom jag inte har råd att betala tillbaka pengarna till henne. Speciellt inte nu när jag håller på att reda upp min ekonomiska situation, som suger så ini hällsprätta. *grr*.... Jag talade om för henne att jag kommer inte kunna betala tillbaka detta nu, varpå hon sa att det vet hon om. Hon vet också att jag betalar tillbaka den dag jag har möjlighet.... Huh!! nästa år? lol... Det har gått riktigt dåligt på pokern här på slutet. :o( Hoppas dock att jag kan dubbla upp det jag fick så jag kan ge tillbaka pengarna till henne asap.  Jaja, nog om detta... nu är det nog snart dags för kudden eller något.

Jag har varit en aning off under sommaren, dels för att jag har försökt leva ett normalt liv. Jo visst är det skrattretande när jag säger att jag har försökt leva ett normalt liv. Just nu känns det som om ingen känner mig på nära håll längre. Ingen vet vem jag egentligen är...  Jag kanske var en person en gång och den personen kanske lever kvar i mångas tankar eller så har de en viss föreställning om vem jag är. Hmm...

Egentligen är jag nog en ganska inåtvänd och inständ person, även om andra kanske ser något annat. Så kan det förvisso vara när man ser andra människor. Detta med folks inre känslor är ganska intressant tycker jag. När jag tänker på det inre får det mig att backa bandet 10 år tillbaka när jag träffade ett antal underbara människor som har kommit att betyda väldigt mycket för mig och min framtid. Det tråkiga är att vi har tappat kontakten... av någon anledning. Jag hoppas verkligen, om de läser detta och känner igen mitt tryne att de hör av sig, att vi kan återskapa kontakten som en gång var. Saknar verkligen den tiden! Jo, för att gå tillbaka till ämnet. Detta med känslor...

Min väninna som jag hade så god kontakt med för 10-12 år sedan diskuterade känslor väldigt mycket och det fantastiska var att hon kunde se sig själv i mig liksom jag kunde se mig själv i henne. När hon vidare läste upp lite utdrag från hennes gamla dagböcker, som hon hade skrivit när hon var i min ålder.... så var det som om hon berättade min historia, vilket jag tycker är helt otroligt egentligen. När det gäller detta ämne kan man förstås flumma iväg väldigt mycket. Naturligtvis hänger mycket på vad man själv har för åskådning när det gäller saker och ting som sker i världen, i och runt om oss själva och våra vänner etc etc. Har livet en mening? eller lever vi efter ödet? eller styrs vi inte av något..  ja vem vet!

Med detta ställer jag frågan; är det egentligen någon som känner mig och förstår mig? Jag tror inte att det finns så många tankeläsare där ute som kan läsa ens tankar... och livet går framåt och varje dag utvecklas man på något sätt även om man inte lägger märket till det just vid den tidpunkten. Sedan finns det ju alltid tjurskallar som alltid väljer att stanna kvar vid sina gamla tankar och värderingar... för att citera min väninnan: "det finns bara två måsten, leva och dö.  Allt annat är valmöjligheter."

Så, om vi nu bortser från alla inre känslor så har min sommar bestått av diverse arbete, så väl på dagis som i café verksamhet. När jag inte har jobbat har jag naturligtvis spenderat lite tid med familj och vänner men även framför datorn.  Sedan sist har jag även fått mig en rumskompis - en huligan! (men ack så söt).


Lite bilder på min rumskompis - Scrollan!


Förresten, de kommer sedan, måste frisera dem lite.